Proletärer i alla länder, förena er!

MÅ DEN PROLETÄRA FEMINISMEN LEDA VÄRLDENS FÖRTRYCKTA KVINNOMASSOR MOT DE IMPERIALISTISKA UTSUGARNA OCH DERAS KRIG!

”Ska kvinnan erhålla fullständigt samhälleligt likaberättigande med mannen – i sanning och realitet och inte bara på papperet i form av döda lagtexter – ska hon som mannen få möjlighet att fritt utveckla och bruka hela sin personlighet, måste i huvudsak två förutsättningar uppfyllas: privatägandet av produktionsmedlen måste upphävas och ersättas av samhälleligt ägande, och kvinnans arbete måste inlemmas i den samhälleliga produktionen inom en ordning utan utsugning och slaveri.”

”Andra Internationalen svek även kvinnornas rättigheter och intressen, då den inte kallade proletärerna i alla länder till gemensam, internationell, revolutionär kamp mot den kapitalistiska imperialismen, mot den borgerliga ordningen. Istället välsignade den förbrödringen av utsugarna och de utsugna i de olika nationella arméerna som tack vare imperialismen drevs mot varandra och som utmynnade i arbetarklassens broder- och självmord, till den kapitalistiska profitens och det kapitalistiska världsherraväldets nytta och fromma.”

Clara Zetkin – Riktlinjer för den kommunistiska kvinnorörelsen

"Om vi skall söka den skyldige, så måste vi säga öppet och ärligt: regeringarna i alla de krigförande makterna är lika skyldiga till det nuvarande kriget. Ansvaret för kriget ligger hos kapitalisterna, bankirerna och jordägarna, tillsammans med deras beskyddare och vänner tsarerna, kungarna, kejsarna och deras ministrar och diplomater. De utgör allihop ett enda kriminellt gäng."

Alexandra Kollontai

Med anledning av Kvinnodagen riktar Folkrörelsen Peru såsom alstrad organisation av Perus Kommunistiska Parti sin högtidliga hälsning till världens kvinnliga kommunister och revolutionärer, som kämpar för att åta sig ledningen för de förtryckta kvinnomassornas hjältemodiga kamper i världen, för deras dagskrav och, huvudsakligen, för att göra slut på denna fallfärdiga och ruttna utsugar- och förtryckarordning: imperialismen, som överallt upprätthåller kvinnoförtrycket som en del av sina kapitalistiska och feodala utsugarsystem och i dess olika former; liberala, religiösa, fascistiska etc.

Idag är det viktigare än någonsin att framhäva hur de kvinnliga kommunisterna och revolutionärerna i den proletära rörelsens historia tog initiativet och utmärkte sig i kampen mot imperialismen och dess plundrings- och folkmordskrig. Clara Zetkin, grundare av Kvinnodagen, antog en fast proletär ståndpunkt mot det nationella förtrycket och de imperialistiska krigen, och fördömde skoningslöst de opportunistiska förrädarna i Andra Internationalen som sålde sig för en grynvälling till imperialisterna och deras blodtörstiga krigshets. Hon antog den store Lenins röda linje i fråga om förhållandet mellan utsugningen av de förtryckta länderna och opportunismen och revisionismen i arbetarrörelsen:

”I och med slutet på de kapitalistiska staternas koloniala herravälde upphör även den borgerliga världens reformistiska kapacitet, och borgarklassen har då inte längre möjligheten att säkra en rimlig levnadsnivå och en relativ kulturell utveckling åt sina löneslavar. Därför tar de stora kapitalistiska makterna (och England i första hand) till vapen och är redo att låta sig sargas i kampen om de koloniala egendomarna och låta blodet flyta över världen för att kunna bevara sitt välde.” (Clara Zetkin – De Kommunistiska Partiernas kamp mot krigsfaran och kriget)

Idag, då världens imperialister intensifierar sin nyuppdelning av världen genom plundringskrigen, och då världsreaktionen mer än någonsin tillämpar sin metod att infiltrera, manipulera och använda sig av de rättfärdiga folkliga kamperna för sina egna syften, åligger det än mer de proletära feministerna att avslöja dessa mörka reaktionära planer inför massorna och inte tillåta att fienden korrumperar och leder kamperna på avvägar med sin borgerliga feminism, en feminism som är till för att tjäna imperialismen, dess utsugning, dess förtryck och dess folkmord.

En av de centrala idéerna i dagens borgerliga feminism är att imperialismen och dess liberala ideologi står för kvinnans befrielse, och att detta ruttna ”demokratiska” system praktiskt taget redan har avskaffat kvinnoförtrycket i de imperialistiska länderna. Enligt denna idé återstår följaktligen bara att ”befria” kvinnorna från ”andra kulturer”, d.v.s. från tredje världens förtryckta nationer (eller i vissa fall från imperialistiska länder som är rivaler i den interimperialistiska konflikten). Så använder den imperialistiska storbourgeoisien sin egen feminism för att rättfärdiga sina militära, ekonomiska och politiska handlingar i tredje världen, för att mobilisera massorna med krigshetsen, för att avleda klasskampen och ställa massor mot massor; de talar om att ”befria kvinnorna” samtidigt som de fortsätter att suga ut och mörda miljoner kvinnor i hela världen.

Denna lögnhistoria om imperialismen som ”befriare” och ”progressiv” uttrycks idag på olika sätt i de feministiska aktioner och mobiliseringar som inte leds av proletariatet, och sprids till stor del av de revisionistiska partierna och organisationerna. Precis som opportunisterna i Andra Internationalen åtar sig dagens revisionistiska förrädare fullt ut sin uppgift att försköna imperialismen och främja dess krig med prat om ”socialism”, genom att inte mobilisera massorna mot sina ”egna” imperialistiska förtryckare, utan fokusera mer och mer i sin propaganda mot ”förtryckande” eller ”auktoritära” regimer i utlandet.

Se det aktuella exemplet i Iran, där de folkliga kvinnomassornas rättfärdiga och hjältemodiga kamp mot regimen och dess reaktionära, religiösa kvinnoförtryck oundvikligen ger imperialismen möjligheter att manipulera och utnyttja kampen som ett politiskt instrument i sin interimperialistiska kamp. Iran har idag strategisk betydelse i denna kamp mellan supermakterna, och yankeeimperialismen har sedan länge ansträngt sig för att försvaga eller göra sig av med regimen i Teheran, som nu har närmat sig de ryska och kinesiska imperialisterna. Det har redan bekräftats att flera personer och organisationer, som hyllas i den imperialistiska pressen som ledare och kämpar i kvinnornas nuvarande kamper i Iran, är direkt kopplade till yankeeimperialismen och dess planer. Se t.ex. Hamed Esmailiyoun, en av ledarna för ”oppositionen” mot regimen, som har ett nära samarbete med yankeeimperialismens organisationer (såsom ”tankesmedjan” från Washington, Stiftelsen för Demokratiernas Försvar) och med representanter för det sionistiska Israel, eller den ”sociala aktivisten” Masih Alinezhd, som öppet kallar yankeeimperialisterna och de europeiska imperialisterna till att ingripa militärt i Iran och öppet uttrycker sin underkastelse inför yankeeimperialismen. Om detta säger världens borgerliga feminister och revisionister ingenting, och inte heller om de sanktioner som imperialismen tillämpar mot Irans folk, sanktioner som fördjupar fattigdomen och eländet för folkets kvinnor.

Inför den nuvarande situationen i världen och de rättfärdiga kamperna som de nuvarande i Iran, åligger det de proletära feministerna att bestämt och fast stödja de folkliga kamperna, och samtidigt avslöja och bekämpa imperialismens, reaktionens och revisionismens infiltration och manipulation av dessa kamper, samt mobilisera de kvinnliga massorna mot hela imperialismen och mot var och en av de imperialistiska supermakterna och makterna. För de proletära feministerna i de imperialistiska länderna gäller det att i första hand bekämpa sin ”egen” imperialistiska bourgeoisie, dess kvinnoförtryck och dess plundringskrig, genom att tillämpa principen att det bästa stödet till de förtryckta i andra länder är att utveckla revolutionen i sitt eget land. I Iran liksom i alla de övriga länderna, så finns det bara ett sätt att göra slut på kvinnoförtrycket  och hela utsugar- och förtryckarsystemet en gång för alla: att utveckla folkets kamper med oberoende, självbestämmande och självförsörjning, och att under proletariatets ledning genom dess Kommunistiska Parti genomföra de demokratiska, socialistiska och kulturella revolutionerna med folkkrig ända tills vårt slutmål kommunismen.

LEVE DEN PROLETÄRA FEMINISMEN!
LEVE KVINNODAGEN!
ENA FOLKEN UNDER PROLETÄR LEDNING MOT ALLA IMPERIALISTERNA OCH DERAS KRIG!