Enhetsfronten i kulturarbetet[*]

Den 30 oktober 1944

Syftet med allt vårt arbete är att störta den japanska imperialismen. Den japanska imperialismen närmar sig liksom Hitler sin domedag. Men vi måste fortsätta våra bemödanden, för endast på detta sätt kan vi uppnå dess slutgiltiga störtande. I vårt arbete kommer först kriget, sedan produktionen, sedan kulturarbetet. En armé utan kultur är en tjockskallig armé, och en tjockskallig armé kan inte besegra fienden.

Kulturen i de befriade områdena har redan sin progressiva sida men den har alltjämt en efterbliven sida. De befriade områdena har redan en ny kultur, en folkets kultur, men det finns ganska många rester av feodalism kvar. Bland de l 500 000 människorna i gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia finns mer än en miljon analfabeter, det finns 2 000 som utövar trolldom, och de breda massorna står fortfarande under inflytande av vidskepelse. Dessa är fiender inom folkets hjärnor. Det är ofta svårare att bekämpa fienderna inom människors hjärnor än att bekämpa den japanska imperialismen. Vi måste mana massorna att resa sig i kamp mot sin egen analfabetism, vidskepelse och ohygieniska vanor. För denna kamp är en bred enhetsfront oundgänglig. Och denna enhetsfront måste vara särskilt bred på ett ställe som gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia, vilket har en gles befolkning, dåliga kommunikationer och en låg kulturell grundval att utgå ifrån och som dessutom utkämpar ett krig. Därför måste vi i vårt skolväsen ha inte endast reguljära grundskolor och högre skolor utan också spridda irreguljära byskolor, grupper för tidningsläsning och klasser för att häva analfabetismen. Vi måste ha inte enbart skolor av modern typ utan också utnyttja och omvandla byskolorna av den gamla typen.

Inom de fria konsterna måste vi ha inte enbart modern dramatik utan också Shensiopera och yangkodans. Vi måste ha inte bara nya Shensioperor och nya yangkodanser utan också utnyttja och steg för steg omvandla de gamla operasällskapen och de gamla yangkodanstrupperna, som utgör 90 procent av alla yangkodanstrupper. Detta tillvägagångssätt är ännu nödvändigare på medicinens område. I gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia är dödlighetsprocenten för både människor och djur mycket hög, och samtidigt tror många fortfarande på trolldom. Under sådana förhållanden är det ingen lösning att enbart förlita sig på moderna läkare. Moderna läkare har naturligtvis fördelar framför läkare av den gamla typen, men om de inte bryr sig om folkets lidanden, inte utbildar läkare för folket, inte förenar sig med de mer än tusen läkare och veterinärer av den gamla typen som finns inom gränsområdet och inte hjälper dem att göra framsteg, kommer de i verkligheten att vara till hjälp för trollkarlarna och visa likgiltighet inför den höga dödlighetsprocenten bland människor och djur.

Det finns två principer för enhetsfronten: den första är att enas, och den andra är att kritisera, fostra och omvandla. Inom enhetsfronten är kapitulationism felaktig och det gäller också sekterismen med dess exklusivitet och förakt för andra. Vår uppgift är att ena oss med alla intellektuella, konstnärer och läkare av den gamla typen, vilka kan vara till nytta, att hjälpa dem, omvända dem och omvandla dem. För att omvandla dem, måste vi först enas med dem. Om vi gör detta riktigt, kommer de att välkomna vår hjälp.

Vår kultur är en folkets kultur. Våra kulturarbetare måste tjäna folket med stor entusiasm och hängivenhet, och de måste förbinda sig med massorna, inte skilja sig från massorna. För att göra detta måste de handla i enlighet med massornas behov och önskningar. Allt arbete som görs för massorna måste utgå från deras behov och inte från någon individs önskningar, hur välmenande dessa än må vara. Det händer ofta att massorna objektivt behöver en viss förändring, men att de inte ännu är subjektivt medvetna om detta behov, inte ännu är villiga eller beslutna att genomföra förändringen. I sådana fall bör vi tålmodigt vänta. Vi bör inte företa förändringen förrän massornas flertal genom vårt arbete blivit medvetna om behovet av den och är villiga och beslutna att genomföra den. I annat fall kommer vi att isolera oss från massorna. Om de inte är medvetna och villiga, kommer allt slag av arbete som kräver deras deltagande att bli endast en formalitet och kommer att misslyckas. Ordspråket "Brådska ger ingen framgång" betyder inte att vi ska skynda på utan att vi inte ska förhasta oss; förhastande leder enbart till misslyckanden. Detta gäller i alla slag av arbete och särskilt i det kulturella- och utbildningsarbetet, vilket har till syfte att omvandla massornas tänkande. Här finns två principer: den ena är massornas verkliga behov och inte vad vi inbillar oss att de behöver, och den andra är massornas önskningar; de måste själva bestämma, vi ska inte bestämma för dem.

NOTER

[*] Detta tal hölls vid en konferens för arbetande inom kulturen och skolväsendet i gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia.[TILLBAKA]