Proletärer i alla länder, förena er!

LEVE DEN XIX ÅRSDAGEN AV ORDFÖRANDE GONZALOS MÄSTERLIGA TAL, SOM STRÅLAR SEGERRIKT OCH KRAFTFULLT INFÖR VÄRLDEN SOM ETT VAPEN I STRIDEN!
UPPHÖJ, FÖRSVARA OCH TILLÄMPA GONZALOS TÄNKANDE!

”Vi befinner oss här som söner och döttrar av folket och vi kämpar i dessa skyttegravar, som också är skyttegravar av kamp, och vi gör det för att vi är kommunister! För att vi här försvarar folkets intressen, Partiets principer, Folkkriget. Detta är vad vi gör; vi gör det nu och vi kommer fortsätta att göra det!”

”Vi befinner oss här under dessa omständigheter; några tror att det är ett stort nederlag – de drömmer! Och vi säger till dem fortsätt drömma. Detta är helt enkelt en krök, inget annat. En krök på vägen! Vägen är lång och vi skall färdas den, och vi skall segra! Ni kommer att se det! Ni kommer att se det!
Slutligen, låt oss höra detta; som vi ser i världen så marscherar maoismen ohejdbart fram för att ta befälet för den nya vågen av den proletära världsrevolutionen. Förstå detta väl och uppfatta det! De som har öron, använd dem, de som har förstånd – och det har vi alla – behärska det. Nog med dumheter, nog med oklarheter! Låt oss förstå detta! Vad är det som utvecklas i världen? Vad behöver vi? Vi behöver att maoismen förkroppsligas, vilket håller på att ske, och att den börjar frambringa Kommunistiska Partier, för att hantera, för att leda denna nya stora våg av den proletära världsrevolutionen som går oss till mötes.”
”Allt de sade oss, det tomma och enfaldiga pladdret om den berömda ”nya fredsetappen” – vad har det blivit av det? Vad hände i Jugoslavien? Vad händer på andra platser? Allting politiserades – detta är lögn. Verkligheten idag är denna: samma motståndare som i Första och Andra Världskriget håller på att frambringa och förbereda det Tredje Världskriget. Detta måste vi veta och vi, som söner och döttrar av en förtryckt nation, är del av bytet. Vi kan inte tillåta det! Nog med imperialistisk utsugning! Vi måste göra slut på dem! Vi är från den tredje världen, och tredje världen är basen för den proletära världsrevolutionen, med en förutsättning, att de Kommunistiska Partierna upphöjer och leder den. Detta är vad som måste göras!”

Ordförande Gonzalos Tal, 1992

Peru Folkrörelsen bekräftar sig återigen i vårt Anförarskap Ordförande Gonzalos mästerliga tal från september 1992, med vilket Ordföranden förvandlade reaktionens spektakel till en stor triumf för Partiet och revolutionen och vände sig till alla Partiets militanter, alla kombatanterna och hela det peruanska folket samt med fasthet drog upp riktlinjerna och slog fast den attityd och den position som åligger kommunisterna inför situationen med hans gripande och angående den peruanska revolutionen. Där syntetiserade han det centrala i de planer som fastställts av Centralkommitténs Tredje Plenum, ett historiskt plenum av yttersta vikt, och kallade Partiet att fortsätta och utveckla folkkriget som ett befrielsefolkkrig mot imperialismen, huvudsakligen yankee.

Centralkommittén åtog sig och fortsätter att med fasthet åtaga sig denna kallelse och allt det som slogs fast av Anförarskapet i hans Tal, och det är så Partiet fortsätter att med fasthet förkasta och fördöma alla den högeropportunistiska linjens lögnhistorier, i att utveckla folkkriget genom att tillämpa gonzalos tänkande och på så sätt mitt i folkkriget genomföra omgrupperingen och massarbetet på landsbygden och i städerna. Det är med denna vårt Anförarskaps röda linje, och härdat i hans avbild och likhet, som Partiet är i stånd att möta varje svår situation och vilket som helst slag från fienden; som kommunister låter vi oss aldrig överraskas och förtvivlar aldrig inför motgångar eller svårigheter på revolutionens väg, och vi återbekräftar oss i Ordförandens ord: ”Detta är helt enkelt en krök, inget annat. En krök på vägen! Vägen är lång och vi skall färdas den, och vi skall segra! Ni kommer att se det! Ni kommer att se det!”

Det är bara genom att hålla fast vid och tillämpa maoismen som vi kommunister kan övervinna problemen och segra – inte, som några vill, genom att revidera den, genom att göra "en ny syntes", grundad på påstådda "nya förutsättningar". Och med vår ideologi, marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen och dess tillämpning på varje revolutions specifika förhållanden, i vårt fall gonzalos tänkande som för oss är huvudsakligt, är vi tillräckligt beväpnade för att konfrontera varje kontrarevolutionär plan och varje försök att ändra Partiets linje. Ordförande Mao Tse-tung etablerade, angående den strategiska jämvikten, att det är det skede av kriget då "vacklande element inom våra egna led [kommer] att ropa efter kompromiss, och pessimismen kommer att växa i allvarlig omfattning. Vår uppgift blir då att mobilisera hela folket till att enas som en man och föra kriget vidare med orubblig uthållighet, att bredda och konsolidera enhetsfronten, sopa undan all pessimism och alla tankar på kompromiss, befordra viljan till hård kamp" (Ordförande Mao Tse-tung, Om långvarigt krig). Och detta är den politik som vi måste tillämpa: vi är maoister, och som sådana vi vet att revisionismen är den huvudsakliga faran. Idag bekräftar alla fakta detta, i Peru och på världsnivå; imperialismens och reaktionens svarta dröm är just precis att besegra revolutionen med "fredsavtal", med "amnesti" och parlamentarisk kretinism. De drömmer om att förinta den ”maoistiska faran” genom att sprida borgerligt demokratiska illusioner och svarta lögnhistorier om "totalitarism" och "auktoritarism" bland världens folk. Därför är det idag avgörande och oundgängligt att förstå att detta är imperialismens och världsreaktionens systematiska plan, som genomförs med hjälp från alla slags revisionister, framför allt den nya revisionismen som presenterar sig som "maoister" och att alla individer, de s.k. "fraktionerna" eller kotterier som idag anstränger sig för att skapa splittring och förvirring i våra led, objektivt är delar av denna plan. I Peru har vi LOD och den nya LOI, ammade av reaktionen för detta syfte, och internationellt har vi den "nya syntesen", "Prachandas väg" i Nepal och andra som ekar reaktionens lögnhistorier (att "PCP är splittrat ", att folkkriget har besegrats" osv.) för att tjäna samma plan. Det är en plan som syftar till att förneka det grundläggande i maoismen, som är Makten, och till att bilda partier och revisionistiska rörelser, beväpnade eller inte, som sprider den parlamentariska kretinismen och "fredsavtalen" för att vilseleda revolutionen. Idag bekämpar Perus Kommunistiska Parti dessa motsatta linjer mitt i folkkriget, utvecklande det, byggande och utvecklande massarbetet, och genom att ställa sig i spetsen för massornas hjältemodiga kamp.

Se hur den nya revisionismen på världsnivå rider på vågen av imperialismens och reaktionens planer och se hur problemet är att kampen mot revisionismen (LOD och LOI) alltid drabbar vissa, eftersom deras ställning konvergerar med opportunisternas.

Så var fallet med Nepal, som tidskriften Red Suns redaktion skriver 2009:

"Medlemmarna i CoRIM och vissa partier i RIM vacklade; detta visar vilka som vacklar inför minsta lilla storm, detta är stämplat på deras historiska förlopp, de som drar åt höger. Dessa fördömde inte imperialismens plan, utan har däremot ekat alla CIA:s lögnhistorier. Denna konvergens tjänar reaktionens plan. Därför, när frågan om "fredsavtalen" i Nepal dök upp, tog de inte offentligt avstånd från denna imperialismens plan och från kapitulationen för att driva fram vänstern i Nepal, utan förde en kamp mellan ”visa män” och tjänade på detta sätt endast till att imperialismens plan och kapitulationen genomtvingades. Detta innebär att vänta för att finna sig tillrätta, att agera som den katolska kyrkan, att gå från feodala riddare till kungar, till monopol, och det är där de vill vara för att frodas. Sibyllinskt och envist motsatte de sig det som Partiet lade fram, att det var nödvändigt att debattera, att inte låta "fredsavtalen" genomföras, och på så vis låter de imperialismens plan gå framåt. Vad gjorde han med denna attityd av "kritik genom hemliga brev", den offentliga tystnaden?, Han lät problemet, det onda, cancern, avancera. Partis erfarenhet visar världen hur viktigt det är att kämpa mot revisionismen, HOL i Peru, det är således mitt i denna kamp som Partiet går framåt."

Idag vill de på samma sätt undvika debatten om maoismens tillämpning och utvärderingen av RIM, särskilt de som var medlemmar av CoRIM. De vill bara dra ett streck och börja på nytt. I vilket syfte? För att tjäna till att man upprepar samma misstag och att man inte går framåt i att maoismen drivs igenom som enda befäl och vägledning för den proletära världsrevolutionen, att inga framsteg görs i konstituerandet eller rekonstituerandet av riktiga militariserade Kommunistiska Partier, som har maoismen som ideologi och är inriktade på att ta makten. Därför håller vissa på att bilda en rad organisationer för att undvika att avlägga räkenskap och på så sätt bidra till att den internationella kommunistiska rörelsen och den anti-imperialistiska rörelsen går framåt. Vissa säger nu att vi redan har maoistiska kommunistiska partier, men verkligheten är att det inte är tillräckligt med bara namnet, utan det är oundgängligt att de inte förnekar maoismen, att de däremot tillämpar den på den konkreta verkligheten i vart och ett av sina egna länder. Inte som grubblerierna hos det förmenta överträffandet av maoismen, som Avakians så kallade nya syntes, som inte är något annat än att  förneka maoismen och försöka anpassa sig till den borgerliga intelligentsians parametrar. Eller den så kallade "Prachandas väg" som vi nu ser bara är den första tillämpningen av Avakians nya syntes, och imperialismens och reaktionens plan för att skapa partier som är till namnet maoistiska men som tillämpar revisionismen och ifrågasätter de grundläggande principerna i maoismen och marxismen i allmänhet. Precis som man gjorde från 60- till 80-talet med de väpnade kamperna, ​​vissa till och med främjade av imperialismen själv, genom att främja den väpnade revisionismen: FARC, MRTA etc. för att motsätta sig att maoismen skulle vara den militära teori som skulle vägleda världsfolkens revolution.

Så var det med HOL:s framträdande och den nya revisionismen; de försökte dra med sig världens folk för att få dem att överge det revolutionära våldets väg, genom att säga att det inte finns några förutsättningar, och nu när allt detta har exploderat i deras ansikten, höjer de en flagga av påstådda maoistiska partier som skulle genomföra folkkrig med den svarta planen att sälja ut revolutionen liksom i Nepal,  på kort, medellång eller lång sikt. Det viktiga är att de har samma mål, att inte skapa ny makt, att inte förstöra den ruttna gamla staten. Sålunda ser vi VOL:s framträdande, som man nu kan använda som avslöjande spegel på revisionisterna, infiltratörerna och den väpnade revisionismen i den kommunistiska rörelsen, och detta måste alla kamrater greppa för att kräva att våra Kommunistiska Partier genomför riktigt folkkrig. Kräv att man klargör hur man skapar den nya makten, hur och var? Har de en strategisk plan för hela landet, för att förhindra att imperialismen och reaktionen delar landet i två när man går framåt? Eller är det bara som LOI: att utveckla ett kringirrande krig, som syftar till att de imperialistiska och kapitalistiska länderna skall betrakta dem som stridande part, ett erkännande först för att sedan söka förhandlingar? Positioner som visar problem med det revolutionära våldet och som säger "vi agerar inte längre som Gonzalo". På världsnivå kommer de att säga som Avakian: "nu behöver man inte längre agera som Lenin, som Ordförande Mao", ”vi måste underordna oss de borgerliga rättigheterna, för att så kunna förhandla under bättre förutsättningar och utveckla en byråkratisk kapitalism i våra länder" med stöd av länder som försvarar "mänskliga rättigheter" som Sverige till exempel. Nya "maoister" som bara fokuserar på militära aktioner utan att bygga upp. En sak är de så kallade befriade områdena, röda områdena eller vad man vill kalla dem, utan att förstöra den gamla staten, utan tillintetgöranden, utan sabotage mot den gamla staten, utan att angripa den byråkratiska kapitalismen, och en helt annan sak är att etablera en ny ekonomi, ny politik och ny kultur: en ny ordning.

Sålunda ser vi hur revisionismen av idag syftar till att höja maoismens fanor, men bara för att sluta i fredsavtal. Se Nepal, Colombia och så vidare. Därför, var klarsynta och låt er inte bli överraskade; som ett populärt talesätt lyder: "Inte allt som glimmar är guld". Och vi har de nödvändiga verktygen för att urskilja och veta vart vi skall fokusera våra ansträngningar, urskilja revisionismen, avslöja och krossa den, och dessa punkter som avslöjar LOI som revisionistisk och ammad av reaktionen och imperialismen, kan vi använda som en spegel som avslöjar revisionisterna eller revisionistiska positioner och alla som ställer sig i deras tjänst.

Låt oss komma ihåg att det var Perus Kommunistiska Parti och dess Anförarskap, Ordförande Gonzalo, som genom hård kamp drev igenom maoismen inom RIM som tredje ny och högre etapp av marxismen och som vägledning för den proletära världsrevolutionen, inför motståndet från vissa medlemmar och några av dem som idag avsvär sig maoismen och som redan innan hade gjort det genom att utfärda en ny Deklaration för att förneka densamma, givetvis utan Perus Kommunistiska Partis undertecknande.

Sedan RIM:s grundande har vårt Anförarskap insisterat på de centrala frågor som inte löstes av CoRIM och som några partier och organisationer än idag drar med sig, och som främjas medvetet av revisionismen, imperialismen och reaktionen:

”Vår position angående PKP:s inkorporering i RIM sammanfattas i det brev som vi gav till RIM:s Kommitté i oktober 1986: "Två saker skulle vi vilja understryka angående denna punkt. För det första, sedan början av vår kontakt har utgångspunkten för våra meningsskiljaktigheten varit den väsentliga och avgörande frågan om att marxismen-leninismen-maoismen, som den enda, sanna och nya etapp av utvecklingen av proletariatets ideologi med universell giltighet där huvudsakligen maoismen är nyckelfrågan; och det är följaktligen därför som vi inte är eniga med benämningen marxismen-leninismen-Mao Tsetungs tänkande. Dock, ansåg vi och vi anser att: att lösa denna, för oss nödvändiga utgångspunkt, är komplext, det kräver tid, och det skall huvudsakligen tjäna till att utveckla revolutionen.”
”Idag, har Deklarationen av en del klandrats som opportunistisk, av andra för att den inte tjänar till att lösa de brännande problem som revolutionen kräver och att man därför måste gå fram mot en ny deklaration. PKP anser att RIM möter några problem på olika plan: På det ideologiska planet, RIM måste gå framåt i sin förståelse av marxismen-leninismen-maoismen, detta är det framsteg som är det huvudsakliga och även den politiska utvecklingen beror på detta. På det politiska planet: att avancera i sin definition av de viktigaste motsättningarna i världen och vilken motsättning som är den huvudsakliga samt frågorna om, det tredje världskriget, att revolutionen är den huvudsakliga tendensen i världen och om det blir ett imperialistiskt krig att omvandla det till ett folkkrig. Angående konstruktionen, vilka riktlinjer vi måste följa för att kunna bilda Internationalen som vi behöver och som måste vara en fortsättning av den ärofulla Internationella Kommunistiska Rörelsen. Angående massarbetet följer vi våra paroller "massorna skapar historien", "det är rätt att göra uppror" och "den kolossala mängden av avfall" och att massarbetet är för att påbörja eller utveckla folkkriget. Angående ledningen, detta är nyckeln och den kräver tid för att skapas, utvecklas och få erkänd auktoritet. Och angående tvålinjerskampen. RIM hanterar inte den som de borde göra. Detta är utvecklingsproblem som måste lösas på ett riktigt och korrekt sätt annars uppstår splittringssymptom, så dessa negativa möjligheter bör inte förbises. Vi anser att RIM:s Kommitté siktar mot att driva igenom beteckningen "marxismen-leninismen-Mao Tsetungs tänkande", införliva oss i deklarationen och så lösa problemen med Kommitténs ledning, vilket ger oss anledning att tänka att det finns hegemonistiska tendenser.” (PERUS KOMMUNISTISKA PARTIS INTERNATIONELLA LINJE)

Därför klargör vi med all önskvärd tydlighet att MPP, då det tillämpar Partiets direktiv, önskar ha kontakt med och arbeta med Partierna i Nepal och Indien, och vi offentliggör att folkkriget går framåt i  hård kamp och uthållighet, och genom att lära av Ordförande Mao genomför vi en fast och skarpsynt kamp och lägger fram saker rakt, aldrig krälande som revisionismen, som går bakom ryggen och i klickar, kotterier och sammansvärjningar. Sålunda intygar vi att Partiet aldrig tillämpar politiken att arbeta med "nära och kära". Ingen kan säga att vi tillämpar "om du inte håller med, arbetar vi inte".
Vi återbekräftar oss i den proletära internationalismens princip, och i att utveckla vårt folkkrig för att tjäna den proletära världsrevolutionen. Vi bekräftar oss i PCP:s position, att kämpa för den internationella kommunistiska rörelsens enighet, och att denna enighet erövras genom kamp, ​​inte med försoning. Därför insisterar vi på det akuta behovet, framlagt av Partiet, av att utveckla debatten med alla Partierna och organisationerna och genomföra det utvidgade RIM-mötet för att göra utvärderingen av maoismens tillämpning. Vi är för att dela våra erfarenheter med de andra Partierna och lära av dem - och vi vet att en sådan debatt är precis vad imperialismen, reaktionen och deras lakejer i den nya revisionismen inte vill.

FOLKKRIGET KOMMER OUNDVIKLIGEN ATT SEGRA!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALO OCH HANS ALLSMÄKTIGA TÄNKANDE!
LEVE MAOISMEN, NED MED REVISIONISMEN!
FÖRSVARA ORDFÖRANDE GONZALOS LIV!
BEKÄMPA OCH KROSSA DEN NYA ”VÄNSTER”-OPPORTUNISTISKA LINJEN!
NED MED IMPERIALISMENS PLAN FÖR ”FREDSAVTAL”
VI KRÄVER ORDFÖRANDE GONZALOS OFFENTLIGA FRAMTRÄDANDE, LIVE OCH I DIREKTSÄNDNING OCH ATT HAN FÅR UTTALA SIG!
FOLKKRIG TILL KOMMUNISMEN!