Proletärer i alla länder, förena er!

AVSLÖJA OCH KROSSA IMPERIALISMENS, REAKTIONENS OCH REVISIONISMENS VÄRLDSOMFATTANDE KONTRAREVOLUTIONÄRA PLAN MED ALLA DESS ”FREDSAVTAL”, DESS AMNESTI, PARLAMENTARISKA KRETINISM OCH VÄPNADE REVISIONISM!

Den nuvarande situationen i den proletära världsrevolutionen bekräftar och framhäver mer än någonsin revisionismens svarta roll som en del av imperialismens och reaktionens kontrarevolutionära planer, och det faktum att kampen till döds mot revisionismen, och till försvar för maoismen och dess tillämpning, är avgörande och oumbärlig för de Kommunistiska Partiernas framsteg och inledandet och utvecklandet av folkkrigen. Medan några inom den internationella kommunistiska rörelsen insisterar på försoningen och på att undvika kampen – under förevändningen att ”inte föra den offentligt” – fortsätter Perus Kommunistiska Parti att insistera på den maoistiska principen om tvålinjerskamp för att krossa revisionismen och opportunismen på alla sätt – och fortsätter att tillämpa denna princip inom Partiet självt, på nationell nivå liksom på internationell nivå. Vi, PKP:s alstrade organ för partiarbetet i utlandet, MPP, återförsäkrar oss i vårt löfte att föra denna kamp såsom anstår den röda fraktionen inom den internationella kommunistiska rörelsen.

I den nuvarande kampen mot den världsomfattande imperialistiska planen för ”fredsavtal”, ser vi två brådskande problem bland Partierna och organisationerna inom den internationella kommunistiska rörelsen: för det första, att några förnekar att denna imperialistiska plan existerar, och därför kan fördöma det revisionistiska förräderiet i Nepal samtidigt som de lämnar dörren öppen för ”fredsavtal” i andra länder. För det andra, att de inte vill ha en öppen och ärlig debatt mellan Partierna och organisationerna angående dessa frågor. Så länge dessa kamrater fortsätter att insistera i dessa problem, förlorar all deras ”kritik” mot RCP, Avakian och Prachanda sin vikt, eftersom de i verkligheten tjänar imperialismens, reaktionens och revisionismens plan, medvetet eller inte.

I Peru bekräftar hela det historiska förloppet och de senaste nyheterna om HOL:s [den högeropportunistiska linjen] och VOL:s [den ”vänster”-opportunistiska linjen] aktioner och manövrer det som Partiet har påpekat ända från början: att dessa revisionistiska och opportunistiska linjer är delar av en imperialismens och reaktionens plan. VOL är ett tydligt exempel på vad som händer när man avsäger sig maoismens principer och dess konkreta tillämpning, i vårt fall gonzalos tänkande: i deras senaste aktion går de så långt som att kidnappa klassen och arbetarna, och visar tydligt sin karaktär som väpnade revisionister då de än en gång uttalar sig i borgerliga media; det politiska syftet med deras eländiga attack var ”att uppnå politisk förståelse”. Det var de som sedan ’98, före gripandet av Feliciano, lade fram att ”avskilja sig från gonzalos tänkande”, vilket idag har blivit till att förneka Ordförande Gonzalo och endast utveckla väpnade aktioner – utan att bygga någonting, utan tillämpning av maoismen, utan Anförarskap. Så, när de nu kallar sig ”RCP Peru”, så kanske det inte är någon tillfällighet. De krävde, via radio liksom skriftligt, pengar och sprängmedel av företaget, och ”annars kommer blod att flyta”. Och detta har de upprepat flera gånger i radiosamtalen. Detta visar väsentligen på deras tvetydigheter och politiska svaghet; att frångå principerna leder dem till att utföra aktioner utan att uppnå politiska mål, som med nödvändighet skulle leda till att bygga upp. Vad som finns, vad de utför, är detsamma som FARC och Nepal, militära inflytelsezoner och inget uppbyggande.

Så, det som är helt klart är att VOL, liksom HOL, lägger fram att ”Ordföranden har redan spelat ut sin roll”. De vill ha ett ”parti” utan Ordförande Gonzalos Anförarskap och hans allsmäktiga tänkande, och en revisionistisk väpnad kamp, utan att förstöra den gamla staten och utan att bygga den nya. De är SIN-kollaboratörer, som nu går samma väg som andra väpnade revisionister såsom FARC, MRTA och andra, och direkt tjänar imperialismens och reaktionens planer.

”Huruvida den ideologiska och politiska linjen är korrekt eller inte avgör allt. Då Partiets linje är korrekt, så kommer vi att få allt. Om vi inte har folk, så kommer vi att få folk; om vi inte har vapen, så kommer vi att få vapen; om vi inte har makten, så kommer vi att erövra den. Om vår linje inte är korrekt, så kommer vi att förlora allt vi har.” (Ordförande Mao Tsetung)

Vi kallar alla de Kommunistiska Partierna och organisationerna i världen att inte blunda för dessa fakta. Exempel som de ovan nämnda från Peru och Latinamerika finns i hela världen. Vad imperialismen och reaktionen behöver i varje land är ett så kallat ”kommunistiskt parti” anpassat till deras behov; ett parti som förnekar att det huvudsakliga är ideologin, den ideologiska och politiska linjen; som lägger fram att organisationen i sig själv är tillräcklig, att det inte skall finnas någon specifikation (tillämpning) för att ”detta leder till personkult”; som lägger fram att ”det inte finns förutsättningar för att inleda” och att man därför måste se på ”andra metoder”, eller ”först utnyttja allt som demokratin har att erbjuda”. Såsom de till exempel idag lägger fram i Nepal, och säger till och med att Ordförande Gonzalo lägger fram detsamma. Det är alltså en hel rad av samma sak, samma marionettspelare.

Detta slags partiers position är den att ”det är i organisationen som idéerna flödar och kondenseras”, och de ser inte att i det Kommunistiska Partiet så är Centralkommittén stormens öga i klasskampen, i vilket revolutionen och kontrarevolutionen strider mot varandra. D.v.s. ett parti av ”destillerare” som Avakian, ett parti där man ”kanaliserar” allas idéer (inklusive småbourgeoisiens och bourgeoisiens) i stället för klassens Parti, den proletära förtruppen. I ljuset av allt detta, hur bör vi se på utvecklingen av kamperna i Indien, i Turkiet, Filippinerna och andra platser? Yankeeimperialismen koncentrerar idag sina styrkor för att säkra oljan och på så vis fortsätta som gendarm, och som del av detta behöver de revisionismen för att skapa mer splittring i de revolutionära leden. Detta är imperialismens plan, förverkligad genom FN och NATO. Detta är vad vi ständigt har sagt ända sedan breven [”fredsbreven”] kom ut. Som del av denna världsomfattande kontrarevolutionära plan har de redan åstadkommit förräderiet i Nepal, och alstrat HOL och VOL i Peru. Hur tar sig denna plan uttryck på andra platser? Hur påverkar dessa idéer om ”parti utan Anförarskap och tillämpning av maoismen” det indiska proletariatets och folkets rättfärdiga kamp? Vad innebär det när ett Parti tillämpar försoningen och inte tvålinjerskampen, eller siktar på att revidera maoismen för att anpassa den efter imperialismens behov?

De Kommunistiska Partierna måste utgå från maoismens principer, med en enda linje och med tillämpning av maoismen på de konkreta förhållandena i varje land, konkretiserat i ett tänkande såsom grund för ett Anförarskap. Då de inte gör det, slutar det med att de koketterar som de revisionistiska partierna i Europa eller som revisionisterna i Nicaragua, Uruguay eller Colombia, Nepal; i val, regerande ”i demokrati”. Detta är förloppet hos de partier som antar positioner för ”fredsavtal”, kapitulation, val.

Vi, Folkrörelsen Peru, hälsar och underordnar oss än en gång vårt Perus Kommunistiska Parti, dess Centralkommitté och hela dess Partiets ledningssystem, i Ordförande Gonzalos Anförarskap och hans allsmäktiga tänkande, i vår I Kongress, Partiets Enhetsbas, det III Plenarsammanträdet och Ordförande Gonzalos mästerliga Tal. Vi återförsäkrar oss i det internationella proletariatets universella ideologis principer, marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen, och i kampen för att genomtvinga den såsom enda befäl och vägledning för den proletära världsrevolutionen – och som del av detta för maoismens tillämpning på varje lands konkreta förhållanden.

AVSLÖJA DEN VÄRLDSOMFATTANDE IMPERIALISTISKA PLANEN FÖR ”FREDSAVTAL”!
FÖRKASTA OCH BEKÄMPA HOL OCH VOL, GENOM ATT UTVECKLA FOLKKRIGET!
NER MED DEN VÄPNADE REVISIONISMEN, LEVE FOLKKRIGET!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALO OCH HANS ALLSMÄKTIGA TÄNKANDE!
FOLKKRIG TILL KOMMUNISMEN!