Proletärer i alla länder, förena er!

GEMENSAMT UTTALANDE
FRÅN DEN I LATINAMERIKANSKA
KONFERENSEN I CHILE, 1-2 DECEMBER 2018:
LEVE MAOISMEN, NED MED REVISIONISMEN!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALOS FÖDELSEDAG OCH FOLKETS BEFRIELSEARMÉS DAG!

Den 1-2 december 2018 genomfördes framgångsrikt den I Latinamerikanska Konferensen i Chile, sammankallad av Chiles Kommunistiska Parti. Evenemanget har tjänat till att utveckla debatten kring frågor som är avgörande för den Internationella Kommunistiska Rörelsen, i en anda av proletär internationalism och oförsonlig kamp mot revisionismen, såväl av den gamla som den nya typen. Vi som undertecknar detta Uttalande riktar våra varma kommunistiska hälsningar till alla världens kommunister och revolutionärer; till de hjältemodiga massorna som ger sina liv i folkkrigen och de väpnade kamperna, liksom i alla proletariatets och de förtryckta folkens hjältemodiga kamper mot imperialismen, reaktionen och revisionismen. Som resultat av detta framgångsrika evenemang publicerar vi detta gemensamma Uttalande som sammanfattar de behandlade frågorna.

Chiles Kommunistiska Parti avancerar framgångsrikt i sin rekonstitutionsprocess, under svårigheter och trots den komplexa situation som det genomgår, genom att tillämpa marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen, och Ordförande Gonzalos allmängiltiga bidrag, på den chilenska revolutionens specifika förutsättningar. Genom att utgå från sin grundare Luis Emilio Recabarrens marxist-leninistiska idéer åtar sig Chiles Kommunistiska Parti idag dessa uppgifter och tillämpar de proletära principerna: att endast genom att besegra och krossa motsatta och revisionistiska linjer, och endast genom att kämpa skuldra vid skuldra med massorna, huvudsakligen arbetarna och bönderna, kan partiet tillämpa den allmängiltiga ideologin, förbereda och inleda folkkriget och mitt i denna kamp alstra det vägledande tänkande och den allmänpolitiska linje som behövs för att garantera maktens erövring i hela landet och marschen till kommunismen. På så vis har PCC under denna process fört och fortsätter att föra hårda kamper och rektifikationskampanjer mot den nya revisionismens positioner, som förnekar rekonstitutionsprocessen, förespråkar försoning i stället för kamp, motsätter sig att föra den ideologiska och politiska kampen till massorna och förnekar Chiles halvfeodala karaktär och byråkratkapitalismen i landet, under förevändningen att ”det saknas förståelse”.

I Peru fortsätter Perus Kommunistiska Parti och dess Centralkommitté att allomfattande leda folkkriget och hålla fast vid revolutionens kurs mitt i den komplexa situation som kröken skapat samt de motsatta linjernas svarta arbete: den revisionistiska och kapitulationistiska HOL [högeropportunistiska linjen] och VOL [den ”vänster”-opportunistiska linjen] och dess väpnade revisionism. Genom att kämpa skuldra vid skuldra med massorna, leda dem i deras kamper och inkorporera dem i folkkriget, går Partiet framåt i att återta det som förlorats för att fullgöra de planer som etablerats av vår Anförare Ordförande Gonzalo. Samtidigt fortsätter Partiet att kämpa som röd fraktion inom den Internationella Kommunistiska Rörelsen [IKR] och genom sin alstrade organisation för utlandsarbetet, Folkrörelsen Peru [MPP], genom att avslöja och krossa revisionismen, huvudsakligen den nya revisionismen maskerad som ”maoism” och alla konvergenser med densamma; en revisionism som främjar kapitulationen, försoningen och opportunismen i proletariatets organisationer och utgör den huvudsakliga faran och hindret för kommunisternas återförening på världsnivå och folkkrigens framsteg.

Angående den internationella situationen tar vi som undertecknar detta uttalande fast ställning rörande följande punkter:

Imperialismen befinner sig idag i sin allmänna och sista kris, och den proletära världsrevolutionen befinner sig i sin tredje och sista etapp, världsrevolutionens strategiska offensiv. Vi förkastar och fördömer varje konvergens med den revisionistiska tes som lagts fram av HOL i Peru, om den så kallade ”världsrevolutionens reträtt”, en tes som tjänar som förevändning för att främja kapitulationen, den parlamentariska kretinismen, ”fredsavtalen” och de förmodade ”taktiska allianserna” med den ena eller andra imperialistiska supermakten eller makten, såsom vi har sett i fallet med Prachandas revisionistiska förräderi i Nepal och den försoning med densamma, och med Avakians revisionism, som fortsätter att komma till uttryck inom IKR. Vi återförsäkrar oss i att alla imperialisterna och reaktionärerna är papperstigrar, och att det som åligger kommunisterna i varje land är att basera sig på vår klass’ och de förtryckta folkens enorma massor, definiera och bekämpa den imperialistiska huvudfienden och avvärja de övriga supermakternas och makternas handlingar ända tills det slutliga bortsopandet av imperialismen, reaktionen och revisionismen från jordens yta inom de 50-100 åren.

Den imperialistiska nyuppdelningen av världen är redan igång. De tre supermakterna, yankeeimperialismen, den kinesiska imperialismen och den ryska imperialismen slåss om bytet, som är de förtryckta nationerna i tredje världen, och om världsherraväldet. De övriga imperialistiska makterna deltar i nyuppdelningen för att skydda och utvidga sina intressen och i sin strävan att bli supermakter. Alla imperialisterna förbereder sig för ett nytt direkt världskrig, vilket kommer att äga rum när en av supermakternas strategiska överlägsenhet definieras. Inför denna situation är kommunisternas brådskande uppgift att rekonstituera eller skapa sina Partier för att förbereda, inleda och utveckla folkkriget i varje land med sikte på världsfolkkriget mot det imperialistiska världskriget. Vi förkastar och fördömer varje konvergens inom våra led med den reaktionära tesen om den ”multipolära världen”, om en förmodad ”antiimperialistisk front” med imperialistiska supermakter och makter, som framställer en enda supermakt som världsfolkens enda fiende, såsom är fallet med dem som framställer USA som den enda fienden och inte säger ett ljud om den ryska och kinesiska imperialismen.

Motsättningen mellan imperialismen och de förtryckta nationerna fortsätter idag att vara huvudmotsättningen i världen, och den tredje världen är basen för världsrevolutionen. De hjältemodiga folkkrigen och väpnade kamperna under maoismens fana i Peru, Indien, Filippinerna och på andra platser är det högsta uttrycket för denna sanning, vilket gör det än mer brådskande att utveckla kampen mot revisionismen, särskilt i de Partier som leder folkkrig. I de förtryckta nationerna måste kommunisterna förena alla folkets klasser under proletariatets ledning för att – med folkkrig – sopa bort de tre bergen, imperialismen, byråkratkapitalismen och halvfeodalismen. I den demokratiska revolutionen måste enhetsfronten under vissa omständigheter inkludera mellanbourgeosien/den nationella bourgeoisien, men under inga omständigheter kan proletariatet och folket alliera sig med storbourgeoisien eller jordägarna och deras stater, vilka är revolutionens fiender och måltavlor. Vi förkastar de positioner som definierar några reaktionära regeringar som ”antiimperialistiska regimer”, när de i verkligheten är de härskande klassernas regeringar, vilka använder den ”antiimperialistiska” eller ”revolutionära” demagogin i sina försök att restrukturera sina stater och rädda byråkratkapitalismen genom korporativism och/eller att ”byta husbonde”, som i fallet med den fascistiska regeringen i Venezuela. Kommunisterna stöder varje nationell befrielserörelse mot imperialismen, men vi förkastar och fördömer varje falsk nationell befrielserörelse som, under förevändningar om ”taktik”, säljer sig till en eller annan supermakt eller makt som schackpjäser i nyuppdelningen av världen.

I de imperialistiska länderna är kommunisternas uppgift att ena proletariatet och folket, genom att basera sig på de bredaste och djupaste massorna, mot bourgeoisien och dess imperialistiska stat och förkasta och fördöma den socialchauvinistiska politik som går ut på att förenas med sin ”egen” imperialistiska bourgeoisie mot en eller annan supermakt; en politik som tjänar till att få klassen och folket att svansa efter bourgeoisien, i nyuppdelningens och den borgerliga diktaturens tjänst. Massornas nuvarande hjältemodiga och rättfärdiga kamper i de imperialistiska länderna, såsom vi nu ser i Frankrike, är ett kraftfullt uttryck för den växande revolutionära situationen i ojämn utveckling som existerar i världen, och för det akuta behovet av proletär ledning för att krossa reaktionens försök att avleda kamperna genom fascism och revisionism. Det åligger kommunisterna i dessa länder att rekonstituera eller skapa sina Partier som militariserade marxist-leninist-maoistiska Partier för att förbereda, inleda och utveckla folkkriget och på så vis genomföra den socialistiska revolutionen. Som del av denna process, mobilisera massorna mot imperialismen och till stöd för folkkrigen och de väpnade kamperna för nationell befrielse i de förtrycka länderna; och håll i åtanke att den huvudsakliga formen för detta stöd är att utveckla revolutionen i sitt eget land, i odjurets buk.

Alla imperialisterna tillämpar idag fascismen mer och mer, i olika grader och former, i kombination med liberalismen och den socialchauvinistiska revisionismen, för att stärka sitt bakland i nyuppdelningens tjänst. De intensifierar repressionen, rasismen och det kontrarevolutionära våldet, och mobiliserar delar av folket i korporativa former; allt detta somen del av sin politik för att förhindra att den intensifierade utsugningen och de imperialistiska krigen alstrar mer motstånd och mer revolution. Inför denna situation måste kommunisterna förkasta den revisionistiska politiken med en förmodad ”antifascistisk front” med bourgeoisien eller med dess liberala och revisionistiska lakejer, som tjänar som förevändning för att svansa efter bourgeoisien i försvaret av ”demokratin” och ”de mänskliga rättigheterna” – i verkligheten borgarklassens diktatur. Det enda sättet att bekämpa fascismen är under proletariatets ledning och som del av kampen mot hela det imperialistiska utsugar- och förtryckarsystemet. Vi framhäver också behovet av att utveckla den proletära kvinnorörelsen, vilken måste kämpa inte bara mot patriarkatet och mobilisera kvinnorna i revolutionen, utan också måste avslöja och bekämpa den borgerliga och småborgerliga feminismen, som tjänar till att mobilisera de kvinnliga massorna i imperialismens och kontrarevolutionens tjänst.

Vi som undertecknar detta Uttalande kallar vänstern inom alla de Kommunistiska Partierna och de revolutionära organisationerna i Latinamerika och i hela världen att förkasta försoningen och föra den oförsonliga tvålinjerskampen – med rektifikationskampanjer – mot högern, mot revisionismen, huvudsakligen den nya revisionismen maskerad som ”maoism”. Likaså måste alla Partierna ta ställning för den Stora Proletära Kulturrevolutionen och tillämpa dess lärdomar för att bombardera revisionismens högkvarter i varje land. Vi återförsäkrar oss i vårt löfte att ge livet för att genomdriva maoismen såsom enda befäl och vägledning för världsrevolutionen och ena kommunisterna på världsnivå kring en marxist-leninist-maoistisk, huvudsakligen maoistisk allmän linje som måste specifieras i varje land och därigenom alstra ett Anförarskap för sin respektive revolution. En process som inte kommer att vara möjlig genom försoningen, utan endast genom kampen. Förkasta den revisionistiska tesen ”två förenas i ett”, upphöj och tillämpa den marxistiska sanningen att ”ett delas i två”.

LEVE MARXISMEN-LENINISMEN-MAOISMEN, HUVUDSAKLIGEN MAOISMEN, DET INTERNATIONELLA PROLETARIATETS ALLMÄNGILTIGA IDEOLOGI!
ENA KOMMUNISTERNA PÅ VÄRLDSNIVÅ GENOM ATT BEKÄMPA REVISIONISMEN SÅSOM HUVUDFARAN!
NED MED DEN IMPERIALISTISKA NYUPPDELNINGEN AV VÄRLDEN!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALOS ALLMÄNGILTIGA BIDRAG!
FOLKKRIG TILL KOMMUNISMEN!

Chiles Kommunistiska Parti

Folkrörelsen Peru

December 2018