Proletärer i alla länder, förena er!

LEVE 34-ÅRSDAGEN AV HJÄLTEMODETS DAG!
UTVECKLA DEN REVOLUTIONÄRA SITUATIONEN, KROSSA DEN REAKTIONÄRA REPRESSIONEN OCH INFILTRATIONEN!

”Folkets outtömliga barm närde dem med måttlig föda och fick dem att börja gå; klasskampen formade deras sinnen; och Partiet, såsom den primära och högsta sociala formen, höjde deras politiska medvetenhet genom att beväpna dem med marxismen-leninismen-maoismen, det vägledande tänkandet, stärkte deras kampglöd genom att organisera dem i Folkets Gerillaarmé och, genom att sammangjuta dem med de fattiga bondemassorna stålsatte det deras kropp och sinne i folkkrigets outsläckliga smedja. Då de blivit krigsfångar gick de aldrig ner på knä; genom att framhärda i att kämpa, mobilisera och producera i glödande kamper förvandlade de den fallfärdiga och ruttna peruanska statens smutsiga fängelsehålor till lysande kampskyttegravar.”

(Ordförande Gonzalo – Ge livet för Partiet och revolutionen)

”I våra dagar vet var och en att varhelst det finns ett revolutionärt uppror, så måste det finnas något samhälleligt krav bakom, vilket de föråldrade institutionerna hindrar från att tillfredsställas. Detta krav kanske inte ännu känns av så starkt, så allmänt att det kan garantera omedelbar seger, men varje försök att undertrycka det med tvång kommer bara att göra att det växer och blir starkare tills det slutligen bryter sina kedjor.”

(F. Engels – Revolution och kontrarevolution i Tyskland – vår övers.)

”Vad oss beträffar, anser jag att det är illa om en person, ett politiskt parti, en arme eller en skola inte blir angripen av fienden, för i så fall skulle detta utan tvekan betyda att vi sjunkit till fiendens nivå. Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete.”

(Ordförande Mao Tsetung)

Till firandet av denna årsdag av Hjältemodets dag den 19 juni 1986, uttrycker Folkrörelsen Peru såsom alstrat organ av Perus Kommunistiska Parti sina högtidliga kommunistiska hälsningar till alla de kommunistiska och revolutionära politiska fångarna och krigsfångarna i Peru; militanter i vårt Parti, kombattanter i Folkets Befrielsearmé och revolutionära och framstegsvänliga massor som stödjer vårt oövervinnerliga folkkrig och idag fortsätter att kämpa och göra motstånd mot det dunkla kontrarevolutionära arbete som utförs av reaktionen och dess lakejer från den revisionistiska och kapitulationistiska högeropportunistiska linjen (HOL) och den ”vänster”-opportunistiska linjen (VOL) och dess beväpnade revisionism. Vi återförsäkrar oss i vår hälsning och fasthållelse till vårt Anförarskap Ordförande Gonzalo, den viktigaste politiska fången och krigsfången i världen idag. Tillsammans med de fallna hjältarna i Fronton, Lurigancho och Callao, utmärker sig Ordförande Gonzalo som ett exempel inför världen i att förvandla reaktionens smutsiga fängelsehålor till lysande kampskyttegravar. Vårt Anförarskap och alla vårt folkkrigs hjältar fortsätter att tjäna som inspiration åt kommunisterna och kombattanterna i folkkrigen och de väpnade kamperna under maoismens fana i Indien, Turkiet, Filippinerna och andra platser, till vilka vi också sänder våra varma kommunistiska hälsningar.

Likaså hälsar vi de kommunistiska, revolutionära, framstegsvänliga, antiimperialistiska och antifascistiska politiska fångarna och krigsfångarna i hela världen; proletära och folkliga massor som idag hjältemodigt konfronterar den intensifierade reaktionära repressionen på alla kontinenter. Det som vårt Parti lade fram bekräftas; att i den nuvarande eran – den proletära världsrevolutionens era – så ser vi mer och mer våldets förstärkning, vilken är ett uttryck för borgarklassens fallfärdighet. I sin allmänna och slutliga kris, och ställd inför en växande revolutionär situation i ojämn utveckling i världen, försöker supermakterna (USA, Kina och Ryssland) desperat hitta en utväg genom mer omfördelnings- och plundringskrig och med mer repression mot proletariatets och folkens kamper. De intensifierar det kontrarevolutionära våldet, men samtidigt använder de sina så kallade ”mjuka” metoder; den ideologiska indoktrineringen, den ”psykologiska krigföringen”, manipulerandet och infiltrerandet av revolutionära och framstegsvänliga organisationer för att försöka försvaga dem, skapa splittring och förvirring, sprida pacifism och främja en ”upprorisk” rörelse – den kan vara liberal, revisionistisk, anarkistisk eller fascistisk – som i verkligheten försvarar den borgerliga diktaturen i ”demokratins” namn, och på så vis legitimerar användandet av den vita terrorn, den våldsamma repressionen mot varje revolutionär tendens; mot kommunisterna, revolutionärerna och de sanna framstegsvännerna.

Den nuvarande situationen: folkliga kamper och intensifierad repression

De nuvarande mobiliseringarna mot rasismen och polisvåldet, liksom kvinnornas mobiliseringar mot våldtäkter och kvinnoförtryck och alla de massiva protesterna för dagskrav och mot imperialismen i hela världen, är rättfärdiga kamper och kraftfulla uttryck för den revolutionära situationen i ojämn utveckling. Samtidigt så gör kampernas spontana karaktär och deras brist på proletär ledning det möjligt för reaktionen att manipulera dem och ta över dem för att neutralisera dem, pacificera dem, förhindra varje revolutionär tendens och ställa dem i borgarklassens tjänst. Liksom den härskande klassen använder sig av rasismen för att splittra arbetarklassen, så främjar den även en borgerlig ”antirasism” i samma syfte för att ställa ”vita” mot ”svarta” och förvandla kampen mot repressionen och den borgerliga diktaturen till en kamp uteslutande mot systemets rasistiska sidor, en politik för att ta bort (eller dölja) några fläckar på systemet för att kunna bevara det. Håll i åtanke att organisationen ”Black Lives Matter” fick en donation på 100 miljoner dollar av Ford-stiftelsen och att dess ledare är personer med höga poster inom den gamla ordningen; en organisation som Black Panthers å andra sidan, blev på 70-talet definierad som det ”huvudsakliga hotet mot USA:s inre säkerhet” just på grund av dess revolutionära tendens till att beväpna folket och ta till sig proletariatets ideologi; och reaktionen mördade Malcolm X av samma anledning.

Sammanfattningsvis så är reaktionens politik mot dessa kamper en kombination av våldsam kontrarevolutionär repression och organisatoriska och propagandamässiga ansträngningar för att behålla dem under borgerlig ledning.  Det åligger kommunisterna i varje land att delta i dessa kamper skuldra vid skuldra med massorna för att kunna vägleda och leda dem med vår klass’ ideologi och bekämpa och krossa varje infiltration och inflytande inom folkets led från utsugarklasserna och deras fascistiska, liberala och revisionistiska lakejer. Lär av massorna och utbilda dem i vår ideologi och i det revolutionära våldet.

Världens imperialister, reaktionärer och revisionister skakar av skräck inför massornas raseri och den växande revolutionära situationen, och mest av allt är de rädda för den klass, den ideologi och den organisation som kan ena proletariatets och folkens skilda kamper, förena arbetarrörelsen med de förtryckta folken mot imperialismen; förena folkets kvinnor och män mot deras utsugare, etc. Mitt i sin kamp om territorierna och världsherraväldet är världens imperialister sammansvurna i sina försök att trycka ner och hålla tillbaka folkets revolutionära och demokratiska styrkor.

Under de senaste årtiondena, och framför allt under de senaste åren, så har de reaktionära staterna satt igång olika planer i detta syfte. Samtidigt med intensifieringen av utsugningen och attackerna på de rättigheter som klassen redan erövrat, militariserar de reaktionära regeringarna sina polisstyrkor mer och mer. Samtidigt med den mer och mer intensiva utsugningen av de förtryckta nationerna och invandrarna från tredje världen, främjar de imperialistiska staterna det rasistiska och fascistiska våldet och agitationen. Under förevändningen att ”bekämpa brottsligheten” och ”terrorismen” inför de lagar för att formalisera och utöka den elektroniska övervakningen via telefon, Internet och med kameror på gatorna. De europeiska imperialistmakterna har byggt sin Europeiska Union inte bara som politiskt instrument för utsugningen och affärerna, utan också för att koordinera sina polisiära och militära ansträngningar mot klassen och folket. I flera länder införs nu lagar för att förbjuda ”extremistiska organisationer” med sikte på de Kommunistiska Partierna och revolutionära organisationerna. Allt detta med de revisionistiska partiernas fullständiga medverkan.

Den antikommunistiska repressionen: infiltration och psykologiskt krig

Samtidigt som reaktionärerna försöker hålla tillbaka de olika folkliga kamperna med de ovan nämnda metoderna, så vet de mycket väl att deras huvudsakliga reaktionära uppgift i sista hand är att bekämpa proletariatets medvetna förtrupp, de Kommunistiska Partierna. Genom att basera sig på sina erfarenheter av att slåss mot revolutionära gerillor i Vietnam, i Latinamerika och andra platser, särskilt de maoistiska, skapade yankeeimperialisterna sin teori om ”lågintensitetskriget”, som lägger fram användandet av ”systematiska underrättelseinsatser. Gör alla ansträngningar för att samla och organisera användbar underrättelseinformation […] Kreativa åtgärder måste också användas, inklusive dubbelagenter eller t.o.m. falska ”befrielse-” eller sympatisörgrupper för att bidra till att avslöja upproriska personer eller operationer.” (Robert Thompson, “Defeating Communist Insurgency: The Lessons of Malaya and Vietnam”).

 Från 60-talet började imperialisterna tillämpa dessa metoder mer systematiskt mot kommunistiska och revolutionära organisationer – särskilt de maoistiska – även i de imperialistiska länderna. I USA flyttade den reaktionära staten – huvudsakligen genom sin Federal Bureau of Investigation (FBI) – sitt fokus från det gamla revisionistiska partiet (CPUSA) till de nya antirevisionistiska organisationerna, vägledda eller influerade av maoismen, bland dessa särskilt Black Panther Party och Revolutionary Union (RU)*. I FBI:s egna rapporter från denna period beskriver de sina metoder: ”att ställa organisationer mot varandra, att skicka hatbrev, förfalska dokument, främja splittringar, skapa falska kommunistiska kollektiv […] Infiltration med informatörer, deportationsprocesser, telefonbuggning, utplacering av mikrofoner…”**.

Rapporterna avslöjar att FBI hade infiltratörer i RU:s exekutivkommitté sedan dess grundande, och att dessa agenter arbetade inom organisationen under flera år eller t.o.m. årtionden. De avslöjar också att syftet med infiltrationen inte var blott spionage, utan att arbeta med en långsiktig plan för att manipulera organisationens politiska linje, bilda fraktioner, skapa splittring och förvirring, misskreditera organisationen inför massorna för att kunna kontrollera och undergräva det revolutionära arbetet under en lång tidsperiod. En rapport beskriver hur några av infiltratörerna hade rollen att vara ”de mest radikala” för att ”tvinga” en av fraktionerna till en ”militant extremistisk position som förhoppningsvis kommer att isolera den från övriga element […] och leda till att misskreditera den fullständigt i den amerikanska allmänhetens ögon”**.

En annan återkommande metod i rapporterna är följande: ”en populär FBI-metod kallades ’snitch-jacketing’, med vilken [FBI] eller dess agenter spred rykten om att en hängiven medlem av en organisation på något sätt arbetade för den andra sidan. På så sätt försökte FBI skapa misstankar och en atmosfär av oro och misstro, och även skapa fiendskap mot vissa medlemmar, driva ut dem ur organisationen, och/eller framkalla skada mot dem” och de understryker att ”denna taktik, att framställa UR och dess ledare som statliga agenter, var ett återkommande tema och en återkommande taktik för [FBI]”. En rad möten anordnades med olika personer för att ”få möjliga anhängare till UR att tro att organisationen är infiltrerad av informanter på hög nivå”** För att manipulera den ideologiska och politiska kampen i organisationerna publicerade FBI även falska artiklar, tidskrifter och flygblad ”för att få det att se ut som att de utgavs av en annan progressiv publikation”**

I en annan rapport ser vi ett exempel på hur infiltratörerna kunde stiga uppåt inom organisationen: ”det var genom detta arbete och på grund av hans ’arbetarklassbakgrund’ – för att inte nämna hans militära bakgrund – som han kunde få medlemskap i organisationen. […] han blev ordförande för ett av de två arbetarkollektiven i San Jose och även medlem av RU:s lokala exekutivkommitté. Samma månad valdes han in i säkerhetskommittén på grund av sin erfarenhet av vapen och eftersom han hade tagit kurser i polisvetenskap […] en av hans uppgifter i säkerhetskommittén var att förhindra infiltration” **

Dessa metoder, utvecklade huvudsakligen av yankeeimperialismen, användes också i andra länder under de följande årtiondena och det är samma metoder som används idag. I England placerade polisen ut 24 agenter som infiltratörer i en liten trotskistisk grupp under en period av 37 år från 1970; fyra av agenterna ingick sexuella och äktenskapliga relationer och skaffade t.o.m. barn med kvinnor inom organisationen. Det avslöjades att ”polisspionerna antog falska identiteter för att infiltrera politiska grupper, oftast för perioder upp till fem år”. (https://www.theguardian.com/uk-news/2018/oct/15/undercover-police-spies-infiltrated-uk-leftwing-groups-for-decades)

Krossa repressionen och infiltrationen genom att tillämpa marxism-leninism-maoismens principer

Det är kommunisternas plikt att mobilisera massorna mot den reaktionära repressionen och skydda Partiet ”såsom sin ögonsten”. Vi gör så genom att tillämpa de fem nödvändigheterna: demokratisk centralism, klandestinitet, disciplin, vaksamhet och det hemliga arbetet, särskilt den demokratiska centralismen. Mot det reaktionära spionaget måste de Kommunistiska Partierna utveckla kontraunderrättelse.

Vi kommunister måste tillämpa våra egna metoder: tvålinjerskampen, att sätta politiken som befäl och hålla revolutionens kurs genom att fokusera på den rättfärdiga och korrekta ideologiska och politiska linjen. Intrigerna, ränkerna och ryktena är reaktionens och revisionismens metoder. Fienden utnyttjar högerkriterier, -åsikter, -attityder och -positioner inom våra led för att infiltrera och undergräva Partiet och den Internationella Kommunistiska Rörelsen; kriterier av personlig makt, av ”förläningar” [”feudo”] och konkurrens om ledningen, opportunistiska kriterier som att följa den som verkar vara ”starkast” och drömmar om att vinna en ”snabb seger”; dessa är de svaga punkter som gör det möjligt att systematiskt infiltrera och undergräva kommunisternas enighet. Vi understryker att det interna är avgörande; d.v.s. att den avgörande punkten för att bekämpa repressionen och infiltrationen är att härda militanterna i den rättfärdiga och korrekta linjen och krossa högern. Tillämpa vad Ordförande Mao sade: ”Vi måste praktisera marxism och inte revisionism, förena oss, inte splittra oss, vara uppriktiga och ärliga och inte sprida intriger eller ränker.”

I förhållandet mellan Kommunistiska Partier och revolutionära organisationer måste varje Parti tillämpa vad Ordförande Gonzalo lade fram, att inte följa någons kommandostav, att tillämpa självbestämmande, oberoende och självförsörjning: ”genom att utgå från denna grund kan vi ha oberoende, att inte vara beroende av någon kommandostav; i den internationella kommunismen blev det en vana att lyda kommandostaven; Chrusjtjov var en mästare på kommandostaven, som Gorbatjov är idag, eller som den där ondsinta figuren Teng; oberoende för att varje Kommunistiskt Parti måste bestämma över sig självt då det är ansvarigt för sin revolution”. Följaktligen tillämpar vi principen att inget Kommunistiskt Parti eller revolutionär organisation har rätten att skapa eller leda proletariatets organisationer i andra länder eller försöka underkasta dem sin kommandostav. Vad kommunisterna däremot måste försvara och genomdriva är den röda linjen, marxism-leninism-maoismens, huvudsakligen maoismens, allmängiltiga principer.

Som Kinas Kommunistiska Parti sammanfattade det:

”Om det inte är ett parti, som kan använda sina hjärnor till att tänka för sig självt och genom grundläggande undersökningar och studier förvärva noggrann kännedom om utvecklingstendenserna inom de olika klasserna i sitt eget land och som vet hur det skall tillämpa marxismen-leninismens allmängiltiga sanning och förena den med den konkreta praktiken i sitt eget land, utan i stället är ett parti, som pladdrar efter vad andra säger, utan analys kopierar utländska erfarenheter, ränner än hit än dit alltefter som vissa personer i utlandet pekar med kommandostaven och har blivit en röra av revisionism, dogmatism och allting utom marxist-leninistiska principer; då är ett sådant parti fullständigt ur stånd att leda proletariatet och massorna i revolutionär kamp, fullständigt ur stånd att vinna revolutionen och fullständigt ur stånd att uppfylla proletariatets stora historiska uppgift.” (Kinas Kommunistiska Parti – Ett förslag rörande den Internationella Kommunistiska Rörelsens allmänna linje, 1963)

Endast så, med marxist-leninist-maoistiska partier som är i stånd att tillämpa vår allmängiltiga ideologi på de konkreta förhållandena i varje land och leda massornas kamper medan de upprätthåller principerna och revolutionens kurs, endast så kan vi bekämpa och göra motstånd mot den reaktionära repressionen, och följa det storslagna exempel som sattes av de fallna hjältarna i El Fronton, Lurigancho och Callao.

ÄRA ÅT DE FALLNA HJÄLTARNA, LEVE REVOLUTIONEN!
LEVE HJÄLTEMODETS DAG!
BLODET DRÄNKER INTE REVOLUTIONEN, DET VATTNAR DEN!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALO, ANFÖRARE FÖR PARTIET OCH REVOLUTIONEN!
FOLKKRIG TILL KOMMUNISMEN!

_______________________________________________

* Som senare blev RCP(USA) 1975 och idag fortsätter under Avakians revisionistiska ledning.
** FBI-rapporter publicerade i Aaron J. Leonard & Conor A. Gallagher, Heavy Radicals - The FBI's Secret War on America's Maoists: The Revolutionary Union / Revolutionary Communist Party 1968-1980