INLEDNING

Ordförande Gonzalo etablerar linjen för uppbyggnad av Revolutionens tre instrument upphöjande, försvarande och tillämpande marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen.

Han lär att Marx sade om att arbetarklassen skapar organisationer enligt dess bild och efterliknelse, d.v.s. egna organisationer. På 1800-talet, med Marx och Engels, utgick vi utrustade med en vetenskaplig åskådning, en egen doktrin, en egen avsikt, ett gemensamt mål: hur vi ska ta Makten och medlet för att göra det: Det revolutionära våldet. Allt detta i en mycket hård tvålinjerskamp. Marx etablerade att proletariatet inte kan agera som klass utan att det konstituerar sig i ett politiskt parti, som är olikt och står i motsättning till de politiska Partier som skapats av de besuttna klasserna. Från och med att proletariatet, under en långdragen process, uppstår som klass skapar det sina egna former för kamp och sina egna former av organisation. På så vis är Partiet den högsta formen av organisation, Armén är huvudformen och Fronten är det tredje instrumentet och alla dessa tre instrument är till för att erövra makten, medelst det revolutionära våldet. Ordförande Gonzalo säger oss att vid 1800-talets slut kom Engels fram till slutsatsen att klassen varken hade de lämpliga formerna av organisation eller den lämpliga formen av militär struktur för att ta Makten och behålla den, men han sade aldrig att vi skulle överge revolutionen, utan att vi skulle arbeta för den, sökande lösningen till de ännu olösta problemen. Detta måste vi ha bra förståelse av, eftersom revisionisterna förvränger det för att sälja sin opportunism.

På 1900-talet förstod Lenin att revolutionen var mogen och skapade ett proletärt Parti av ny typ och förverkligade kampformen: resningen, och organisationsformen: kampavdelningarna, som var rörliga former och överlägsna de orörliga barrikaderna från det förra århundradet. Lenin framlägger nödvändigheten av att skapa nya, klandestina organisationer, ty övergången till revolutionära aktioner innebar att polisen upplöste de legala organisationerna, och att övergången till revolutionära aktioner endast är möjlig om den görs genom att man går emot de gamla ledarna, går emot det gamla Partiet förstörande det, och att Partiet borde ta den moderna armén som exempel, med en egen disciplin, en enda vilja och flexibilitet.

Med Ordförande Mao förstår klassen nödvändigheten av att bygga upp revolutionens tre instrument: Partiet, Armén och Enhetsfronten, i förbindelse med varandra. Genom och under folkkriget så löser han uppbyggnaden av de tre instrumenten i ett efterblivet, halvfeodalt och halvkolonialt land. Konkret sagt, löser Ordförande Mao Partiets uppbyggnad kring geväret och att det är den hjältemodiga kombattanten som leder sin egen, Arméns och Frontens uppbyggnad.

Ordförande Gonzalo framlägger militariseringen av de Kommunistiska Partierna, samt den koncentriskta uppbyggnaden av de tre instrumenten. Militariseringen av de Kommunistiska Partierna är en politisk riktlinje, som har strategiskt innehåll, ty det är "summan av de förvandlingar, ändringar och justeringar som behövs för att leda folkkriget som kampens huvudform, vilket frambringar den nya Staten". Därför är militariseringen av de Kommunistiska Partierna nyckeln till den demokratiska och den socialistiska revolutionen, samt kulturrevolutionerna.

Han definierar uppbyggnadsprincipen: "På den ideologisk- politiska basen, bygg simultant upp det organisatoriska i klasskampen och tvålinjerskampen, allt inom och till tjänst för den väpnade kampen för Maktövertagandet".

Dessutom binder han samman hela uppbyggnadens process med folkkrigets fluiditet, utgående från "de militära operationernas rörlighet och föränderligheten av storleken på det territorium som vi behärskar, tjänar alltihop arbetet för uppbyggnaden… av varierande karaktär", som Ordförande Mao säger.

På detta sätt, för att kunna förstå linjen för uppbyggnaden måste man utgå från kampformerna och organisationsformerna; från uppbyggnadsprincipen och från uppbyggnaden, förbunden med fluiditeten i folkkriget, som är den främsta kampformen i världen idag.

 

1. OM PARTIETS UPPBYGGNAD

-Partiets karaktär. Vi baserar oss på marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, huvudsakligen gonzalos tänkande, det vill säga på proletariatets ideologi, det högsta uttrycket av mänskligheten, det främsta, enda och sanna, vetenskapliga och oövervinneliga. Vi kämpar för det Kommunistiska Programmet, vars väsen är att organisera och leda proletariatets klasskamp för att det skall kunna erövra den politiska makten, genomföra den demokratiska revolutionen, den socialistiska revolutionen och kulturrevolutionerna ända fram till Kommunismen, det oföränderliga mål mot vilket vi går framåt. Vi har till vår förfogande revolutionens allmänpolitiska linje, d.v.s. de lagar som gäller i klasskampen för att ta Makten, etablerade av Ordförande Gonzalo, med dess fem element: 1) den Internationella linjen; 2) den Demokratiska Revolutionen. 3) den Militära linjen; 4) Linjen för uppbyggnad av revolutionens tre instrument och 5) Masslinjen. Den Militära linjen är den allmänpolitiska linjens centrum. Vi härdar oss i den proletära internationalismen, ty vi anser att vår revolution är en del av den proletära världsrevolutionen. Och vi upprätthåller vårt ideologiska, politiska och organisatoriska oberoende, genom att stödja oss på våra egna krafter och massorna.

Partiet av ny typ som har frambringat den peruanska revolutionens Anförare: Ordförande Gonzalo, den störste levande marxist-leninist-maoisten, som leder Partiet, är revolutionens segergaranti och kommer att föra oss till Kommunismen.

Militariseringen av de Kommunistiska Partierna och den koncentriska uppbyggnaden. Ordförande Gonzalo framlägger tesen om att det åligger alla Kommunistiska Partier i världen att militariseras av tre orsaker:

För det första, för att vi befinner oss i världsrevolutionens strategiska offensiv. Vi befinner oss under imperialismen och världsreaktionens bortsopande från Jordens yta, inom de kommande 50-100 åren, en tid präglad av våld under vilken alla typer av krig kommer till uttryck, vi ser hur reaktionen militariserar sig allt mer, hur de militariserar sina gamla Stater, sin ekonomi, utvecklar agressionskrig och dra köpslående med folkens kamp och siktande på ett världskrig, men med revolutionen som huvudtendensen i världen är de Kommunistiska Partiernas uppgift att upphöja revolutionen, förverkligande huvudformen av kamp: folkkriget, för att sätta det revolutionära världskriget emot det kontrarevolutionära världskriget.

För det andra, för att den kapitalistiska restaurationen måste förebyggas. När bourgeoisien förlorat Makten går den in i Partiet, den använder armén och försöker tillförskaffa sig Makten, förstöra proletariatets diktatur för att restaurera kapitalismen. Därmed måste de Kommunistiska Partierna militariseras och utöva de tre instrumentens allomfattande diktatur, härdas i folkkriget och förstärka den väpnade organiseringen av massorna, folkmilisen, för att den skall sluka armén. Därför säger han oss "härda partimedlemmarna först och huvudsakligen som kommunister, som kombattanter och som administratörer". Därför är varje partimedlem härdad i folkkriget och på sin vakt mot varje resturationsförsök.

För det tredje, för att vi går mot ett militariserat samhälle. Militariserande Partiet förverkligar vi framåt mot samhällets militarisering som är det strategiska perspektivet för att garantera proletariatets diktatur. Det militariserade samhället är det väpnade hav av massor som Marx och Engels talade om, som säkrar maktens erövring och den erövrade maktens försvar. Vi tar till oss erfarenheten av revolutionen i Kina och av den antijapanska basen i Yenan som var ett militariserat samhälle där allt kom ur gevärspipan: Parti, Armé, Stat, ny politik, ny ekonomi, ny kultur. På så sätt utveckla krigskommunismen.

Vid den första Nationella konferensen, november 1979, framlade Ordförande Gonzalo tesen om nödvändigheten av miitariseringen av Perus Kommunistiska Parti. Sedan, under de första månaderna år 1980, då Partiet förberedde sig för att inleda folkkriget, framlade han att utveckla militariseringen av Partiet genom aktioner, baserande sig på den store Lenin som säger att man skall: minska det icke-militära arbetet för att koncentrera på det militära, att fredstiderna var över och att vi var på väg in i krigstider och därmed borde alla styrkor vara militariserade. Så, tagande Partiet som axel till allt, byggs Armén upp och med kring dem båda dessa instrument, med massornas deltagande i folkkriget, byggs den Nya Staten upp. Militariseringen av Partiet bara kan föras framåt genom konkreta klasskamps aktioner, av konkreta aktioner av militär typ; detta betyder inte att vi endast och uteslutande skall genomföra militära aktioner av olika slag (gerillaaktioner, sabotage, selektiva tillintetgöranden, väpnad propaganda och agitation), utan vi måste huvudsakligen genomföra dessa kampformer med avsikt att sporra och att utveckla klasskampen, lärande ut den med fakta i denna typ av aktioner, som folkkrigets huvudform

Partiets militarisering har sitt ursprung i Lenin och Ordförande Mao, men det är en ny fråga som Ordförande Gonzalo utvecklat hållande i åtanke klasskampens nya omständigheter och vi måste förstå att nya problem kommer att dyka upp som genom erfarenhet kommer att lösas. Detta kommer nödvändigtvis att innebära en process av kamp mellan det gamla och det nya, för vidare utveckling, kriget varande den högsta formen för lösande av motsättningar; det förstärker människornas förmåga att finna lösningar. Det är partiets militarisering som har tillåtit oss att inleda och utveckla folkkriget. Och vi anser att denna erfarenhet är universellt giltig, därför är det ett krav och en nödvändighet att världens Kommunistiska Partier militariserar sig.

De tre instrumentens koncentriska uppbyggnad är det organisatoriska förverkligandet av Partiets militarisering och i syntes sammanfattas det i vad Ordförande Gonzalo lär oss: "Partiet är alltings axel, det leder enväldigt de tre instrumenten, sin egen uppbyggnad, leder absolut armén och den nya Staten, som gemensam diktatur med proletariatets diktatur i sikte".

 

De sex aspekterna av Partiets uppbyggnad

Den ideologiska uppbyggnaden. Partimedlemmarna härdas i Partiets enhetsbas, marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, huvudsakligen gonzalos tänkande; vi säger marxismen-leninismen-maoismen för att det är proletariatets, den sista klassen i historien, universellt giltiga ideologi som måste tillämpas på varje revolutions konkreta förhållanden och frambringa dess vägledande tänkande. I vårt fall har den peruanska revolutionen frambringat gonzalos tänkande för att Ordförande Gonzalo är det högsta uttrycket av den universella ideologins fusion med den peruanska revolutionens konkreta praktik.

Den politiska uppbyggnaden. Partimedlemmarna härdas i Programmet och i Stadgarna; i den allmänpolitiska linjen och i dess centrum, den militära linjen, i specifika linjer; i den allmänna politiken, i den specifika politiken, och i Partiets militära planer. Politiken måste alltid sättas som befäl och den är vår starka punkt.

Den organisatoriska uppbyggnaden. Det organisatoriska följer det politiska och hållande i åtanke att det inte räcker med linje måste vi simultant bygga upp organisatoriska apparater seende till den organisatoriska strukturen, det organisatoriska systemet och partiarbetet. Organisatorisk struktur; partiet grundar sig på den demokratiska centralismen, huvudsakligen på centralismen. Det etableras två väpnade partietnät: territoriella nätet som omfattar ett jurisdiktionsområde och det rörliga nätet vars struktur förflyttas. Det organisatoriska systemet är fördelningen av krafterna, till tjänst för de huvudsakliga och de sekundära punkterna, där revolutionen agerar. Partiarbetet är förhållandet mellan hemligt arbete, vilket är huvudsakligt, och öppet arbete; betydelsen av de fem nödvändigheterna: den demokratiska centralismen, klandestiniteten, disciplinen, vaksamheten och det hemliga arbetet, i synnerhet den demokratiska centralismen.

Ledningen. Vi är fullständigt medvetna om att ingen klass i historien har kunnat upprätta sitt herravälde utan att ha gett upphov till politiska anförare, dess avantgardes representanter, kapabla att organisera rörelsen och leda den. Det peruanska proletariatet har i klasskampen frambringat revolutionens ledning och dess högsta uttryck: Ordförande Gonzalos Anförarskap, som hanterar den revolutionära teorin, har kännedom om Historien och en djup förståelse för den praktiska rörelsen. Det är Ordförande Gonzalo som i en hård tvålinjerskamp besegrat revisionismen, höger- och vänsterlidvikationismen, den högeropportunistiska linjen och högeravikelserna. Han har rekonstituerat Partiet och han leder det i folkkriget och han har blivit den störste levande marxist-leninist-maoisten, en stor politisk och militär strateg, filosof; en lärare för kommunister, Partiets enhetscentrum. Reaktionen har två principer för att förstöra revolutionen: förinta ledningen och isolera gerillan från massorna, men i syntes är deras problem att förinta ledningen för att det är den som vidmakthåller kursen och materialiserar den. Vårt Parti har definierat att ledningen är nyckeln och att det är alla Partimedlemmars plikt att ständigt kämpa för att försvara och bevara Partiets ledning och särskilt Ordförande Gonzalos ledning, vårt Anförarskap, mot vilket angrepp som helst såväl inifrån som utifrån Partiet och vi håller fast vid hans befäl och personliga ledning, upphöjande parollerna "Lär av Ordförande Gonzalo" och "Förkroppsliga gonzalos tänkande".

Vi baserar oss på den kollektiva ledningen och på en persons ledning och vi håller i åtanke ledarnas roll och hur revolutionens ledning genom folkkriget, under ledningens förnyelse, tar form och härdas. Vi håller oss fast vid principen att befälet aldrig dör.

Vi marxist-leninist-maoister, gonzalos tänkande håller oss fast vid Ordförande Gonzalo och förkroppsligar gonzalos tänkande.

Tvålinjerskamp. Partiet är en motsättning där klasskampen uttrycks som tvålinjerskamp mellan vänster och höger.

Tvålinjerskampen är det som driver fram Partiets utveckling, med riktig och korrekt hantering kommer vänstern att hävda sig. Vi bekämpar emot förlsoningen för att den föder högern; och alla Partimedlemmar, kadrer och ledare måste utöva kritikens och självkritikens princip, och även kombattanterna och massorna, genom att åtaga sig kampens filosofi och gående mot strömmen hållande i åtanke att Centralkommittén är stormens centrum, därför att det är där som den mest tillspetsade klasskampen kommer till uttryck. Ordförande Gonzalos riktiga och korrekta hanteringar av tvålinjerskampen har tjänat till att vidmakthålla Partiets enhet och r utvecklar folkkriget. Tvålinjerskampen har i allmänhet revisionismen som huvudfara fast den inom Partiet fortsätter utvecklas mot högerkännetecken, -ståndpunkter, -attityder och -positoner, som kamp inom folket. Det är nödvändigt att organisera tvålinjerskampen för att hävda Partiets linje, genom en plan för att utveckla den organisatoriskt.

Massarbetet. Vi tillämpar principen: "Massorna skapar historien". Partiet leder massornas kamp, till tjänst för Makten som är det huvudsakliga dagskravet. Vi utvecklar massarbetet i och för folkkriget, baserande oss på de breda massorna, arbetarna och bönderna, huvudsakligen de fattiga bönderna, på småbourgeoisien och vi neutraliserar eller vinner mellanbourgeoisien, efter de rådande omständigheterna. Vi håller oss fast vid lagen om massorna införlivning och vid den enda marxistiska taktiken att "gå till de bredaste och djupaste lagren", skola dem i det revolutionära våldet och i den obevekliga kampen mot revisionismen. Partiets massarbete görs genom Armén och den mobiliserar, politiserar, organiserar och väpnar massorna på landsbygden i den nya Makten och i städerna i den Revolutionära Rörelsen för Folkets Försvar.

I syntes, genom Ordförande Gonzalos strävan och ledning har vi ett Parti baserat på marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande. Ett Parti av ny typ som leder folkkriget och har öppnat perspektivet till maktens erövring i hela landet, till tjänst för världsrevolutionen.

 

2. OM FOLKETS GERILLAARMÉS UPPBYGGNAD

Arméns karaktär. Folkets gerillaarmé är en armé av ny typ som fullgör revolutionens politiska uppgifter, etablerade av Partiet. Den tillämpar den maoistiska principen att "Partiet har kommandot över geväre, och att geväret aldrig får tillåtas ta kommandot över Partiet". Den fullgör tre uppgifter: kämpa i enlighet med att den är huvudformen av organisation; mobilisera är mycket viktigt och genom den fullgörs Partiets massarbete, den politiserar, mobiliserar, organiserar och väpnar massorna; producera, tillämpande självförsörjningen, sökande att inte vara en börda för massorna. I grunden är den en bondearmé som helt och hållet leds av Partiet. Ordförande Gonzalo lär oss att: " Folkets gerillaarmés järnlegionerna stödjer sig på marxismen-leninismen-maoismen, det vägledande tänkandet som är grunden till deras oövervinnlighet, och de är härdade i det hårda livet, i uppoffringen och i att utmana döden, som höjer dem till det revolutionära hjältemodet".

Folkets gerilla grmé. Marx framlade att proletariatet hade behov av en egen armé och han lade även fram tesen om folkets allmänna beväpning. Lenin skapade den röda armén och etablerade tesen om folkmilisen, vars uppgifter liknande polisens, arméns och förvaltningens. Ordförande Mao utvecklade uppbyggnaden av de revolutionära väpnade styrkorna med massornas väldiga deltagande. Folkkriget konkretiserar sin masskaraktär i dessa tre stora samordningar.

Ordförande Gonzalo baserande sig på dessa marxist-leninist-maoistiska teser och hållande i åtanke till folkkrigets specifika situation, att en Folkets gerilla armé skulle bildas. Från och med Förberedandet av folkkriget, förstod Ordförande Gonzalo nödvändigheten av att bygga upp huvudformen av organisation, för att driva fram folkkriget, besegra fienden och bygga upp den nya Staten. Och den 3:e december år 1979 beslutades att "Den Röda arméns 1:a divisons 1:a kompani" skulle bildas. År 1980, med inledandet förverkligades kampavdelningar och plutoner och vi beslutade oss för att övergå från oorganiserade massor till militärt organiserade massor.

År 1983 var det nödvändigt för oss ta ett språng uppbyggnaden av de revolutionära väpnade styrkorna. En stor ökning av folkmilisen ägde rum. Detta var ett bevis på att massorna var villiga att kämpa. Dessutom, hade de reaktionära väpnade styrkorna börjat att kämpa mot oss. I mars samma år föreslog Ordförande Gonzalo på Centralkommitténs utökade möte att man skulle förverkliga Folkets gerillaarmé. Varför armé? eftersom det var en politisk nödvändighet för att bekämpa fienden och utveckla folkkriget. Detta beslutades av Partiet i dess helhet genom tvålinjerskampen mot de högeravvikelsen som var mot milisens införlivande i armén. Varför Gerilla? eftersom den tillämpar gerillakriget i milstolpen: "Utveckla gerillakriget". Den är inte en reguljär armé utan en gerillaarmé, men dess karaktär tillåter även, om det är nödvändigt, att den kan utvecklas som en typ av reguljär armé. Varför folkets? eftersom den består av folkmassorna, bönderna, huvudsakligen de fattiga bönderna, och den tjänar folket eftersom den representerar deras intressen. Ett mycket viktigt förhållande är hur Ordförande Gonzalo uppfattar Folkets gerillaarmé, införlivande folkmilisen, bestående av 3 styrkor: huvudstyrkorna, de lokala styrkorna och basstyrkorna, vilka verkar huvudsakligen på landsbygden, och i städerna som komplement. Detta är ett stort steg mot det väpnade havet av massor.

Folkets gerillaarmés uppbyggnad. Arméns formering grundar sig på människor och inte på vapen. Vår armé består av bönder, huvudsakligen av fattiga bönder, proletariat och småbourgeoisie. Vi tar vapnen från fienden och vi använder också alla slags elementära vapen. Vår paroll är: "Erövra vapen!" från fienden och betala det nödvändiga priset. Formeringen bör skiljas från uppbyggnaden.

Den ideologiskt-politiska uppbyggnaden är den huvudsakliga. Den grundar sig på marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, på Partiets politiska och militära linjer. Allt arméns politiska arbete och dess massarbete är under Partiets ledning. Partiet organiseras på alla nivåer i armén. Man tillämpar det dubbla befälet: politiskt och militärt, och tvålinjerskampen utvecklas mellan den proletära militära linjen och den borgerliga militära linjen. Dessutom kräver den revolutionära armén att tre departament skapas; ett Politisk, ett Militärt och ett med ansvar för Logistik.

Den militära uppbyggnaden är viktig. Man beväpnad med folkkrigets teori och praktik, den militära linjen och Partiets militära planer, organiseras plutoner, kompani och bataljoner på landsbygden och specialkampavdelningar, kampavdelningar och folkmilis i städerna. Denna uppbyggnad baseras också på tvålinjerskampen. De tre styrkorna: huvudstyrkorna, lokalastyrkor och basstyrkor, fullgör en särskild roll som den nya Statens stöd. "Utveckla kompanierna, förstärk plutonerna med bataljoner som mål!" är fortfarande en giltig paroll.

Träning är nödvändigt och oumbärligt. Den siktar på att höja stridslusten. Övningar kan ej undvaras och förmågan att leda är nyckeln för aktionen. Träningen specialiserar, höjer de olika formerna av kamp. Organiseringen av tapperheten har klasskaraktär och förstärker stridslusten, för man kämpar av absolut oegennytta och fast övertygelse om vår saks rättfärdighet.

I syntes har Ordförande Gonzalo skapat Folkets gerillaarmé som armé av ny typ, etablerat linjen för dess uppbyggnad, baserad på marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, för att den skall fullgöra revolutionens politiska uppgifter. Detta är ett exempel för världen och tjänar världsrevolutionen.

 

3. OM DEN NYA STATENS UPPBYGGNAD

Den nya Statens karaktär. Frågan om Makten är revolutionens centrala uppgift och Fronten är det tredje instrumentet. Tillämpande Ordförande Maos mästerliga tes "Om ny demokrati" lär oss Ordförande Gonzalo att förstå den gemensamma diktaturen, som förverkligar Folkrepubliken av ny demokrati. Utgående från förbindelsen mellan Stat och Front konkretiseras den i Revolutionära Fronten för Folkets Försvar utifrån Folkkommittéer landsbygden och i städerna helt enkelt som den Revolutionära Rörelsen för Folkets Försvar. Vi bygger den Nya Staten på landsbygden, tills vi slutligen förverkligar Makten i hela landet.

Som Statssystem är det en gemensam diktatur av arbetare och bönder, huvudsakligen fattiga bönderna, och småbourgeoisien, som respekterar mellanbourgeoisiens intressen, under ledning av proletariatet, som representeras av Partiet, som tillämpar hegemoni genom arbetare-bonde. alliansen Som regeringssystem fungerar den genom Folkförsamlingar.

Den nya Staten och krigets fluiditet. Den nya Statens uppbyggnad följer folkkrigets fluiditet, den kan expandera och dra ihop sig, försvinna på ett ställe och uppstå på ett annat. Den är fluid. Som Ordförande Mao lär oss: "Vår demokratiska republik av arbetare och bönder är en Stat, men just nu är den inte helt och hållet det i ordet fulla betydelse… vår makt är långt ifrån den fullständiga formen av Stat… vårt territorium är fortfarande mycket litet och fienden drömmer ofta om att förgöra oss."

Håll alltid i åtanke systemer av stödbaser, av gerillazoner, operationszoner och aktionspunkter, för att de utgör det området inom vilket den nya Staten utvecklar sig och den är nyckeln för att vidmakthålla den strategiska kursen. Och inom detta område rör sig FGA, som dess ryggrad, ledd av Partiet.

Den nya Statens uppbyggnad. "Förstärk Folkkommittéerna, utveckla baserna och gör så att Folkrepubliken av Ny Demokrati framskrider", är slagordet som fortsätter att leda det nya Statens uppbyggnad.

Vi kämpar för Makt för proletariatet och folket och inte för personlig makt. Vi är emot kringströvande och åsidosättande av Stödbaser.

Den nya Staten byggs upp i folkkriget och den följer en särskild utvecklingsprocess, i vårt fall byggs den först upp på landsbygden tills den omringar städerna och förverkligas i hela landet. Det är en process där den gamla Staten förgörs och motsättningen mellan den gamla staten och den nya Staten uppkommer, görande att reaktionens politiska och militära planer misslyckas och införlivande massorna.

Ordförande Gonzalo etablerade vid den utvidgade Nationella konferensen i november 1979 förhållandet mellan Fronten Nya Stat tillämpande Ordförande Maos teori och vid den första militär skolan i april 1980 sade han oss: "i vårt sinne, i vårt hjärta, i vår vilja finns folkmakten levande, vi bär den med oss …Kamrater, vi får aldrig glömma folkmakten, arbetarklassens Stat; arbetarnas och böndernas Stat marscherar tillsammans med oss, vi bär den med oss i gevärsmynningarna, den finns i våra sinne, den bultar i våra händer och den kommer alltid att vara hoss oss och ständigt flammande i vårt hjärta. Vi får aldrig glömma den, den är det första som vi måste komma ihåg. Kamrater, den kommer att födas ömtålig, svag för att den är ny, men dess öde är att utveckla sig genom förvandling, förändring, från bräcklighet som en spröd planta. De rötter som vi kommer att sättta från och med inledandet kommer i framtiden att bli en kraftig Stat. Allt detta kamrater, börjar födas ur de mest blygsamma och enkla aktionerna som vi i morgon har att inleda". 1980 uppstår de första Fördelningskommittéerna, den nya statens frön. 1982 uppstår de första Folkkommittéerna, som mot slutet av samma år mångdubblar sig. Detta får reaktionen att låta de reaktionära väpnade styrkorna träda fram och kämpa mot folkkriget, för de såg att deras makt hotades. 1983 beslutade vi om den Stora Planen för att Erövra Baser, en av dess uppgifter var att bilda Organiseringskommittén för Folkrepubliken av ny demokrati. Från och med detta har vi följt kampen mellan fiendens återupprättande aav den gamla Makten, och den nya Maktens motåterupprättande tillämpande försvaret, utvecklingen och uppbyggnaden.

Den nya Makten utvecklar sig, gående igenom blodbadet. Folkkommiteérna härdas i hård strid mot fienden, spridande den med sig böndernas, kombattanternas och Partimedlemmarnas blod.

I den utvidgade Centralkommittéen i mars 1983, utvecklar Ordförande Gonzalo ännu mer linjen för uppbyggnaden av Fronten-den Nya Staten. Han framlägger de nivåer som den nya Staten organiseras på: Folkkommittéer; Stödbaser och Folkrepubliken av nydemokrati. Stödbasernas och Organisationskommittén för Folkrepubliken av nydemokratis funktioner är ledning, planering och organisation. Och varje Bas måste utarbeta sin egen specifika Plan.

Han etablerar att Folkkommittéerna är den Nya Statens förverkligande, de är Enhetsfronts kommittéer i; ledda av Kommissarier som åtar sig de statliga funktionerna. På uppdrag i Representantförsamlingar och de kan avsättas från sin tjänst. Hittills är de clandestina, de går framåt med Kommissioner, ledda av Partiet, tillämpande "tre tredjedelarna": en tredjedel kommunister, en tredjedel bönder och en tredjedel progressiva och de stödda av Armén. De tillämpar folkdiktaturen, tvånget och säkerheten, fasthet och med beslutsamhet utövande våldet för att försvara den nya Makten mot dess fiender och skydda folkets rättigheter.

Summan av Folkkommittéer utgör Stödbasen och summan av Stödbaserna bildar tillsammans Folkrepubliken av nydemokrati, idag under formering. Vi har gått från att Erövra Baser till att Utveckla Baser, vilket är den nuvarande politiska strategin. Vi måste så, mer och mer ny Makt och därmed måste vi tillämpa de fem etablerade formerna, ännu mer idag, när förhållandena på sikt går mot maktens erövring i hela landet.

I syntes, Ordförande Gonzalo har etablerat linjen för den nya Statens uppbyggnad och två republiker, två vägar och två axlar som ställs mot varandra. Vi har gjort framsteg i att etablera nya sociala produktionsförhållanden och Folkrepubliken av ny-demokrati, under formering, strålar utmanande gentemot den gamla staten och öppnar perspektivet till det totala maktövertagandet. Detta exempel uppmuntrar alla revolutionärer och särskilt det internationella proletariatet.

Som marxist-leninist-maoister, gonzalos tänkande, huvudsakligen gonzalos tänkande åtar vi oss linjen för uppbyggnaden av revolutionens tre instrument, av Perus Kommunistiska Partis uppbyggnad, som är den högsta formen av organisation och det första politiska samhället, av Folkets gerillaarmé, huvudformen av organisation och av Fronten Nya-Staten, revolutionens centrala uppgift. Instrument som byggs upp i dånet från folkkriget i vårt fosterland, krossande den flod av blod i vilken kommunisterna, kombattanterna och massorna hjältemodigt ger sina liv för att förverkliga den riktiga och korrekta politiska linjen, som har etablerats av Ordförande Gonzalo, och de som överlever skall gripa dess fana för att fortsätta den till tjänst för vårt slutmål: Kommunismen.

 

LEVE MILITARISERINGEN AV PERUS KOMMUNISTISKA PARTI!
LEVE FOLKETS GERILLAARMÉ!
LEVE FOLKREPUBLIKEN AV NY-DEMOKRATI UNDER FORMERING!
FÖR DEN KONCENTRISKA UPPBYGGNADEN AV TRE INSTRUMENTEN!