Proletärer i alla länder, förena er!

FÖRENA DE KOMMUNISTISKA PARTIERNA GENOM ATT GENOMTVINGA MAOISMEN SOM BEFÄL OCH VÄGLEDNING FÖR VÄRLDSREVOLUTIONEN!

"Det proletära partiets ledare framträder, vare sig de är medlemmar av Centralkommittén eller av lokala styrelser, ur massorna under klasskampen och de revolutionära massrörelsernas förlopp. De har en lojalitet emot massorna, vilket inte känner några gränser, är nära förbundna med dem och är skickliga i att på ett riktigt sätt koncentera och därefter genomföra massornas idéer. Sådana ledare är verkliga representanter för proletariatet och erkänns av massorna. Det är ett tecken på ett proletärt partis politiska mognad att ha sådana ledare, och däri ligger hoppet om seger för proletariatets sak."

Redaktionerna för Folkets Dagblad och Röda Fanan Den 13 september 1963

Idag sjunker imperialismen i sin sista kris. Imperialistmakterna försöker ta sig ur den genom att tävla om marknaderna, om råvarorna, inflytelsesfärerna, för att kunna återuppliva sina knäckta ekonomier, för att få imperialismen att flyta igen i enlighet med deras egna intressen. Under dessa förhållanden har det imperialistiska kriget och fascismen blivit nödvändigheter för den imperialistiska bourgeoisien. Över hela planeten, och huvudsakligen i tredje världens länder, organiserar massorna sig och slåss mot imperialismen, mot reaktionen och mot revisionismen. Det finns miljontals proletärer och fattigbönder som slåss under maoismens fana i Peru, Indien, Filippinerna etc. De djupaste massorna vet att endast genom att bekämpa revisionismen och endast genom folkkrig, med de Kommunistiska Partiernas ledning, är det möjligt att uppnå det klasslösa samhället, den gyllene kommunismen.

Varje framsteg för den kommunistiska rörelsen har gjorts i kamp mot de borgerliga positionerna inom den. Således slogs Marx och Engels mot Bakunin, Dühring etc. Det föll på Lenin att bekämpa och krossa den revisionism som uppstod i den II Internationalen (Kautsky, Bernstein, Plechanov, etc.). Kamrat Stalin slog rättfärdigt och riktigt fast att vi hade gått in i leninismens etapp såsom en utveckling av marxismen, och slogs emot Trotskys och andras revisionism, till försvar för marxismen, bolsjevikrevolutionen och den proletära världsrevolutionen.

Maoismen som tredje, ny och högre etapp av marxismen härdades i direkt kamp mot imperialismen, kapitalismens sista stadium. Detta innebar att upphöja den revolutionära kampen mot världskrigen och imperialismens rovdjurslika törst efter folkmord. Den internationella proletära rörelsen och de nationella befrielserörelserna definierades, men så inträffade också kapitalismens återupprättande i Sovjetunionen, och därmed kampen till döds mot Chrustjovs revisionism, mot den revisionistiska tesen om ”fredlig samlevnad”, mot Tengs, Lius, Lin Piaos och andras revisionism. Det måste understrykas att Ordförande Mao ledde två av den proletära världsrevolutionens toppar och milstolpar under 1900-talet: den kinesiska revolutionen 1949 och den Stora Proletära Kulturrevolutionen (som sträckte sig över ett helt årtionde, från 1966 till 1976), och att han erkändes som Anförarskap och som den kinesiska revolutionens högste, mest konsekvente och upphöjde kader och ledare.

Det är Ordförande Gonzalo som åtar sig uppgiften att etablera maoismen som tredje, ny och högre etapp av marxismen, och det är samme Ordförande Gonzalo erkänns som Anförare för Partiet och revolutionen samt för Perus Kommunistiska Partis Centralkommitté, i hård och överväldigande kamp mot den gamla revisionismen och den nya med ”maoistisk” etikett: en tämjd ”maoism” som siktar på klassförräderi, som har som sitt förrädiska och ökända mål att arbeta för förhandlingar och deltagande i den gamla och ruttna statens valcirkus.

Ordförande Mao har utvecklat den marxistiska filosofin såväl som den politiska ekonomin och den vetenskapliga socialismen.

I den politiska ekonomin slog han fast att politiken har befälet, och bekämpade den revisionistiska tesen om ”produktivkrafterna”. Genom att tillämpa dialektiken slog han fast att medvetandet kan förändra verkligheten och med den politiska makten utveckla produktivkrafterna. Ett extraordinärt exempel är det Stora Språnget Framåt. Genom att tillämpa dialektiken och kritisera det socialistiska uppbygget i Sovjetunionen, Nordkorea och länderna i Öst, tog KKP den tunga industrin som centrum och samtidigt den lätta industrin och jordbruket som bas. Det Stora Språnget Framåt innebar massornas deltagande; miljontals proletärer och fattigbönder gjorde enorma ansträngningar för att omvandla produktionsförhållandena för att utveckla produktivkrafterna, och förverkligade så det faktum att det är massorna som skapar historien ledda av sitt Parti, inte teknikerna. I det organisatoriska förverkligades folkkommunen.

Vad gäller den vetenskapliga socialismen så är den Stora Proletära Kulturrevolutionen det viktigaste i utvecklingen av marxismen-leninismen. Återigen, genom att tillämpa dialektiken på verkligheten och se förhållandet mellan överbyggnaden och basen, definierade Ordförande Mao Kulturrevolutionens mål och måltavlor.

"Trots att bourgeoisien har störtats strävar den fortfarande efter att utnyttja de utsugande klassernas gamla idéer, gamla kultur, gamla seder och bruk, för att korrumpera massorna, vinna deras hjärtan och på så sätt sträva efter att inscenera en återkomst. Proletariatet måste göra raka motsatsen: det måste hårdnackat möta varje utmaning från bourgeoisien på det ideologiska området och utnyttja nya proletära idéer, en ny proletär kultur, nya proletära seder och bruk, för att förändra samhällets andliga ansikte. För närvarande är vårt mål att kämpa mot de ledande personer som har slagit in på den kapitalistiska vägen och störta dem, att kritisera och tillbakavisa de reaktionära borgerliga akademiska 'auktoriteterna' och den ideologi som karakteriserar bourgeoisien och alla andra utsugarklasser, liksom att omvandla undervisningen, litteraturen och konsten och alla andra delar av den kulturella överbyggnaden som inte motsvarar den socialistiska strukturen, och därigenom främja det socialistiska systemets konsolidering och utveckling."

Följaktligen är makten det grundläggande i maoismen. Antingen är vi för makten åt arbetarklassen eller så tjänar vi till att hålla tillbaka revolutionen till fördel för bourgeoisiens makt.

Idag uttrycks maoismen i sin högsta form i folkkrig, och huvudsakligen i folkkriget i Peru. De beväpnade massorna ledda av PKP bygger ny makt samtidigt som de förstör den gamla makten utan att svansa efter någon imperialistmakt. PKP:s CK utvecklar folkkriget i den proletära världsrevolutionens tjänst genom att i Peru bekämpa all kapitulation och bibehålla kursen genom att krossa HOL:s och VOL:s nya revisionism; och internationellt bekämpa Avakians och Prachandas nya revisionism liksom alla konvergenser. Partiet upprätthåller principen att ”all makt växer ur en gevärspipa” och bekämpar imperialismens plan för ”fredsavtal”. I denna kamp ingår att spränga i bitar den nya lögnhistoria som imperialismen, den peruanska reaktionen och revisionismen håller på att sätta upp mot folkkriget i Peru och dess Anförarskap. Nu marknadsför den peruanska reaktionen påstådda ”besök” hos Ordförande Gonzalo under 2014. I samarbete med råttorna från HOL och för att som de säger ersätta den eländige brännvinsadvokaten Crespo har de utnämnt en annan advokat, en viss Carl Peter Erlinder, för Ordförande Gonzalos "försvar" i den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter. Som massorna och folket vet, så står förrädaren Crespo idag i spetsen för planen för "amnesti" och är en parlamentarisk kretin. Med dessa "besök" och med denna nya advokat siktar de på att två sina händer, att säga att Ordförande Gonzalo är sjuk samt andra finurligheter och lögner, för att fortsätta undvika att han presenteras för allmänheten, och fortsätta med lögnhistorien om "fredsavtalen", en lögnhistoria som sprängts i tusen bitar gång på gång genom utvecklandet av folkkriget lett av PKP:s CK.

Då vi i dessa dagar Ordförande Maos och Ordförande Gonzalos födelsedagar, tar vi ställning och säger till imperialismen, reaktionen och revisionismen att de inte kommer lyckas, att deras tricks än en gång kommer att krossas och mosas; vi återförsäkrar oss i att hur många farser och falska rykten de än kommer på, hur mycket de än vill avleda massorna från revolutionens och folkkrigets väg, så vet folket och klassen: att bara med Kommunistiska Partier av ny typ, marxist-leninist-maoistiska, militariserade, som allomfattande leder folkkrigen utan att göra avsteg från principerna, kommer vi att nå det klasslösa samhället, den gyllene kommunismen.

LEVE DEN CXX ÅRSDAGEN AV ORDFÖRANDE MAO TSE-TUNGS FÖDELSE!
LEVE MAOISMEN! NED MED REVISIONISMEN!
ENA DE KOMMUNISTISKA PARTIERNA GENOM ATT GENOMTVINGA MAOISMEN SOM BEFÄL OCH VÄGLEDNING FÖR VÄRLDSREVOLUTIONEN!
FOLKKRIG TILL KOMMUNISMEN!