Proletärer  i alla länder, förena er!

TROTS ALLA SVÅRIGHETER, VIDMAKTHÅLLER DET ÄRORIKA PERUS KOMMUNISTISKA PARTI FOLKKRIGETS KURS!

Folkrörelsen Peru uttrycker än en gång sin hälsning och underordning till vårt Anförarskap Ordförande Gonzalo och hans allsmäktiga tänkande, till vårt Perus Kommunistiska Parti, dess Centralkommitté och hela dess ledningssystem. I den nuvarande komplexa situationen visar Partiet oss att det är den Hjältemodige Kombattanten, det peruanska proletariatets förtrupp, som med fasthet fortsätter att tillämpa det som etablerats av vår I Kongress, vår Partiets Enhetsbas och Centralkommitténs III Plenum, d.v.s. tillämpa gonzalos tänkande för att konfrontera varje problem som dyker upp på revolutionens väg. Medan opportunisterna och kapitulanterna tar svårigheterna som förevändning för att kapitulera, förråda och sälja ut revolutionen för en grynvälling, tar vi kommunister dem som drivkraft för att sätta våra krafter i spänn än mer, övervinna dem, återta det som förlorats och gå framåt med folkkriget till Kommunismen.

Som Partiet påpekar, så måste vi se det historiska förloppet och agerandet hos dessa kapitulanter och opportunister, LOD och LOL liksom de övriga revisionisterna i Peru och i utlandet, inom ramen för imperialismens och reaktionens planer. Vad gäller ”Artemios” överlämnande, så sade yankeeimperialismens ambassad att de inte var för det som Artemio deklarerat om ”politisk lösning…”, och efteråt uttalade sig Humala öppet med samma innebörd. D.v.s. att imperialismen lägger grunden, och regeringen utvidgar den. HOL (Movadef) fortsätter att kämpa för att vara med i valcirkusen; så ser vi att det de vill är att förinta folkkriget. För dem finns ingen annan väg – valvägen är kapitulanternas väg. Idag säger HOL (Movadef) och de andra revisionisterna av olika färger, att Humala ”gjort en sväng åt höger”. De säger: ”…en stor sväng och han militariserar sig i syfte att upprätthålla och försvara den fastlagda ordningen, en juridisk ordning som de för fram sedan 1990 och det utvecklas genom att tillämpa deras plan för ny ursprunglig ackumulation och genom att koppla sig mer till globaliseringen, som de så hyllade handelsavtalen och dess speciella närmande till det s.k. APEC visar.”  Så nu fattar de. När var Humala någonsin vänster, eller partiet Gana Peru? Alla dessa revisionister gav sitt stöd till Humala, och nu när de sparkas ut, kommer de att fortsätta användas för nya lögnhistorier. Detta är HOL:s (Movadefs) roll. Det är tydligt att det är imperialismen som sätter kursen: ”fredsavtal”, ”politisk lösning”, amnesti när det passar dem, benådningar etc. Det andra är söka utvägar för förhandlingar i syfte att slå mot revolutionen. Imperialismen och reaktionen behöver revisionisterna för valarbetet, amnestin, misskrediterandet av kamperna såsom kampen mot gruvföretagen.

Detta är imperialismens, reaktionens och revisionismens väg. Vår väg är att framhärda i folkkriget. Idag befinner vi oss i den strategiska defensiven och centraliserar regionalkommittéerna, och i hård kamp inom och utanför våra led mot revisionismen. I ljus av maoismen ser vi tydligt dess position och det som bör göras är att angripa den. Som i exemplet med den Långa Marchen i Kina, så ser vi den roll som de vänsterlikvidationistiska positionerna spelar; det enda de var ute efter var att arbeta utan Ordförande Maos ledning – och den högeropportunistiska linjen arbetade med Kuomintang. För Partiet handlar det om att vidmakthålla de Kommunistiska Partiernas kurs och syftet med deras existens, d.v.s. att inleda eller leda den väpnade kampen.

”Vid vissa tidpunkter under den revolutionära kampen väger svårigheterna tyngre än de gynnsamma betingelserna, och därmed utgör de den viktigaste sidan i motsättningen och de gynnsamma betingelserna utgör den sekundära sidan. Men revolutionärerna kan genom sina ansträngningar steg för steg övervinna svårigheterna och skapa ett nytt gynnsamt läge. Sålunda ger ett svårt läge plats för ett gynnsamt. Detta var vad som hände efter revolutionens misslyckande i Kina år 1927 och under kinesiska Röda armens långa marsch.” (Ordförande Mao Tsetung, Om motsättningar)

”Men då försvarskriget mot Japan började, hade den minskats till några få tiotusental såsom resultat av den hänsynslösa förstörelse som kuomintangregeringen anställde i våra södra basområden, våra förluster under Långa marschen och andra orsaker. Följaktligen fanns det en del som såg ned på denna armé och menade att man huvudsakligen skulle lita till Kuomintang för motståndet mot Japan. Men folket är de bästa domarna. Folket visste att Åttonde routearmén och Nya fjärde armén, trots att deras numerär vid den tiden var liten, var av hög kvalitet, att de allena kunde föra ett verkligt folkkrig och att obegränsade utsikter skulle öppnas för dem så snart de nådde de antijapanska fronterna och förenade sig med de breda massorna där. Och folket hade rätt. Nu, när jag avlägger denna rapport, har redan vår armé utökats till 910 000 man, och antalet män i vår landsbygdsmilis, som alltjämt står kvar i normalt produktivt arbete, har vuxit till över 2 200 000. Trots det faktum att vår reguljära armé alltjämt är numerärt mycket mindre än Kuomintangs (samtliga förband under central eller lokal kontroll av Kuomintang), har den redan blivit huvudstyrkan i Kinas försvarskrig. Detta om man ska döma av det antal japanska och marionettstyrkor den befinner sig i strid med och utsträckningen av dess fronter, av dess effektivitet i strid, av det masstöd den åtnjuter i sina operationer samt av dess politiska kvalitet, dess sammanhållning och enhet.” (Ordförande Mao Tsetung, Om koalitionsregering)

Ett Kommunistiskt Partis plikt är oundgänglig. Inget förskönande genom att åberopa nya omständigheter, och ännu mindre att säga som råttorna, ”om det inte är jag som leder, så går det inte att erövra makten”. Se HOL:s historiska förlopp: 1992 hade de problem, och inom mindre än ett år kom de ut med breven offentligt. Från 1992 till 2012 kom de så långt som att be om att få delta i val. Eftersom utan ”de gamla ledarna” måste Partiet ändra sin natur, delta i val och inte föra folkkrig ”för att det inte längre är korrekt”. Fr.o.m. 1992 befinner de sig inom planen för kapitulation, och de fortsätter 2012; de framhäver och utnyttjar Artemios överlämnande. Samtidigt försöker regeringen attackera kamperna mot gruvbolagen.

För Partiet handlar det om att fortsätta slå djupa rötter i massarbetet. De väpnade aktionerna i denna situation kommer att fortsätta för att vidga området för folkkrigets axel; landsbygden fortsätter att vara huvudsaklig, men inte djungeln; och med ledningen på landsbygden, fokusera på massarbetet. På så sätt fortsätter Partiet att åta sig sitt ansvar som proletär förtrupp, genom att leda folkkriget, och som röd fraktion inom den internationella kommunistiska rörelsen. I denna uppgift åtar sig Folkrörelsen Peru med fasthet sin roll att tjäna den ideologiska kampen mot revisionismen på världsnivå.

Det liknar den Långa marschen i Kina: Partiet förflyttar sig, och medan det råder större inflexion och görs färre aktioner, fortsätter massarbetet. Detta gör det möjligt för ledningen att sedan kunna utveckla kommittéerna. Under den Långa marschen var det de Kommittéer, som upprätthölls av kadrerna under långa perioder utan kontakt, som gjorde det möjligt för ledningen i Kinas Kommunistiska Parti att fullgöra sin roll. Och när makten erövrades i Kina, mobiliserade Ordförande Mao miliserna – d.v.s. folket i vapen med den Lilla Röda – för att slå mot revisionismens högkvarter. Med en riktig kaderpolitik kommer Partiet kunna fullgöra sina uppgifter. Detta är vad vårt Parti utvecklar idag, genom att vidmakthålla axeln på landsbygden, i hård kamp fokusera på massarbetet och genom att bekämpa de två revisionistiska linjerna; varav den ena är en del av den gamla staten och går över till att bekämpa Partiet mer öppet. Liksom revisionisterna slog mot vänstern i Kina, kommer HOL att använda de reaktionära väpnade och polisiära styrkorna mot oss – detta kommer att bli scenariot om de uppnår att förhandla såsom de önskar och ingå i regeringen 2016. Då de blir regering kommer de att ingå i den gamla staten, och således vara underordnade politiska skulder, förpliktade att utföra yankeeimperialismens order och trycka ner folkkriget, såsom vi fortsätter att se i Nepal och såsom kommer att ske med alla de som siktar på att rätta in sig i ledet och assimilera sig i den gamla staten.

Så revisionisterna säger att regeringen ”gjort en sväng”. Vi kommunister ser byråkratkapitalismens utveckling i Peru som redan lagts fram av Mariátegui och utvecklats av Ordförande Gonzalo. Vi ser och känner till byråkratbourgeoisiens och kompradorbourgeoisiens roll, de väpnade styrkornas roll och valens reaktionära karaktär. Vad Humala gör svävar inte fristående – det utvecklas i det halvfeodala och halvkoloniala systemet i vilket bourgeoisien är underordnad imperialismen, och så är det för vilken springpojke som helst som kommer in, vem det än må vara; han måste rätta sig i ledet eller kastas ut – så måste vi se deras klasskaraktär.

Detta är vårt Partis position, inför vilken vi tar fast ställning och åtar oss uppgiften att föra den ideologiska kampen mot revisionismen på världsnivå, mot hela den imperialistiska planen för ”fredsavtal” och mot alla de förrädare som tjänar de reaktionära planerna mot vårt folkkrig. Idag höjer folkkrigets framsteg, då det konfronterar alla svårigheterna, vår optimism så mycket mer, den optimism som tillhör vår klass.

FÖRDÖM OCH KROSSA HOL OCH LOL GENOM ATT UTVECKLA FOLKKRIGET!
VIDMAKTHÅLL FOLKKRIGETS KURS GENOM ATT UTVECKLA VÅRA DJUPA RÖTTER I MASSARBETET!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALO OCH HANS ALLSMÄKTIGA TÄNKANDE!
LEVE DET ÄRORIKA PERUS KOMMUNISTISKA PARTI!
LEVE MAOISMEN, NED MED REVISIONISMEN!