Proletärer i alla länder, förena er!

8 MARS, KVINNODAGEN:
SLIT SÖNDER KEDJORNA! SLÄPP LÖS KVINNANS RASERI SOM EN
MÄKTIG KRAFT FÖR REVOLUTIONEN!

”Kvinnornas värld är delad, liksom männens värld, i två läger; intressena och strävandena hos den ena gruppen av kvinnor för den närmare borgarklassen, medan den andra gruppen har nära band till proletariatet, och dess krav på frigörelse omfattar en fullständig lösning av kvinnofrågan. Så även om båda lägren följer den allmänna parollen om ”kvinnans frigörelse”, så är deras mål och intressen olika. Var och en av grupperna tar sin utgångspunkt i sina egna klassintressen, vilket färgar de mål och uppgifter den föresätter sig med en specifik klassfärg. [...]
För majoriteten av proletariatets kvinnor skulle lika rättigheter med männen bara innebära en lika stor del av ojämlikheten, men för de ”få utvalda”, för de borgerliga kvinnorna, skulle det verkligen öppna dörrarna till nya och tidigare otillgängliga rättigheter och privilegier som hittills endast åtnjutits av borgarklassens män. Men varje ny eftergift som vinns av den borgerliga kvinnan skulle ge henne ännu ett vapen i exploateringen av hennes yngre syster och skulle fortsätta att öka skillnaden mellan kvinnorna i de två motsatta samhälleliga lägren. Deras intressen skulle hamna i än skarpare konflikt, deras strävanden än mer uppenbart i motsättning till varandra.”

(Alexandra Kollontaj – Kvinnofrågans sociala grunder, 1909)

”En sant folklig kvinnorörelse kan endast byggas och utvecklas utifrån arbetarklassens ståndpunkt, utifrån marxismen, och såsom delar av den folkrörelse på vilken kvinnans frigörelse beror”

(Perus Kommunistiska Parti – Marxismen, Mariategui och kvinnorörelsen)

Med anledning av Kvinnodagen hälsar vi alla världens kvinnliga kommunister och revolutionärer; proletariatets och folkets hjältinnor som ger sina liv i de väpnade kamperna och folkkrigen såsom ledare och kombatanter i kampen på liv och död mot imperialismen och hela detta patriarkala system; i Peru, i Indien, i Turkiet, i Filippinerna och på andra platser. På samma sätt hälsar vi de massor av kvinnor som idag mobiliserar sig i hela världen i kamper för sina rättigheter och dagskrav, mot våldtäkterna och mot allt det kvinnoförtryck som fortsätter att vara en del av detta kapitalistiska utsugar- och förtryckarsystem.

Det som åligger kommunisterna – marxist-leninist-maoisterna – är att erkänna de nuvarande kvinnliga kamperna som ett uttryck för och en del av den revolutionära situtionen i ojämn utveckling i världen. Vi förkastar de revisionistiska positioner som avfärdar de kvinnliga kamperna i allmänhet, och påstår att frågan om kvinnoförtrycket skulle lösas ”automatiskt” med revolutionen, och att det därför inte skulle behövas kvinnliga organisationer och mobiliseringar. Vi upphöjer och tillämpar vårt Partis korrekta position, att det behövs en folkets kvinnorörelse som mobiliserar kvinnorna från alla folkets klasser för deras dagskrav – under ledning av proletariatet och för att tjäna erövrandet av makten genom folkkriget.

De massiva kvinnliga mobiliseringarna under förra året – såsom demonstrationerna i Mexico, i Turkiet, i Sudan, i Spanien och andra länder mot våldet mot kvinnor, eller demonstrationerna för kvinnornas rättigheter och mot den av imperialismen påtvingade ”åtstramningspolitiken” i Grekland och andra länder – är, trots deras spontana karaktär och saknaden av proletär ledning, rättfärdiga kamper mot den gamla ordningen och uttrycker just ”kvinnans raseri”, som vi måste ”släppa lös som en mäktig kraft för revolutionen”. Detta är vad som åligger de proletära feministerna.

Imperialismen, reaktionen och revisionismen försöker systematiskt hålla tillbaka, manipulera och utnyttja kvinnornas kamp för att avleda klasskampen. Den borgerliga feminismens roll är att förvandla kvinnokampen till ett försvar för den ”västerländska demokratin”, försköna imperialismen och framställa detta utsugar- och förtryckarsystem som en garant för kvinnornas påstådda ”frihet”; d.v.s. i verkligheten den ”fria marknadens” frihet; friheten för en handfull borgerliga eller småborgerliga kvinnor att göra karriär inom det imperialistiska systemet som utsugare eller trogna lakejer åt de härskande klasserna. Det är en borgerlig feminism som idag på världsnivå förespråkar att legalisera och normalisera prostitutionen, som skamlöst deltar i imperialismens rasistiska propaganda mot de arabiska folken och de övriga förtryckta folken och t.o.m. försvarar imperialismens folkmordskrig i namn av denna feminism.  Det bekräftar vad Perus Kommunistiska Parti säger, att kvinnornas mobilisering är ”nödvändig och givande utifrån arbetarklassens ståndpunkt och då den tjänar folkets massor, men när den drivs fram av utsugarklasserna och i deras intresse agerar den som ett splittrande element och bromsar den folkliga kampen”.

Vi vet redan att imperialismen nu tillämpar sin politik att sätta massor mot massor genom att utnyttja nationella, religiösa eller kulturella motsättningar för att splittra massorna och förhindra att de förenar sig mot imperialismen; och det är inte konstigt att de vill använda kvinnokampen på samma sätt. Mot detta upphöjer vi den proletära feminismen, den enda feminism som verkligen kämpar för att förstöra hela det patriarkala utsugar- och förtryckarsystemet; för att frigöra alla folkets kvinnor och inte bara för ”frihet” åt borgarklassens kvinnor och några av dess småborgerliga lakejer.

LEVE DEN PROLETÄRA FEMINISMEN!
LEVE KVINNODAGEN!
KROSSA IMPERIALISMEN OCH PATRIARKATET MED FOLKKRIG!