Centralkommittén återförsäkrar sig ovillkorligt i vår käre och respekterade Ordförande Gonzalo, anförare för Partiet och revolutionen, som med sitt allsmäktiga tänkande tar oss till vårt mål, den för alltid strålande Kommunismen, såväl som i vår Partiets Enhetsbas med dess tre element; den hälsar det peruanska folket, speciellt massorna som hjältemodigt framhärdar i att försvara den nya makten med folkkrig, alla massor i och utanför landet som tjänar folkkriget, den Revolutionära Internationalistiska Rörelsen (RIR), Partierna och organisationerna som stödjer vårt hjältemodiga folkkrig, förstått som en del av världsrevolutionen.

Perus Kommunistiska Parti kallar oss att avslöja och krossa den nya kontrarevolutionära lögnhistorien, iscensatt av Yankee-imperialismen genom denna folkmördande fascistiska APRA-regering, med sina medbrottslingar förrädarna från HOL, i väsen revisionistisk och kapitulationistisk, de eländiga som sedan -92 påbörjat sitt ondsinta kontrarevolutionära arbete.

Vårt peruanska folk har härdats och avancerat i det revolutionära våldet, i dess olika former och grader, och så tillkämpat sig dagskrav, rättigheter och friheter, därför att ingenting kommer från himlen, allt har tillkämpats med revolutionärt våld, i hård och hjältemodig kamp mot det reaktionära våldet; genom att erövra sin rätt och krossa fienden. Det revolutionära våldet är till sitt väsen inneboende i vårt lands historia. Den peruanska revolutionen, vår demokratiska revolution, folkets och klassens frigörelse, kommer att förverkligas med vårt folks stora och hjältemodiga bedrift, det vill säga med folkkrig.

Å andra sidan leder reaktionen det kontrarevolutionära kriget och följer sin herres, Yankee-imperialismens, synsätt, en teori etablerad av denna för det kontrarevolutionära kriget (som lågintensitetskrig), som Alan García tillämpar idag; därav hans ofrånkomliga och huvudsakliga ansvar. Idag iscensätter de en ny kontrarevolutionär lögnhistoria om ”allmän amnesti”, inom deras kontrarevolutionära strategi, som kommer att avslöjas, krossas och besegras totalt och fullständigt av folkkriget.

En lögnhistoria som förs fram med förrädarna i den kapitulationistiska och revisionistiska högeropportunistiska linjen (HOL), såsom centralkommittén korrekt definierat, för dess svarta och illasinnade väg; HOL som ändrats i enlighet med den för ögonblicket sittande regeringen, och verkligheten är konkret: HOL kan inte och tar inte ett enda litet steg utan tillstånd, utan logistiken, utan ledarskap från de väpnade styrkorna, i synnerhet flottan som arbetar som front för CIA (det är därför de inte bryr sig ett dugg om de peruanska farvattnen). Sedan Ordförande Gonzalos gripande har HOL hjälpt till att välja ut fångar, och placera sig själva strategiskt i vissa fängelser; och de fick frihet för sina släktingar – vissa är i Chile sen -93; de kastade ut flygblad från arméhelikoptrar i huvudsakligen Huallaga, Ayacucho och Lima; de togs till SIN och marinbasen Callao för att ta emot CIA-direktiv och sedan gå ut och säga att den nationella Ledningen har hållit ett möte. Sedan när skaffar reaktionen lokaler till Partiet, för Partimöten? Är de naiva? Nej! Det är en del av det kontrarevolutionära kriget, de behöver det för att tillintetgöra revolutionen, vi tror inte att de bryr sig om Partiet, om den ”s.k. fjärde etappen”, nej! Om de mobiliserade sina krafter, om de mobiliserade de väpnade styrkorna, sina lakejer, sin reaktionära press, synkroniserad och fullständigt kontrollerad, så var det bara för att de vill tillintetgöra folkkriget – detta är deras verkliga intresse.

-92 satte de ihop lögnhistorien: ”Ordförandens nekande till rättsligt försvar” med vilken de sade att han inte ville ha advokater till sitt försvar därför att det gick emot ”FÖ” [fredsöverenskommelsen – övers.], för att på så vis tjäna hans isolering, och detta inkluderade de advokater som sedermera greps. -93 presenterade de, under de väpnade styrkornas överinseende, med hjälp av den reaktionära pressen och sin CIA-agent Fujimori-Montesinos, den ”s.k. fredsöverenskommelsen” i vilken de framlade att FBA [Folkets Befrielsearmé –övers.] skulle neutraliseras, Partiets vapen skulle samlas in och oskadliggöras, och sedan att det inte var fördelaktigt att lägga fram detta, deras målsättning: att så kapitulation i de revolutionära leden och tygla folkkriget. De miserabla som sålde sig för att ge trovärdighet till detta var Morote, Pantoja och Salas; förrädare som koordinerade genomsökningarna, förflyttningarna av krigsfångar till olika anstalter, uppmjukningarna (tortyren), för att skilja ut de som är för folkkriget och på så genomföra en kupp i LSK [Lysande skyttegravarna av kamp –övers.] etc. Allt detta var planerat av SIN [den peruanska underrättelsetjänsten –övers.] och CIA genom Montesinos, över telefon eller direkt, för att sedan gå till fängelserna och säga: ”jag träffade ordföranden”. Partiet avslöjade i god tid allt detta och krossade med hårt slående aktioner lögnhistorien och de eländigas infiltration, de som ville storma Partiets organisationer. Efter detta kom ”Kamrat Nancys” s.k. självkritik, och de sa att det ”splittrande blocket” skulle krossas. Blev de uppfyllda av mod? De drömde om att ”stadfästa enheten…”; reaktionen sade att med detta bryter vi Partiet - vårt svar blev hårt slående i de olika kommittéerna; konkret: enhet med dem? Aldrig. Självkritiken var författad av SIN-agenter, liksom ”FÖ”-breven. Av detta återstår bara de videoinspelningar som redigerades med hjälp av kanal 2 och 4, liksom ljudavskrifterna som verifierades av deras rättsväsendes experter (publicerade på nätet).

I LSK vräkte reaktionärer och förrädare ut sin blodtörst över folkets bästa söner och döttrar, de mördade dem, fick dem att försvinna, med sin lunta ”ideologisk, politisk, och organisatorisk konsolidering som tjänar till övergången från förtrupp till bastion….”. Mot Partimedlemmarna använde de fascistiska metoder för att de skulle acceptera deras ruttenheter med alla medel. De använde dem från HOL och fick dem att drömma om att utforma en ny Röd fraktion, ett missfoster som spydde upp sitt begär, som är så typiskt för deras sort, vars mål är att kasta sig mot en marxistisk princip: ”man leder inte en revolution från fängelset”. Konkret så siktade de på att tillintetgöra PCP, folkkriget och det internationella stödet, och att baktala och mörda Ordförande Gonzalo. Partiet kräver den offentliga och direkta presentationen av vårt Anförarskap; reaktionen, dess medelmåttor till journalister och domare ropar ut sin dödsångest i ostämd klagosång; Benedicto stod som förstelnad och Cabala gick så långt som att säga de vill döda mig - för denna eländiga är en kula för dyr - allt som behövs för att göra slut på honom är en ärta - allt detta tumult när Ordförande Gonzalo agiterade Partiparollerna; de har en okontrollerbar rädsla, och det är därför de enbart önskar hans isolering.

Som Partiet förutsåg siktade de mot att beröva Partiet det internationella stödet; detta kan ses i deklarationerna från några medlemmar i RIR, som sade: ”vi skall undersöka…”, ”Ordförande Gonzalo är bakom breven…”, ”den röda flaggan fladdrar i Peru…”, d.v.s. folkkrig utan Ordförande Gonzalo, positioner som nära anknöt till HOL och upprepade de missfoster (video och audio) som fabricerats i SIN. Partiet, genom MPP [Folkrörelsen Peru –övers.], lade fram på ett slående sätt att krossa den kontrarevolutionära lögnhistorien med folkkrig. Vi påpekar än en gång att det tills idag bara finns två offentliga framträdanden av Ordförande Gonzalo, 1) Ordförande Gonzalos Tal och 2) agitationen som utfördes i den pågående rättegången mot honom, och vid inget tillfälle lade han fram ”FÖ”. På grund av Ordförande Gonzalos inflytande inom RIR så var imperialismen och revisionismen angelägna om att HOLs positioner skulle återverka i RIR, för att attackera den marxistiska tesen om revolutionens Anförarskap och Anförare, med den s.k. personkulten, attackera den militära teorin, folkkriget, och skilja den från Stödbaserna, med målsättningen att sikta på det grundläggande i gonzalos tänkande; makten. Den nya makten föds och utvecklas mitt i folkkriget och etablerar folkkommittéer, ledda och uppbyggda av Partiet i koncentrisk form. Ända från början föds således den nya makten med krossandet av inringnings- och tillintetgörandekampanjerna och bygger upp det nya: ny makt, ny ekonomi, ny kultur, ny republik; att inte förstå detta har lett till att några medlemmar stöder tesen om ”flerpartidemokrati”, vilket kommer att leda till att föra revolutionen på avvägar, detta och att inte förstå den marxistiska tesen om Anförarskapet. Trots att man har en stor eldkraft, har fienden beredd att göra eftergifter, och viktigast av allt det växande stödet av de fattiga massorna, så kommer de med ”flerpartidemokrati”. (se dokumentet från maj 2006) Frågan gäller att några medlemmar instämmer med reaktionens lögnhistorier och repeterar dem. En dåligt förd tvålinjerskamp kommer att leda till att snärja RIR i en fälla. Idag kan folkkriget i Nepal ändra kurs, från en demokratisk revolution till en borgerlig revolution. Det Kommunistiska Partiet är till för att inleda och leda ett folkkrig, inte för att samleva och dela ansvar med byråkratbourgeoisin. Detta förstör Partiet, anpassar det, och det blir fascistiska partier - det ligger mycket ansvar på de nepalesiska kamraterna.

Idag reser imperialismen och revisionismen en ny lögnhistoria om ”allmän amnesti” och säger:

”…det är en politisk lösning på de problem som uppkommit av inbördeskriget och den nya regeringen har bättre förutsättningar att lösa problemet än dess föregångare då det har gått lång tid sedan händelserna ägde rum..”

Låt att oss se; denna APRA-regering är anklagad för folkmord (se Fronton, Cayara, Molinos, etc. listan är lång) och dessa anklagelser preskriberas aldrig, trots att de inte är korrekt anklagade, dessa måste straffas liksom den andra folkmördaren Fujimori och hans svarta, fega väpnade styrkor, experter på att gräva hemliga massgravar, mördare av bönder, arbetare och studenter; dessa båda går samman därför att båda regeringarna skapade kontrarevolutionära apparater, såsom ”Rodrigo Franco” och ”Colinagruppen”. APRA befinner sig i panik (se mördartrion: Alan, Gampetri, Jimenez) deras ben darrar och de ligger sömnlösa och tänker på de bilbomber vi kommer att aptera. Den teatraliske Benedicto Jimenez säger: ”maoisterna avsäger sig inte sina principer”. Komprador- och byråkratbourgeoisin är bekymrade och angelägna i sin vilja att tygla folkkriget, de vill inte att deras frihandelsavtal skall krevera, de vill kunna fortsätta leva på landets naturresurser (gas, mineraler etc.), och därför säger de: ”Att ett land går runt med ett öppet sår under lång tid är inte fördelaktigt för att kunna regera…”. Springpojken Raul Gonzales upprepar och tillägger; ”på vilka villkor?”. Det är de som är försvararna av byråkratkapitalismen, den gamla staten och av att folkkrigets ska förintas. Det är de som är mest intresserade av att ”kunna regera”, och de säger: ”vi har bättre förutsättningar”.

De är oroliga för att straffas för folkmord och för den gränslösa exploateringen av landet, därför vill de stoppa folkkriget och använder HOL för att upprätthålla denna ruttna och fallfärdiga reaktionära stat, och vad säger HOL? Att rättegångens villkor förhindrar att Ordförande Gonzalo talar offentligt (Morotes brännvinsadvokat). Klassen och folket vill inte förgås i kapitulationens fred och vet mer än väl att vad som åligger dem är att göra motstånd för att överleva, och det är Partiet som håller revolutionens fana högt, detta är vår historia, vår väg, ty från den gamla staten får massorna bara mer repression, mer misär, mer utsugning. Den s.k. sanningskommissionen har inte uppfyllt ett dugg, den sanna rättvisan kommer - inte efter maktens erövring, utan under själva folkkrigets gång. Lögnhistorien är inte folkets önskan utan den är en kontrarevolutionär ”lågintensitets”-politik som är dömd att misslyckas.

Folkkriget möter idag nya och svåra situationer i det att härda ett ledarskap med erkänt inflytande, och bygger revolutionens tre instrument i skydd av massorna genom att följa principen: ”det organisatoriska följer det politiska”, dvs. enligt de nya förhållandena; detta löser vi genom att greppa gonzalos tänkande för att lösa nya problem, vilket har låtit oss mobilisera massorna och leda deras kamper, därför att vi utgår från det oändliga förtroendet för massorna, och dessa är redo för revolutionen, de lyssnar inte på och kommer inte att lyssna på eller försvara den gamla staten eller de folkmördande väpnade styrkorna, därför att Partiet ända sedan före inledandet av den väpnade kampen lever och kämpar med massorna och håller fast vid våra principer: ”...Partiet är den högsta formen av organisation, Armén den huvudsakliga organisationsformen och Fronten är det tredje instrumentet, alla dessa tre instrument är till för att gripa makten med det revolutionära våldet..”

Således ser vi reaktionärernas och revisionisternas väg, alla folkmördarnas väg, som är kontrarevolutionen, den ”allmänna amnestin”, ”fredsöverenskommelsen”, repressionen i fängelserna, folkmordet; medan folkets väg är revolutionen, den demokratiska revolutionens väg: att göra motstånd, att kämpa med rasande energi, att vidhålla revolutionens kurs.

Leve Ordförande Gonzalo, Anförare för Partiet och revolutionen!

Vi kräver den offentliga och direkta presentationen av Ordförande Gonzalo!

Leve marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, huvudsakligen gonzalos tänkande!

Leve Perus Kommunistiska Parti!

Leve RIM!

Krossa den nya kontrarevolutionära lögnhistorien om ”allmän amnesti”!