Proletärer i alla länder, förena er!

TILL DEN INTERNATIONELLA KONFERENSEN I STOCKHOLM
17:E APRIL 2010

Till kommunisterna, det internationella proletariatet och världens förtryckta massor.

”…Medan marxismen-leninismen har uppnått erkännandet av dess allmänna giltighet, är maoismen inte fullständigt erkänd som tredje etapp; eftersom medan några helt enkelt förnekar dess varande en sådan, kommer andra endast till att acceptera den som "Mao Tsetungs tänkande". Och i väsen, i båda fallen, med de uppenbara skillnader som de har mellan sig, förnekar de den av Ordförande Mao Tsetung gjorda allmänna utvecklingen av marxismen; att inte erkänna dess karaktär av "ism", av maoism, innebär att förneka dess allmängiltighet och, följaktligen, dess varande som tredje, ny och högre etapp av det internationella proletariatets ideologi: marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen som vi upphöjer, försvarar och tillämpar…”

”…Den Stora Proletära Kulturrevolutionen. Den är i historiskt perspektiv det mest betydelsefulla i Ordförande Maos utveckling av marxismen-leninismen; den är lösningen på den stora oavgjorda frågan om revolutionens fortsättning under proletariatets diktatur; den ’utgör ett nytt stadium i den socialistiska revolutionens utveckling i vårt land, ett djupare och mer omfattande stadium’…"

”…Perus Kommunistiska Parti, genom fraktionen ledd av Ordförande Gonzalo som drev fram rekonstitutionen, åtog sig marxismen-leninismen-maoismen år 1966; och 1979 antog det slagordet "Upphöj, försvara och tillämpa marxismen-leninismen-Mao Tsetungs tänkande!"; 1981, "Till maoismen!"; och, 1982 maoismen som beståndsdel och högre utveckling av det internationella proletariatets ideologi: marxismen-leninismen-maoismen…”

Grundläggande Dokument, PCP

Vi framför våra kommunistiska hälsningar till var och en av er, medlemmar av Kommunistiska partier och revolutionära organisationer som kämpar mot imperialismen och revisionismen.
Syftet med detta evenemang är att tjäna till att göra det språng som världsrevolutionen kräver. PCP framlägger genomförandet av en utvidgad RIM-konferens med alla medlemmars deltagande, för att utifrån vår ståndpunkt ta upp följande punkter:

1. Utvärdering av maoismens tillämpning. Det grundläggande i Maoismen och den Stora Proletära Kulturrevolutionen.
2. Det internationella proletariatets erfarenhet, huvudsakligen erfarenheten från dem som utvecklar folkkrig.
3. Kampen mot dagens revisionism

Detta är vår fasta och bestämda ståndpunkt såsom fraktion inom den internationella kommunistiska rörelsen.

Det är nödvändigt för världens kommunister att göra en systematisering av maoismens tillämpning, och vi anser att det bör göras från och med den kinesiska revolutionens seger samt med PCP:s position i åtanke, PCP som definierade maoismen såsom ny, tredje och högre etapp av marxismen, och att det att vara marxist idag innebär att vara maoist.

Kamrater, det är 4 årtionden av hård kamp för att genomdriva maoismen. En uppgift som måste tjäna till att sätta maoismen högst och med fasthet förkroppsliga denna, och som konkretiseras i fler inledanden av folkkrig ledda av kommunistiska partier. CoRIMs ledning kan inte frånsäga sig sitt ansvar: det finns milstolpar sedan revolutionens seger som proletariatet måste upptaga för att sedan tillämpa. Det finns också problem i den ideologiska och politiska linjen som RIM inte har kunnat framlägga på ett korrekt sätt, och man tog inte ställning då det var nödvändigt i kampen mot dagens revisionism. Det finns en bristande förståelse och i vissa fall t.o.m. opposition mot frågan om makten.

Det grundläggande i maoismen är makten; makten under proletariatets ledning i den demokratiska revolutionen; makten för proletariatets diktatur i de socialistiska och kulturella revolutionerna; och i makten baserad på en väpnad styrka ledd av det kommunistiska partiet, erövrad och försvarad medelst folkkriget. För oss är detta av avgörande vikt, och att förbise detta har lett till att föra folkkrig utan att bygga upp, och detta är inte ett maoistiskt folkkrig. Så kan revolutionen inte gå framåt – se situationen i Nepal. Detta är ett huvudsakligt problem som måste behandlas på ett omfattande sätt i RIM. Och ha en fast position.

Den stora kulturrevolutionen innebär en milstolpe i utvecklandet av proletariatets diktatur för att befästa proletariatet vid makten; ordförande Maos mästerliga hantering av tvålinjerskampen i SPKR och av hur konfrontera kampen mellan restaurering och kontrarestaurering; milisernas roll (det väpnade havet av massor) – detta väpnar oss ideologiskt och politiskt för att bemöta de nya problemen i världsrevolutionen och här i Peru. Hur man bygger ett kommunistiskt parti för att leda kriget, ett militariserat parti, och hur man när folkkriget väl är inlett utvecklar det till kommunismen med det väpnade havet av massor. På så vis förs revolutionen inte ur sin kurs. Och hur man bekämpar dessa nya revisionister av idag; se dess väsen, dess perspektiv och dess sammansvärjning med sina nya herrar.

Angående vårt partis erfarenheter: då PCP tillämpar marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen, principerna för den koncentriska uppbyggnaden av revolutionens tre instrument, partiets militarisering, och tillämpar principen om Anförarskap och anförare för revolutionen, att revolutionen inte leds från fängelserna; då Partiet håller fast vid och utgår ifrån principer, låter detta oss fortsätta på den kurs som lagts fast av Partiet och kongressen. Vi har förhindrat HOL från att överta regionalkommittéerna, vilka de har försökt ta över genom att storma dem. Vi har svarat dessa eländiga på ett slående sätt, såsom de kapitulanter de är; deras roll är att bli bortsopade. Det har inte tjänat någonting till att sätta ihop de falska fredsbreven (skrivna av Merino Bartel), videos ledda och redigerade personligen av Montesinos, liksom TV-kanaler, förflyttningarna och genomsökningarna i fängelserna för att kontrollera, i koordination med Morote, Cox, Maria Pantoja, Miriam; de så kallade självkritikerna från Nancy, Roldan, Julio etc, med manus från SIN. Vi är härdade i att kriget inte stannar upp en enda minut. Man halar helt enkelt inte revolutionens fana under några omständigheter. Vad det gäller är att fortsätta genom att tillämpa principerna. Anförarskapet är isolerat ända sedan hans gripande och tills idag har det inte skett något offentligt och direkt framträdande, bara brev, videos, böcker – med kapitulanternas uttalanden i centrum.

Idag implementerar reaktionen med yankeeimperialismens rådgivning en ny lag för ångerfullhet. De säger att den tidigare lagen fyllde sin funktion och att den måste uppdateras. De har anställt en israelisk rådgivare, CIA kom till korta. Mossad säger att det för den kontrasubversiva kampen behövs natthelikoptrar med större eldkraft. De kräver en större budget av kongressen och har ändrat åklagarnas funktioner i undantagszonerna – nu är det polisen som skall göra det. Nu har de en ny lag, den så kallade immuniteten, som innebär att polisen har rätt att skjuta utan att stå till svars inför någon. Nu säger de att de bekämpar knarkterrorismen (liksom i Afghanistan vad gäller opium, och i Colombia och Peru vad gäller kokainet.)

Angående folkkriget: genom att centrera i uppbyggandet av den nya makten, kring krigets fluiditet, och utöva den gemensamma diktaturen i folkkommittéerna har vi med framgång kunnat konfrontera inflexionen trots gripandet av Anförarskapet och en stor del av ledarna. Genom att tillämpa principen att de kommunister som är kvar har plikten att fortsätta och hålla revolutionens kurs och principen att partiet leder geväret, med milisen integrerad i armén, har vi kunnat omgruppera och allomfattande leda armén samt förhindra att den används av HOL. Vi anser att det i den nepalesiska revolutionen är otillåtligt att man demobiliserar den revolutionära armén och överlämnar vapnen under ”ledning” av FN. Partiet måste finnas i armén, vilken understödjer den nya makten – utan denna har folket ingenting och den nepalesiska revolutionen kommer att sluta i folkmord.

Kampen mot den nuvarande revisionismen: Det internationella proletariatets erfarenheter visar att revisionismen och de kontrarevolutionära attackerna sker inom Centralkommittén: se SUKP, KKP, PCP, PCNepal. Detta sker i de ögonblick då revolutionen står inför att göra språng eller reträtter, inför förlusten eller gripandet av Anförarskap – se SUKP, KKP, PCP. Först reviderar man den ideologiska och politiska linjen och sedan förnekar man allting öppet. Man hissar kommunismens röda fanor med bilder av Ordförande Mao och i vårt fall Ordförande Gonzalo, i syfte att undertrycka och gripa vänstern för att på så vis tygla revolutionen.

Genom att hänvisa till nya omständigheter säger revisionismen: ”PCP gjorde den strategiska omvändningen efter gripandet av ordförande Gonzalo och den historiska centrala ledningen, och de måste utveckla den Nya Strategin, den nya APL, nya taktiken, nya uppbyggnadsarbetet, massarbetet, etc. – en ny linje som måste hävdas i kamp för att besegra den tidigare linjen…” Vi frågar: när gjorde de detta? De koordinerade med marionetten Fujimori och han presenterade det inför världen, det var så det var; han lade fram det, han spred flygblad med helikoptrar i Ayacucho, Huallaga, på universiteten, etc. – var det kanske någon regionalkommitté eller alstrad organisation som gjorde det? Vilken? Det var de väpnade styrkorna under SIN-CIA:s ledning. För att förnya sig har de nu lagt fram att de skall delta i presidentvalen 2011 – och HOL i Nepal? Och på samma sätt, vad har CoRIM sagt inför kapitulationen, inför dessa nya ”valrevisionister”? Det enda de lyckas med är att UNDERSÖKA: Det räcker nu! Trots gripandet av vårt anförarskap och en stor del av ledningen samt reaktionen infiltration i vårt Parti, har kampen mot den CIA-stödda HOL gett oss stora lärdomar i att åta oss nya utmaningar och göra utvärderingen av maoismens tillämpning för att denna skall tjäna till inledandet av fler folkkrig.

Centralkommitténs och hela partiets kallelse är att kräva att Ordförande Gonzalo får framträda offentligt, personligen och direkt. Detta är kommunisternas krav, och vi står på det klara med att de eländiga som är inblandade i isoleringen av vårt anförarskap skall straffas såsom partiet etablerat: från Fujimori, Garcia, Gampietri, till advokaterna som sedan ’93 sagt att ”Ordföranden vill inte att vi försvarar honom”, ”han säger att det går emot hans önskan om fredsavtal” – medbrottslingar som nu säger sig vara paladiner och hans försvarare, ”valkandidater”. Vi glömmer inte, och vi säger detta för att påminna dem om vad de har sagt. Förr eller senare.

LEVE MAOISMEN!
UPPHÖJ, FÖRSVARA OCH TILLÄMPA MARXISMEN-LENINISMEN-MAOISMEN, HUVUDSAKLIGEN MAOISMEN!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALO, ANFÖRARE FÖR PARTIET OCH REVOLUTIONEN!
LEVE DET MARXIST-LENINIST-MAOISTISKA, GONZALOS TÄNKANDE PERUS KOMMUNISTISKA PARTI!