Proletärer i alla länder, förena er!

LEVE 87-ÅRSDAGEN AV GRUNDANDET AV PERUS KOMMUNISTISKA PARTI!
(CITAT)

Om Mariátegui:

”År 1975 publicerades ”Återta Mariátegui och rekonstituera hans Parti”. I detta korta dokument visar vi, mot alla förnekanden från dem som idag kallar sig mariateguister, att Mariátegui var en självbekänd marxist-leninist, som han själv helt riktigt och korrekt sade; vi har lagt fram de fem grundläggande elementen i hans allmänpolitiska linje. Vi har synliggjort att det hos Mariátegui finns teser som liknar Ordförande Maos; det räcker att påminna om punkterna kring enhetsfronten eller den viktiga frågan om våldet. Mariátegui säger ”makten erövras med våldet och försvaras med diktaturen”, ”revolutionen är nuets blodiga förlossning”, och under loppet av många år i hans ärorika liv upprepade han enträget frågan om det revolutionära våldets och diktaturens roll. Han sade också att hur stor majoritet man än må ha i ett parlament, så kan det kanske räcka till att avsätta en regering men aldrig till att avsätta borgarklassen. Detta står fullständigt klart. Likaledes måste vi understryka, eftersom det är en avgörande del av hans tänkande: Mariátegui var en antirevisionist.”

(Intervju med Ordförande Gonzalo, CK – PKP 1988)

Om de Kommunistiska Partiernas militarisering:

”Ordförande Gonzalo framlägger tesen att det åligger världens Kommunistiska Partier att militarisera sig (…) Först och främst därför att vi befinner oss i världsrevolutionens strategiska offensiv; vi upplever imperialismens och reaktionens bortsopande från jordens yta under de kommande 50 – 100 åren, en epok präglad av våld, i vilken alla slags krig kommer till uttryck. Vi ser hur reaktionen militariserar sig mer och mer, militariserar de gamla staterna, sin ekonomi, utvecklar aggressionskrig, schackrar med folkens kamper och siktar på ett världskrig; men då revolutionen är huvudtendensen i världen är det de Kommunistiska Partiernas uppgift att upphöja revolutionen genom att förverkliga den huvudsakliga kampformen: folkkriget, för att sätta det revolutionära världskriget mot det kontrarevolutionära världskriget.”

(Linjen för uppbyggnaden av revolutionens tre instrument, PKP 1988)

Om lärdomarna från Partiets rekonstitution:

”Vilka lärdomar kan vi dra? Den första lärdomen, vikten av Partiets enhetsbas och dess förhållande till tvålinjerskampen; utan denna grund och dess tre beståndsdelar [1) marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, 2) programmet och 3) den allmänpolitiska linjen] så finns det ingen grund för Partiets ideologiska-politiska uppbyggnad; men utan tvålinjerskampen finns det ingen Partiets enhetsbas. Utan en fast och skarpsynt tvålinjerskamp i Partiet kan det inte ta ett fast grepp om ideologin, kan det inte slå fast programmet och inte heller den allmänpolitiska linjen, och inte heller försvara dem, tillämpa dem och ännu mindre utveckla dem. Tvålinjerskampen är för oss grundläggande och har att göra med hur vi uppfattar Partiets som en motsättning, i enlighet med lagen om motsättningens allmängiltiga karaktär. En andra lärdom, vikten av folkkriget; ett Kommunistiskt Parti har som sin centrala uppgift att erövra makten för klassen och folket; när ett Parti väl är konstituerat, och med hänsyn till de konkreta förutsättningarna, måste det kämpa för att förverkliga denna erövring, och det kan bara göras genom folkkriget. Den tredje viktiga lärdomen är härdandet av en ledning; ledningen är en nyckelfråga. Och en ledning kan inte improviseras fram, det krävs lång tid, hårda strävanden, hård kamp för att härda en ledning, i synnerhet för att det skall vara en ledning för folkkriget. En fjärde lärdom som vi kan dra är behovet av att bygga upp maktens erövring: precis som folkkriget förs för att erövra makten, så måste maktens erövring också byggas upp. Vad vill vi säga med detta? Jo, att man måste alstra organisationer som är överlägsna reaktionens. Vi tror att dessa är viktiga lärdomar. En sista lärdom är den proletära internationalismen, att alltid utvecklas som en del av det internationella proletariatet, alltid uppfatta revolutionen som en del av världsrevolutionen, utveckla folkkriget – som Partiets slagord säger – i världsrevolutionens tjänst. Varför? Jo för att ett Kommunistiskt Parti i slutändan har ett oersättligt slutmål: kommunismen. Och såsom det har fastslagits, detta mål når vi alla eller ingen alls. Vi tror att dessa är de mest framträdande lärdomarna som vi kan lägga fram.” 

(Intervju med Ordförande Gonzalo, CK – PKP, 1988)

Om den röda fraktionen:

”Denna kamp ledde till att fraktionen ensam åtog sig Partiets rekonstitution. Lenin säger att vid en viss punkt måste en fraktion som är konsekvent återuppbygga Partiet; detta var den uppgift som fraktionen åtog sig. Här skulle det räcka att fråga sig: varför åtog sig fraktionen Partiets rekonstitution, varför bildade den inte ett nytt, såsom var på modet då och fortfarande är det idag? Den första anledningen är att Partiet grundades ’28 på klara marxist-leninistiska grunder och då hade en omfattande erfarenhet, en erfarenhet som består av både positiva och negativa lärdomar. Men det finns något mer. Lenin sade oss att när man befinner sig i ett Parti som avviker, som går på avvägar eller kastar sig rakt ner i opportunism, så har man plikten att kämpa för att återföra det på rätt väg, och att inte göra det är ett politiskt brott. Så, fraktionens betydelse ligger i att den har fullgjort denna roll, att den har tjänat Partiets rekonstitution med utgångspunkt i dess ideologisk-politiska uppbyggnad, genom att basera sig på maoismen, som vi då kallade mao tsetungs tänkande, och i etablerandet av en allmänpolitisk linje. Fraktionen har den stora förtjänsten att ha rekonstituerat Partiet, och när detta väl var gjort hade vi så verktyget, den ”hjältemodiga kombattanten”, det marxist-leninist-maoistiska Kommunistiska Partiet av ny typ, den organiserade politiska förtruppen, och inte den ”politisk-militära organisationen” som det felaktigt brukar sägas; det Parti som behövs för att inleda maktens erövring med vapen i hand genom folkkriget.”

(Intervju med Ordförande Gonzalo, CK – PKP, 1988)

Tjäna folket, proletariatet och världsrevolutionen!

”Sedan ett år idag strålar Ordförande Gonzalos historiska och mästerliga tal segerrikt och trotsigt inför världen. Dess kraftfulla och livskraftiga ord höjer än mer optimismen hos kommunisterna och folket, och får reaktionärerna att skaka av skräck; reaktionärer som liksom dödligt sårade bestar sjunker ner mitt i folkmordet och gör rasande och löjliga utfall med vilka de försöker dölja att de är ruttna ända in i märgen och närmar sig sitt slut, samtidigt som vi revolutionärer närmar oss segern, maktens erövring – eftersom Partiets ord är ord som förverkligas och vi är fasta anhängare av vad Ordförande Gonzalo slog fast: ”Vi åtar oss en gång för alla högtidligen löftet att inte lämna ifrån oss vapnen förrän vi når kommunismen, att framhärda i kampen för kommunismen även om supermakterna och makterna kommer beväpnade till tänderna med sina mäktiga vapen; vi kommunister vet vad vi vill och vad vi kämpar för, ingenting skall eller kan stoppa oss från att uppnå Partiets mål för att tjäna folket, proletariatet och världsrevolutionen.” Då vi firar vårt ärorika Partis 65-årsdag återförsäkrar vi oss i vårt orubbliga beslut att vägledda av marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande fortsätta folkkriget i världsrevolutionens tjänst och i vårt löfte att ge livet för Ordförande Gonzalo, Partiet och revolutionen.”

(Deklaration, CK – PKP, 1993)

LEVE DET ÄRORIKA PERUS KOMMUNISTISKA PARTI, DESS CENTRALKOMMITTÉ OCH HELA DESS LEDNINGSSYSTEM!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALO OCH HANS ALLSMÄKTIGA TÄNKANDE!
LEVE MARXISMEN-LENINISMEN-MAOISMEN, HUVUDSAKLIGEN MAOISMEN!
FÖR REKONSTITUTIONEN AV DE KOMMUNISTISKA PARTIERNA SOM MILITARISERADE MARXIST-LENINIST-MAOISTISKA PARTIER!
KROSSA HOL OCH VOL GENOM ATT UTVECKLA FOLKKRIGET!

*Fetstilen i citaten är vår.