Proletärer i alla länder, förena er!

Not: Vi inbjuder alla Partier och organisationer på världsnivå att underteckna detta Brev (kontakta oss på rsr@solrojo.org). Om någon önskar underteckna men samtidigt bifoga några observationer eller reservationer, så är även dessa välkomna.

ÖPPET BREV TILL DEN INTERNATIONELLA KOMMUNISTISKA RÖRELSEN:
LEVE MARXISMEN-LENINISMEN-MAOISMEN, DET INTERNATIONELLA PROLETARIATETS ALLMÄNGILTIGA IDEOLOGI!

Vi som undertecknat detta brev hälsar alla den ärorika internationella kommunistiska rörelsens kommunister och revolutionärer. Vi gör så med syftet att tjäna till att övervinna den nuvarande situationen av splittring, för att nå enighet baserad på de proletära principerna, med den enda proletära och marxistiska metoden; tvålinjerskampen mellan den proletära linjen och den borgerliga linjen. Vi anser att ett av huvudmålen med en sådan enighet måste vara att lägga grunderna för det framtida bildandet av en ny Kommunistisk International, men vi erkänner det faktum att denna inte kan bildas på en bas av försoning mellan proletär och borgerlig linje, utan endast på basen av en allmän linje härdad i kampen mot revisionismen av idag och härdad i tillämpningen av marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen, på varje revolutions konkreta förhållanden av Kommunistiska Partier som leder folkkrig.

Som utgångspunkt för vår enighet framlägger vi följande punkter.

Marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen, är marxismens tredje, nya och högre etapp, det internationella proletariatets allmängiltiga ideologi. Vi återförsäkrar oss i att den är vår allsmäktiga vetenskapliga ideologi, allsmäktig för att den är sann; produkten av klasskampen och av ”de rasande och fruktbara tvålinjerskamperna i själva de kommunistiska partierna och det kolossala arbetet av de tänkandets och handlingens titaner som endast klassen kan frambringa”. Det är varje kommunists plikt att upphöja, försvara och tillämpa maoismen, genomdriva den som enda befäl och vägledning för den proletära världsrevolutionen, och krossa varje försök att revidera den eller ifrågasätta dess allmängiltighet. Vi återförsäkrar oss vidare i att maoismen, som i sig själv har sitt ursprung i marxismen-leninismens tillämpning på konkreta förhållanden, framför allt i den kinesiska revolutionen, idag måste tillämpas på ett skapande sätt på varje lands konkreta förhållanden. Utan den konkreta tillämpningen, uttryckt i ett program och en allmänpolitisk linje för varje revolution, härdade i kamp för att krossa motsatta linjer, lämnas dörren öppen för pragmatismen, försoningen, revisionismen och opportunismen.

Vi förkastar och krossar Avakians så kallade ”nya syntes”, som i ”marxistiska” termer försöker slå fast samma lögnhistoria som imperialismens allmänna kontrarevolutionära offensiv; att ”marxismen har misslyckats”, och att det därför är nödvändigt att ”omvärdera” den och revidera den.

Vi återförsäkrar oss i den marxist-leninist-maoistiska principen om det revolutionära våldet som allmängiltig lag utan något som helst undantag; revolutionen som det våldsamma ersättandet av en klass med en annan, i Ordförande Maos stora tes ”All makt växer ur en gevärspipa”, i principen ”utan makten är allt illusion”, och i att makten är den grundläggande frågan i maoismen. Det är oundgängligt att fortsätta den obevekliga kampen mot den revisionistiska tesen om den ”fredliga övergången” och den parlamentariska kretinismen, som idag fortsätter att spridas mer än någonsin av imperialismen, reaktionen och revisionismen för att avväpna världsrevolutionen, idag på ett mer systematiskt sätt, genom ett helt system av revisionistiska organisationer, NGO och ”fredsavtal” ledda av imperialismen. Vi förkastar Prachandas och de övriga nepalesiska revisionisternas eländiga förräderi, de som har sålt sig för en grynvälling för att rida på ryggen av de hjältemodiga massorna som gett sina liv för revolutionen. Vad som åligger de nepalesiska kommunisterna idag är att rekonstituera Partiet för att inleda folkkrig, och så krossa och sopa bort den gamla staten och alla de så kallade ”maoister” som har övergett folkkrigets väg.

Vi återförsäkrar oss i att medan det fortsätter att vara nödvändigt att utveckla inte bara det illegala arbetet, utan även det legala, alltid i folkkrigets tjänst, så kan proletariatet i världen idag inte använda det borgerliga parlamentet för att ta makten, och inte heller som tribun eller som ”taktik”. Hela IKR:s erfarenhet bekräftar att en sådan ”taktik” endast leder till att försvaga och förstöra det Kommunistiska Partiet.

Vi återförsäkrar oss likaså i folkkrigets allmängiltighet såsom det internationella proletariatets högsta militära teori och strategi, för att tillämpa på förhållandena i varje land, imperialistiska länder liksom förtryckta nationer. Vi förkastar den revisionistiska tesen om att ”styrkeackumulationen” och ”resningen” skulle kunna ersätta det långvariga folkkriget i de imperialistiska länderna. Vi förkastar likaså kriteriet att fokusera på den defensiva aspekten av det revolutionära våldet, som förvandlar denna till dess huvudaspekt och säger att ”vi vill inte ha våld, vi tillämpar det bara för att reaktionen attackerar oss”. Det är ett kriterium som utgår från idén att ”massorna inte vill ha folkkrig”, som försöker dölja våra avsikter, som leder till opportunism och till att sprida illusioner och pacifism hos folket.

Vi åtar oss den oumbärliga uppgiften att kämpa för de Kommunistiska Partiernas rekonstituering i hela världen såsom marxist-leninist-maoistiska, huvudsakligen maoistiska Partier, skapade för att inleda och utveckla folkkrig genom den demokratiska revolutionen (i de halvkoloniala och halvfeodala länderna), den socialistiska revolutionen och de successiva kulturrevolutionerna tills vårt slutliga mål Kommunismen. Idag mer än någonsin måste vi återförsäkra oss i att det Kommunistiska Partiet är proletariatets förtrupp, d.v.s. organisationen av de mest framskridna medlemmarna av den mest framskridna klassen. Det Kommunistiska Partiet har masskaraktär, men är inte det så kallade ”masspartiet”, utan ”ett parti av militanter, av ledare, just en sådan krigsmaskin som själve Lenin krävde”. Idag mer än någonsin är det oumbärligt att kämpa mot den revisionistiska tesen om ”hela folkets parti”, som idag uttrycks återigen i den nya revisionismens försök att attackera revolutionens proletära ledning.

Vad gäller Enhetsfronten så återförsäkrar vi oss i den marxistiska tesen om Enhetsfronten som en front av de revolutionära klasserna, ledd av proletariatet genom dess Kommunistiska Parti, en front för att erövra makten genom folkkriget. Fronten är oupplösligen förbunden med den nya staten, vilket i de halvkoloniala och halvfeodala länderna innebär arbetarnas, böndernas, huvudsakligen fattigböndernas och småbourgeoisiens gemensamma diktatur, som respekterar mellanbourgeoisiens intressen, under proletariatets ledning, representerat av Partiet som tillämpar sin hegemoni genom arbetar/bonde-alliansen. Vi förkastar den nya revisionismens försök att undergräva och ifrågasätta den proletära ledningen i Fronten, och att i dess ställe tillämpa det borgerliga ”flerpartisystemet”, den revisionistiska tesen att ”två förenas i en” och försoningen i stället för att genomdriva den proletära ledningen och arbetar/bonde-alliansen som Frontens fundament, tagande den marxistiska tesen om att respektera mellanbourgeoisiens intressen som förvändning för att tillåta att borgarklassen tar ledningen eller deltar i den.

Vi som undertecknar detta Brev kallar alla Kommunistiska Partier och revolutionära organisationer att kämpa för utvärderingen av maoismens tillämpning. Om vi är marxister, så kan en sådan utvärdering inte göras i försoning, utan endast med tvålinjerskamp. Det är nödvändigt att varje Parti och organisation analyserar och sammanfattar inte bara sina interna kamper, hela sitt historiska förlopp av krossandet av revisionistiska linjer inom sina led, utan även att de tar ställning angående kampens historiska förlopp inom IKR och RIR [den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen]. Som del av denna process påpekar vi att det huvudsakliga problemet inom RIR var problemen med ledningen, d.v.s. RIR:s kommitté och RCP (USA):s hegemonistiska positioner och destruktiva roll i densamma. Vi förkastar RCP:s och dess följeslagares svarta arbete för att isolera och smutskasta PCP och dess Anförarskap Ordförande Gonzalo, och dess kollusion med imperialismen och reaktionen i att sprida lögnhistorien om ”fredsavtalen” i Peru. Kampanjen för att isolera PCP och dess Anförarskap, som fortsätter att ha återverkningar idag, utgör objektivt sett en del av imperialismens, huvudsakligen yankeeimperialismens planer mot revolutionen i Peru. Man kan vara enig med PCP:s positioner eller inte, men vad som idag åligger kommunisterna i världen för att bekämpa denna reaktionära plan är att erkänna PCP:s ledning, dess Centralkommitté och hela Partiet, som idag fortsätter att leda folkkriget under svåra förhållanden genom att tillämpa gonzalos tänkande.

Vad gäller världssituationen återförsäkrar vi oss i att det föreligger en världsomfattande revolutionär situation i ojämlik utveckling, och att de objektiva förutsättningarna föreligger för en djärv framstöt av kommunisterna. Problemet ligger i de subjektiva förutsättningarna, d.v.s. i kommunisternas nuvarande splittring på världsnivå och revisionismens och opportunismens inflytande. Det är nödvändigt att vi kommunister går framåt inte bara i tvålinjerskampen, utan att vi utvecklar vår praktik, att vi tar initiativet idag, att vi kämpar tillsammans med massorna som ropar efter proletär ledning. Vi har ansvaret, i förtryckta nationer liksom imperialistiska länder, att ge den nödvändiga proletära ledningen i kampen mot den imperialistiska aggressionen och mot den intensifierade utsugningen och förtrycket i hela världen. Vi kan inte överlämna ledningen till småbourgeoisien, vi kan inte överge våra marxistiska principer i kampen mot det imperialistiska kriget eller i kampen för de demokratiska rättigheterna. Vad som åligger kommunisterna i de imperialistiska länderna är uppgiften att utveckla och organisera arbetet på alla plan – och inte bara i uttalanden och propaganda – mot imperialismen och dess krigsmaskin i själva odjurets innanmäte.

LEVE MARXISMEN-LENINISMEN-MAOISMEN, HUVUDSAKLIGEN MAOISMEN!
NED MED REVISIONISMEN OCH OPPORTUNISMEN!
NED MED DEN IMPERIALISTISKA PLANEN FÖR ”FREDSAVTAL”!
FÖR REKONSTITUERINGEN AV DE KOMMUNISTISKA PARTIERNA!
FOLKKRIG TILL KOMMUNISMEN!

Madrid, 19 oktober 2013

Folkrörelsen Peru

Rekonstruktionskommittén, Ecuadors Kommunistiska Parti

Afghanistans arbetares organisation (marxist-leninist-maoistisk, huvudsakligen maoistisk)

Chiles Kommunistiska Parti