Proletärer i alla länder, förena er!

LEVE 28-ÅRSDAGEN AV ORDFÖRANDE GONZALOS MÄSTERLIGA TAL!
FÖR DEN PROLETÄRA LEDNINGEN I KAMPERNA MOT IMPERIALISMEN OCH FASCISMEN!

”Nog med imperialistisk utsugning! Vi måste göra slut på dem! Vi tillhör den tredje världen och tredje världen är basen för den proletära världsrevolutionen, på ett villkor, att de Kommunistiska Partierna håller fanan högt och leder! Detta är vad som måste göras!”

(Ordförande Gonzalos Tal, 1992)

”För dessa val har det mobiliserats trehundratusen medlemmar av de väpnade och polisiära styrkorna, mer än för något annat val; vilket de statliga apparaterna själva erkänner. Dessutom har de försatt i beredskap och mobiliserat alla sina institutioner, och utvecklat en ohejdad propaganda som inte bara är inriktad på att vinna röster utan på att pressa folket till att rösta och på att bekämpa folkkriget; allt detta utöver den lägsta och mest ondsinta demagogi. […]
Dessa val har visat ännu mer öppet att allt är tillåtet och att reaktionen, i sina egna interna tvister, är kapabel att använda alla medel i kampen mellan sina gruppers och fraktioners intressen. Vad är de då inte kapabla till i sin kamp mot folket och revolutionen? […]
Allt detta utöver de kända ränkerna, fällorna, listerna och bedrägerierna i rösträkningen, och bakgrunden av repression och folkmord huvudsakligen på landsbygden. På så vis avger valprocessen en tät stank av fascism.”

(Centralkommittén, Perus Kommunistiska Parti, 1990 – Val, nej! Folkkrig, ja!)

Till firandet av denna årsdag av Ordförande Gonzalos tal den 24 september 1992, uttrycker Folkrörelsen Peru, såsom Partiets alstrade organ i utlandet, än en gång sin fasta, medvetna, frivilliga och ovillkorliga hälsning och fasthållelsen till vårt Anförarskap Ordförande Gonzalo, Partiets enighetscentrum och segergaranti till kommunismen; likaså till den hjältemodiga kombattanten, vårt ärorika Perus Kommunistiska Parti, hela dess ledningssystem och vår Partiets Enhetsbas. Såsom milstolpar i Partiets liv understryker vi den I Kongressen, det III Plenarsammanträdet och Ordförande Gonzalos mästerliga tal, som strålar segerrikt och kraftfullt inför världen som ett vapen i striden. Vi återförsäkrar oss i vårt löfte att ge livet för att försvara vårt Anförarskap och genom att upphöja, försvara och tillämpa dess allsmäktiga gonzalos tänkande, skapande tillämpning av det internationella proletariatets allmängiltiga ideologi, marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen.

De aktuella händelserna i världen uttrycker mer och mer imperialismens allmänna och slutliga kris, hela det fallfärdiga och ruttna kapitalistiska utsugar- och förtryckarsystemets dödskamp, och på proletariatets och folkens sida uttrycks och intensifieras den växande revolutionära situationen i ojämn utveckling, vilket sopar bort alla tvivel angående den marxistiska sanningen, att revolutionen är den historiska och politiska huvudtendensen i världen. Inför de rättfärdiga och hjältemodiga folkliga kamperna – folkkrigen, de antiimperialistiska nationella befrielsekamperna, de mer och mer stridslystna kamperna för dagskraven – så intensifierar imperialismen och reaktionen i alla länder sin repression och sitt kontrarevolutionära våld, och den borgerliga demokratins och parlamentarismens kris driver fram tendensen till fascism som är inneboende i imperialismen. Med de imperialistiska supermakterna (Yankeeimperialismen, Kina och Ryssland) i spetsen, tillgriper de reaktionära staterna mer och mer den fascistiska politiken för att kunna genomföra den intensifierade utsugningen och det systematiska återkallandet av de rättigheter som klassen och folket redan erövrat.

I sina desperata försök att ta sig ur sin kris, intensifiera utsugningen och nyuppdelningen av världen, behöver de blodsugande utsugarna kontrollera den allmänna opinionen och undergräva och trycka ner proletariatets och folkets motstånd; därför tillämpar den imperialistiska bourgeoisien fascistisk politik och främjar och gynnar fascistiska och rasistiska partier och grupper; de mobiliserar huvudsakligen delar av borgarklassen och småbourgeoisien för att förneka den borgerliga demokratins principer (maktdelningen, rättsstaten etc.) och för att stärka den borgerliga diktaturen och främja staternas militarisering. De använder sig av de korporativa fackföreningarna som tjänar storbourgeoisiens agenda; se t.ex. hur de europeiska fackföreningarna deltog i den Europeiska Unionens ”sociala toppmöte” 2017, där de antog den s.k. ”sociala pelaren”, en plan för att upphäva anställningstryggheten. I flera länder vidtar de åtgärder för att upphäva strejkrätten, med dessa korporativa apparaters fullständiga delaktighet. Och mot de folkliga mobiliseringarna intensifierar de den politiska repressionen med COVID-19 eller ”brottsbekämpning” som förevändning.

Även om dessa reaktionära stater ännu inte nått tidpunkten för att fullständigt överge den demo-liberala formen av sin diktatur, så är den fascistiska tendensen verklig och konkret. Den härskande klassen använder sig eklektiskt av fascismen, liberalismen och revisionismen för att försöka kontrollera klasskampen. Se hur yankee-reaktionen använder sig av de fascistiska, rasistiska och chauvinistiska krafterna – Trumps regim – för att pressa folket till att rösta och på så vis legitimera systemet. Det är ett öppet hot: ”om ni inte röstar, och om ni inte underordnar er systemet, så släpper vi lös fascismen”. Samma sak ser vi i Spanien och andra länder; fascisterna och rasisterna är användbara  för att framställa den ”demokratiska” och ”liberala” fraktionen som ”det bättre alternativet”, när i själva verket alla fraktionerna står för samma politik: reaktionariseringen och fascistiseringen av den borgerliga diktaturen är ett objektivt och oundvikligt faktum under imperialismen, särskilt under dess nuvarande allmänna och slutliga kris.

Revisionismens roll i denna situation är att avleda och hålla tillbaka proletariatets och folkets kamper och hålla dem under borgarklassens ideologiska, politiska och organisatoriska ledning under slagord om ”demokratisk socialism” och löften om ”reformer”. I USA har ledarna för Black Lives Matter – ofta ledare med en revisionistisk formering – en central roll i att förvandla den rättfärdiga kampen mot rasismen och repressionen till ett verktyg för valpropaganda för det Demokratiska partiet. Alltså, i stället för en revolutionär rörelse, en påstått ”antirasistisk” rörelse för att försvara det imperialistiska systemet. De reformer som de kräver (att stoppa finansieringen av polisen etc.) tjänar i verkligheten bara till att upprätthålla illusionen att det skulle vara möjligt att göra slut på repressionen och rasismen utan att göra slut på systemet.  Dessutom verkar en del av förslagen om att ”avskaffa polisen” sikta på att ställa polisen under översyn av korporativa apparater. Den fascistiska tendensen uttrycks i olika former inom alla fraktioner av bourgeoisien och dess lakejer.

Den nya revisionismen, som i USA representeras av Avakians revisionistiska RCP, fortsätter revisionismens gamla politik att åta sig en påstådd ”antifascistisk enhetsfront” som förevändning för att svansa efter storbourgeoisien, via det Demokratiska Partiet. I stället för att ge den proletära ledning som de nuvarande kamperna behöver och mobilisera folket för revolution och förbereda folkkrig, så uppmanar revisionisten Avakian nu till att rösta i de reaktionära valen, för att det påstås föreligga ett ”brådskande behov av att slänga ut Trumps fascistiska regim”. För att underbygga denna revisionistiska position måste Avakian uppenbarligen fullständigt överge den marxistiska definitionen av fascismen och förneka den objektiva processen av allmän reaktionarisering, vilken genomförs oberoende av vilket parti eller vilken president borgarklassen anställer som galjonsfigur.

Vi marxist-leninist-maoister försvarar, upphöjer och tillämpar principen om enhetsfronten som en front av klasser under proletariatets ledning: ”det finns ingen marxist som har åsidosatt Partiets ledning; hur skulle annars proletariatets hegemoni konkretiseras? Endast genom det Kommunistiska Partiet, det vill säga ett verkligt sådant, ett marxist-leninist-maoistiskt Parti, som konsekvent och med fasthet tjänar klassens intressen och försvarar folkets intressen” (Ordförande Gonzalo). Det fascistiska hotet förändrar inte denna princip. D.v.s. att det som motsvarar den nuvarande situationen är att kommunisterna stöder och deltar i de rättfärdiga folkliga kamperna – mot repressionen, mot rasismen, mot fascismen och för folkets dagskrav – för att vägleda och leda massorna medan vi utbildar dem i proletariatets ideologi och det revolutionära våldet, för att tjäna uppbyggandet eller rekonstituerandet av de Kommunistiska Partierna såsom marxist-leninist-maoistiska militariserade Partier för att förbereda, inleda och utveckla folkkriget i varje land. Vi kallar till att utveckla bojkotten av de reaktionära valen i varje land och att aldrig tillåta att klassen och folket blir en svans till borgarklassen och dess lakejer.

LEVE ORDFÖRANDE GONZALOS MÄSTERLIGA TAL, SOM STRÅLAR SEGERRIKT OCH KRAFTFULLT INFÖR VÄRLDEN SOM ETT VAPEN I STRIDEN!
FÖRSVARA ORDFÖRANDE GONZALOS LIV!
MAOISMEN, SOM FÖRKROPPSLIGAS I VÄRLDENS FOLK, MARSCHERAR OHEJDBART FÖR ATT TA BEFÄLET FÖR DEN NYA STORA VÅGEN AV DEN PROLETÄRA VÄRLDSREVOLUTIONEN!