Proletärer i alla länder, förena er!

LEVE DEN 1 MAJ, DET INTERNATIONELLA PROLETARIATETS DAG!
MOT DET IMPERIALISTISKA RÖVARKRIGET, UTVECKLA FOLKKRIG!

"Att frukta kapitalisternas motstånd och samtidigt kalla sig revolutionär och vilja räkna sig till socialisterna – vilken skam! Hur djupt var inte den genom opportunismen fördärvade internationella socialismen tvungen att falla för att sådana röster skulle kunna göra sig hörda!
Kapitalisternas motståndskraft har vi redan sett, har hela folket sett, ty kapitalisterna är medvetnare än andra klasser och insåg genast sovjeternas betydelse, de spände genast alla sina krafter till det yttersta, satte i gång allt och alla, tillgrep alla medel, gick så långt som till de oerhördaste lögn- och förtalsmetoder, till militärsammansvärjningar för att stjälpa sovjeterna, reducera dem till ingenting, prostituera dem (med all hjälp av mensjevikerna och socialistrevolutionärerna), förvandla dem till pratkvarnar och trötta ut bönderna och arbetarna med månadslångt tomt prat och revolutionslek.
Men proletärernas och fattigböndernas motståndskraft har vi ännu inte sett, ty denna kraft blir fullt synlig först när makten befinner sig i händerna på proletariatet, när tiotals miljoner människor som nu är nedtryckta av nöd och kapitalistiskt slaveri av egen erfarenhet får se och känna att makten tillfallit de förtryckta klasserna, att makten hjälper de fattiga att bekämpa
godsägarna och kapitalisterna, att den bryter deras motstånd"

(V.I. Lenin - Kan bolsjevikerna behålla statsmakten?, 1917)

"Frågan gäller, insisterar jag, att det finns en risk för världskrig, och det kommer att bli en enorm slakt, men som bara kommer att ge elände, orättfärdighet, smärta, död, och desto fler anledningar att göra slut på dem. Det finns följaktligen bara en lösning, folkkriget, som kommer i vågor och således leder till världsfolkkriget och sammangåendet av det internationella proletariatets, av folkens järnlegioner, så att vi i slutändan kommer att fullgöra vårt historiska uppdrag. Vi har turen att detta uppdrag tillkommit oss, att leva under de årtionden i vilka imperialismen och reaktionen kommer att sopas bort, då det som Ordförande Mao förutsåg kommer att förverkligas."

(Intervju med Ordförande Gonzalo,
Centralkommittén,
Perus Kommunistiska Parti 1988)

Med firandet av 1 maj riktar vi våra kommunistiska hälsningar till hela det internationella proletariatet, som varje dag kommer allt längre på sin marsch mot att fullt ut åtaga sig sin historiska roll, att leda världens folk i krossandet och bortsopandet av imperialismen och all utsugning. Som medlemmar av Folkrörelsen Peru, PKP:s alstrade organ för utlandsarbetet, återförsäkrar vi oss i vår fasta, frivilliga, medvetna och ovillkorliga hälsning och fasthållelse till vårt Anförarskap Ordförande Gonzalo, till hela Perus Kommunistiska Parti, dess Centralkommitté och hela dess ledningssystem; i att Partiet fortsätter leda vårt ärorika folkkrig, världsrevolutionens fyrbåk och vägledning, under komplicerade förhållanden genom att tillämpa gonzalos tänkande, och tillämpa allt det som etablerats av den 1 Kongressen, vårt Partis Enhetsbas, det III Plenumet och Ordfördande Gonzalos mästerliga Tal. Vi hälsar högtidligt alla kommunister och massor i världen som idag ger sina liv i folkkrig och revolutionära krig i Indien, Turkiet, Filippinerna och på andra platser under vår klass' allmängiltiga ideologis fana, marxismen-leninismen-maoismens, huvudsakligen maoismens.

Idag, när imperialismen sjunker djupare och djupare i sin allmänna och sista kris, skärps den interimperialistiska motsättningen och alla imperialisterna förbereder sig för en ny uppdelning av världen, ett nytt världskrig. Yankeeimperialismen, som konfronterar sin egen kris och de övriga imperialistmakternas utmaningar om världshegemonin, fortsätter med sin plan att omringa Ryssland för att säkra kontrollen över Eurasien: "Vad som händer med maktfördelningen på den eurasiska landmassan kommer att ha avgörande betydelse för Amerikas globala överhöghet och historiska arv" (Zbigniew Brzezinski).  I detta syfte använder yankee-folkmördarna sina "mjuk makt"-metoder och räknar med lojaliteten hos sina imperialistiska allierade i Europa medan de förbereder sig för den direkta militära konfrontationen, rövarvärldskriget. Den ryska imperialismen betraktar yankeeimperialismens försvagning och desperation, förbereder sig för att kunna utmana dess hegemoni, och siktar på att vinna över de europeiska imperialisterna, huvudsakligen Tyskland, för denna sak (och en del av den tyska storbourgeoisien är redan villiga att alliera sig med Ryssland för att stärka den tyska imperialismen). Dessutom växer den kinesiska socialimperialismen, som förbereder sig, etablerar allianser och rustar upp för världens nyuppdelning. Ryssland, Kina och andra talar med sockrade ord om en "multipolär värld" och framställer sig som "antifascister", när de i verkligheten vill genomtvinga sin egen hegemoni och tillämpar fascism och folkmord för den mer och mer intensiva utsugningen av de arbetande klasserna.

Detta är imperialismen i dess sista fas, än mer folkmördande och parasitär, då den återigen försöker ta sig ur sin kris genom den slakt som är det imperialistiska världskriget. Men imperialismens kris och nyuppdelningen av världen kommer att öppna upp förutsättningar för de revolutionära styrkorna, för att mobilisera världens massor mot blodsugarna och mot det imperialistiska kriget sätta det revolutionära kriget, folkkriget, för att göra slut på imperialisterna och etablera proletariatets och folkets makt. Detta kräver att proletariatet i varje land åtar sig sitt ansvar att leda, att bygga sitt Parti för att leda den revolutionära armén och enhetsfronten för att erövra makten. Följaktligen behöver imperialisterna, väl medvetna om denna fara, att folken är djupt nedsjunkna i revisionism för att undvika att nyuppdelningskriget förvandlas till folkkrig och till bortsopandet av det borgerliga imperiet. Alltså, som del av sina förberedelser för det imperialistiska kriget främjar de revisionismen och fascismen. Som kamrat Stalin sade: "Det viktigaste i allt detta är att socialdemokratin [revisionismen] är den imperialistiska pacifismens huvudsakliga bärare inom arbetarklassen; följaktligen är den kapitalismens grundläggande understöd inom arbetarklassen för förberedandet av nya krig och interventioner. / Men för att förbereda nya krig räcker det inte med bara pacifism, även om denna stöds av en så ansenlig kraft som socialdemokratin. För detta behövs det dessutom särskilda medel för att undertrycka massorna i imperialismens centra. Det är omöjligt för imperialismen att föra krig utan att stärka imperialismens bakland. Det är omöjligt att stärka imperialismens bakland utan att undertrycka arbetarna. Och det är det som är syftet med fascismen. (J.V. Stalin - Utvärdering av SUKP (b):s Centralkommittés juliplenarsammanträde) [vår översättning -red.]

Alltså, å ena sidan så kännetecknas världsrevolutionens nuvarande situation av goda förutsättningar; en växande revolutionär situation i ojämlik utveckling i världen, uttryckt i folkkrig, revolutionära väpnade kamper och massornas kamper av alla slag, och å andra sidan av den internationella kommunistiska rörelsens splittring, dess brist på ideologisk och politisk enighet. Medan en del insisterar på att denna brist på enighet huvudsakligen är resultatet av "dogmatism" eller "sekterism", så insisterar PKP och andra på att den huvudsakligen är resultatet av revisionism och opportunism; av borgerlig ideologi utklädd till "marxism" eller "maoism". Dagens problem har sitt ursprung i RIR (den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen), i att Avakians och Prachandas revisionism ledde till RIR:s förstörelse, och även om de idag förlorar sitt direkta inflytande, så fortsätter deras idéer att återverka i den internationella kommunistiska rörelsens Partier och organisationer: "flerpartisystemet", "styrkeackumulationen", "fredsförhandlingarna", "kampen mot personkulten", ifrågasättandet av proletariatets diktatur, försoningen i stället för tvålinjerskampen, etc. Allt detta kopplat till imperialismens, huvudsakligen yankeeimperialismens, globala kampanj för att undergräva de revolutionära styrkorna över hela världen, en global plan för "fredsavtal" i vilken gripandet av Ordförande Gonzalo och de därpå följande lögnkampanjerna i samarbete med råttorna från HOL (högeropportunistiska linjen) var en pilotplan.

Att lösa dessa problem är brådskande, därför att utan enighet, utan en rättfärdig och korrekt generallinje för den internationella kommunistiska rörelsen, så kommer världens kommunister inte att vara i stånd att leda och sätta världsfolkkriget mot det imperialistiska kriget. Utan en oförsonlig, ärlig och öppen kamp mot revisionismen och opportunismen, så kommer de ärorika folkkrigen och revolutionära väpnade kamperna i världen möjligen kunna avancera militärt till en viss punkt, men de kommer inte att kunna göra språnget till att erövra makten, kulminera de demokratiska revolutionerna och fortsätta dem utan något uppehåll som socialistiska revolutioner, och inte heller fortsätta marschen mot det slutliga målet, kommunismen. Om de inte bryter fullständigt och bestämt med revisionismens inflytande, kommer de att förstöras av den kontrarevolutionära repressionen och våldet, eller fastna i valträsket, i en s.k. "demokratisk revolution" som i oändlighet skjuter upp proletariatets diktatur och den socialistiska revolutionen. Så ser vi hur det som hände i Nepal kan komma att upprepas; och medan några sätter sitt hopp till det nya "maoistiska partiet" i Nepal, så frågar vi, världens kommunister, oss: är det ett parti för att inleda och leda folkkrig, eller vad för slags parti är det? I Indien kan man se att kamraterna i IKP (maoisterna), liksom varje Kommunistiskt Parti, befinner sig i tvålinjerskamp inom sina led mellan den proletära linjen och den borgerliga linjen. Detta är i sig inte något problem; tvålinjerskampen är Partiets motor, och den bör inte döljas, utan specificeras, för att deklarera inför världen var revisionismen finns, hur den uttrycks och hur den krossas. IKP (maoisterna), som är produkten av fusionen av två partier, måste med säkerhet ha fört en rad kamper mot motsatta linjer som del av sin process, men de delar inte dessa erfarenheter med det internationella proletariatet. I september förra året deklarerade kamraterna att medan de objektiva förutsättningarna för revolutionen i landet var goda, så står rörelsen inför en "kritisk situation" när det gäller de subjektiva förutsättningarna. Vad denna kris består i specificeras inte, men nu understryker kamraterna nödvändigheten av en skapande tillämpning av MLM, och säger att de för nu har övergivit taktiken med "fredssamtal" (som reaktionen använde för att mörda Partiets ledare). Vi hoppas att kamraterna går framåt i sin skapande tillämpning av MLM på Indiens förhållanden, och att de delar denna med hela IKR i mer specifik form. Vad vi frågar oss idag är emellertid hur man skall tolka deras tvetydiga uttalanden, som då de t.ex. framlägger i fråga om fredssamtalen att de är positiva till "samtal för etablerandet av en genuin fred", eller då de talar om att det kan finnas en "möjlighet att åtminstone genomföra samtal för att lösa frågor som kan bidra till att lösa de grundläggande frågorna i syfte att lösa detta inbördeskrig". Vi insisterar på dessa frågor inte för att "attackera" kamraterna, som några påstår, utan för att vi är medvetna om den indiska revolutionens enorma och avgörande betydelse för världsrevolutionen, och därmed den oumbärliga vikten av oförsonlig och konstant kamp mot revisionismen och opportunismen för folkkrigets frammarsch och seger.

I Peru går Partiet framåt i uppgiften att bredda massarbetet som del av Partiets restruktureringsprocess, vilken inleddes år 2000 och konfronterar inte bara den skada som orsakats av råttorna från HOL, utan också uppkomsten av en VOL ("vänster"-opportunistisk linje). Imperialismens och reaktionens slag har varit hårda, men de har inte kunnat förinta Partiet och folkkriget, och de har inte kunnat lösa sitt problem med att restrukturera sin gamla reaktionära stat. Landets ekonomi har bara isolerade sporadiska gnistor; de försöker kriminalisera de folkliga protesterna och idag låter de de väpnade styrkorna komma undan utan straff när de skjuter på folket, och i sina försök att förinta folkkriget fortsätter de att återutge sin lögnhistoria om "fredsavtalen". Partiet, som kämpar sida vid sida med massorna, håller fast vid principerna som etablerades av Ordförande Gonzalo och den 1 Kongressen, och vidmakthåller så revolutionens kurs, för att det är det enda sättet att återta det som gått förlorat och gå framåt.

Vi upprepar våra varma kommunistiska hälsningar till det internationella proletariatet i den proletära optimismens anda: vägen är krokig men framtiden är ljus!

LEVE DET INTERNATIONELLA PROLETARIATET!
LEVE DEN INTERNATIONELLA KOMMUNISTISKA RÖRELSEN!
LEVE MARXISMEN-LENINISMEN-MAOISMEN, HUVUDSAKLIGEN MAOISMEN!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALO OCH HANS ALLSMÄKTIGA TÄNKANDE!
NED MED REVISIONISMEN OCH OPPORTUNISMEN!
MOT DET IMPERIALISTISKA RÖVARKRIGET, UTVECKLA FOLKKRIG!