Proletärer i alla länder, förena er!

UTTALANDE:
PANDEMIN OCH IMPERIALISMENS KRIS

”Kolera, nervfeber och paratyfus, smittkoppor och andra förhärjande sjukdomar har spritt sina bakterier i dessa arbetarkvarters förpestade luft och förgiftade vatten. Där dör de nästan aldrig ut, de utvecklar sig så snart omständigheterna tillåter det till epidemier och sprider sig då också från smittohärdarna till de luftigare och sundare, av herrar kapitalister bebodda stadsdelarna. Kapitalistherrskapet kan inte ostraffat tillåta sig nöjet att alstra epidemiska sjukdomar bland arbetarna; följderna återfaller på dem själva, och mordängeln härjar lika hänsynslöst bland kapitalisterna som bland arbetarna.

Så snart detta en gång blivit vetenskapligt fastställt, startade den människovänliga bourgeoisien en ädel tävlan för sina arbetares hälsa. Man bildade föreningar, skrev böcker, uppgjorde förslag, diskuterade och dekreterade lagar för att kapsla in smittohärdarna för de ständigt återkommande farsoterna.”

(F. Engels – I bostadsfrågan)

”Frågan om staten får för närvarande särskild vikt såväl i teoretiskt som i praktiskt-politiskt avseende. Det imperialistiska kriget har i ytterligt hög grad påskyndat och skärpt processen för den monopolistiska kapitalismens förvandling till statsmonopolistisk kapitalism. Det vidunderliga förtrycket mot de arbetande massorna genom staten, vilken allt intimare sammansmälter med de allsmäktiga kapitalistförbunden, blir allt värre. De ledande länderna förvandlas - vi syftar här på "hemmafronten" i dessa länder - till militärtukthus för arbetarna.

Det utdragna krigets oerhörda fasor och elände gör massornas läge outhärdligt och ökar deras indignation. Den internationella proletära revolutionen håller tydligt på att växa fram, och frågan om dess förhållande till staten får nu praktisk betydelse.”

(V.I. Lenin – Staten och revolutionen)

Den pågående coronaviruspandemin (COVID-19) bekräftar och avslöjar inför massorna imperialismens nuvarande situation i dess allmänna och sista kris samt den borgerliga statens roll. Liksom alla epidemier, all kapitalistisk miljöförstöring och alla naturkatastrofer, så drabbar även coronavirusets sjukdom i första hand de utsugna massorna, huvudsakligen de fattigaste, i folkets bostadsområden i de förtryckta länderna och även i de imperialistiska länderna. Precis som Engels påpekade, så är det bara när epidemin hotar själva den imperialistiska borgarklassen och dess system som en ”global kris” utropas och dramatiska åtgärder vidtas. Det som inte kallas kris är att det dagligen dör 25 000 människor av svält i världen, 3000 barn dör av Malaria som går att förhindra, och tusentals dör även i de imperialistiska länderna för att de inte har råd med sjukvård, eller dör i väntan på vård för att det ”inte finns resurser”.

Åtgärderna som nu vidtas av den härskande klassen och dess stater och regeringar i alla länder visar två saker: för det första, att deras huvudsakliga syfte inte är att rädda människoliv i allmänhet, utan att skydda storbourgeoisien och dess profiter, dess kapital och dess tillgång till tillräcklig arbetskraft; och för det andra, att de tar pandemin som förevändning för att accelerera sina redan inledda planer för omfördelningskrig, intensifierad repression, öppen diktatur, stärkande av den borgerliga staten: desperata åtgärder för att bevara det kapitalistiska utsugar- och förtryckarsystemet, imperialismen. Även om en del av åtgärderna mot viruset är berättigade och nödvändiga – och kom ihåg att även utsugarna måste bry sig om arbetarnas hälsa för att kunna suga ut dem (men bara så långt det är lönsamt) – så vägleds hela hanteringen av situationen huvudsakligen av dessa den härskande klassens intressen och dess behov under imperialismens kris.

Nu, när pandemin tydliggör den akuta situation som skapats av de ekonomiska nedskärningarna och den ”nyliberala” hanteringen av sjukvårdssystemet, så kräver t.o.m. de mest ”nyliberala” politikerna förstatliganden och statlig centralisering. Revisionisterna, som uppfyller sin roll att försköna imperialismen, hyllar entusiastiskt sådana krav och pratar om ”socialistiska reformer” och ett förmodat ”nederlag för nyliberalismen”. Det som i verkligheten sker är att den borgerliga statens funktion avslöjas med kristallklar tydlighet: ”Den moderna statsmakten är blott ett utskott, som förvaltar hela borgarklassens gemensamma affärer” (Kommunistiska Manifestet). Den borgerliga statens roll är att skydda hela den härskande klassens intressen i dess helhet, genom att använda den centraliserade makten och statskassan för att skydda de stora monopolen från krisens effekter och trycka ner de folkliga protesterna. Nu avslöjas det med än större tydlighet inför massorna att staterna, som sade att de ”inte har resurser” till att garantera folkets grundläggande behov, däremot har obegränsade resurser för att ”rädda” storföretagen, oavsett om den sittande regeringen kallar sig ”vänster” eller ”höger”.

Liksom var fallet med den 11 september 2001 så tjänar den nuvarande pandemin som en perfekt förevändning för att stärka och militarisera borgarklassens repressiva apparat och hela dess diktatur, nu med utegångsförbud, förbud mot massornas sammankomster och rörlighet o.s.v., det vill säga att accelerera de redan inledda planerna för att bekämpa de växande folkliga kamperna; den revolutionära situationen i ojämn utveckling i världen. Nu kan de legitimera åtgärder som var omöjliga att legitimera före pandemin. De hopplösa försöken att rädda imperialismen ur dess allmänna och sista kris – med intensifierad utsugning, nyuppdelningen av världen och folkmordskriget – kräver mer öppen diktatur, mer kontrarevolutionärt våld och repression. Pandemin låter dem göra allt detta och samtidigt kontrollera den allmänna opinionen genom det påstådda ”behovet av nationell enhet för att övervinna krisen”; det vill säga ”enhet” under den imperialistiska storbourgeoisiens diktatur. I Tyskland och andra länder har de förbjudit folksamlingar på mer än två personer. Flera länder antar nya lagar för att officiellt tillåta användandet av olika slags elektronisk övervakning, lagar för att underlätta det snabba införandet av undantagstillstånd etc. Mitt i denna pandemi accelererar yankeeimperialismen sina förberedelser för att invadera Venezuela med sina ”brottsanklagelser” mot Maduro, och fortsätter med sina militära NATO-övningar i Europa.

Proletariatets och folkens fiende är inte bara ”nyliberalismen”, utan hela det kapitalistiska systemet, imperialismen. Om imperialisterna behöver så kommer de att använda statskapitalism, förstatliganden, centralisering och korporativism, och de räknar med revisionisternas och fascisternas hjälp med att dra med sig massorna i sina mörka reaktionära planer och framställa dem som ”röda”. Men massorna låter sig inte luras så lätt; alla de kontrarevolutionära åtgärderna och folkmordskrigen alstrar mer motstånd, mer revolution. Krisen vi nu upplever är ett döende utsugar- och förtryckarsystems kris, imperialismens dödskamp. Det internationella proletariatet och de förtryckta folken reser sig och ropar efter revolution. Det åligger de Kommunistiska Partierna att vägleda och leda de kämpande massorna, utveckla kamperna för dagskraven – och kräva rätten till sjukvård – för att tjäna kampen för makten, alltid i oförsonlig kamp mot revisionismen såsom huvudfaran; mobilisera massorna och förbereda, inleda och utveckla folkkriget i varje land, med sikte på världsfolkkriget mot det imperialistiska världskriget och fortsätta gå framåt med folkkrig till kommunismen.

LEVE DEN PROLETÄRA VÄRLDSREVOLUTIONEN!
LEVE MAOISMEN, NED MED REVISIONISMEN!
ENA FOLKEN UNDER PROLETÄR LEDNING MOT ALLA IMPERIALISTERNA!