Proletärer i alla länder, förena er!

LEVE DEN XXXI ÅRSDAGEN AV FOLKKRIGET I PERU!
MÅ MAOISMEN TA BEFÄLET ÖVER DEN NYA STORA VÅGEN AV DEN PROLETÄRA VÄRLDSREVOLUTIONEN!

"Om det skall bli en revolution måste det finnas ett revolutionärt parti. Utan ett revolutionärt parti, utan ett parti byggt på marxismen-leninismens revolutionära teori, är det omöjligt att leda arbetarklassen och folkets breda massor till seger över imperialismen och dess hejdukar. Mer än etthundra år har förflutit sedan marxismen föddes, men det var först till följd av de exempel de ryska bolsjevikerna gav, såsom ledare för Oktoberrevolutionen, det socialistiska uppbygget och krossandet av den fascistiska aggressionen, som revolutionära partier av ny typ bildades och utvecklades i världen. Med tillkomsten av revolutionära partier av ny typ har världsrevolutionen ändrat ansikte. Förändringen har varit så stor att omvandlingar, som för den äldre generationens människor är fullständigt ofattbara, kommit till stånd under eld och dån… Med tillkomsten av Kinas kommunistiska parti fick den kinesiska revolutionen en helt ny inriktning. Är inte detta faktum klart nog?"

Ordförande Mao Tsetung

PKP återförsäkrar sig på denna vårt ärorika folkkrigs 31:a årsdag i vår ovillkorliga fasthållelse vid Anförarskapet, Ordförande Gonzalo, Centralkommittén och hela Partiets ledningssystem, vid vårt Partis enhetsbas. Genom att tillämpa gonzalos tänkande med fasthet i principerna, vidmakthåller Centralkommittén revolutionens kurs. Vi hälsar det peruanska folket, huvudsakligen fattigbönderna, som försvarar den nya makten med det hjältemod, den prägel och den härdning med vilken Ordförande Gonzalo formerat oss.
Vi fördömer och lägger ansvaret på APRA-regeringen för Ordförande Gonzalos hälsa. De kommer att betala med ränta för den isolering och den tortyr de utsätter honom för; den eländige vet att varje kommunist har plikten att utföra det som beslutats. Folkmördare! Förr eller senare kommer du att få känna på vårt djupaste klasshat.

Internationell situation

Chefen för CIA, Leon Panetta, varnade för att den ekonomiska krisen kan destabilisera några länder i Latinamerika och Europa (25/02/2009). Och syftet, säger han, ”är att försäkra oss om att vi inte låter oss överraskas av konsekvenserna av den globala ekonomiska krisen och hur denna påverkar världens länder”. Han vill vara på den säkra sidan; så det som världens folk bör göra är att inleda och utveckla mer folkkrig. Fienden är panikslagen inför sin och sina revisionistiska kumpaners svarta framtid. Må de Kommunistiska Partierna övergå till att leda folkkrig; folket är redo, med vår oförgängliga ideologi MLM, huvudsakligen maoismen, utveckla den Nya Stora Vågen av den Proletära Världsrevolutionen.

Den nuvarande internationella ekonomiska krisen har skapat den tredje viktigaste recessionen under 1900- och 2000-talet, efter det som skedde under 30-talet och slutet av andra världskriget. Yankee-ekonomin är en knäckt ekonomi. Imperialismen fortsätter sedan ganska länge att försöka bärga sin ekonomi i kris, utan att lyckas. Det enda det leder till är att de ökar sin förmåga att skuldsätta sig; och, vilket är logiskt: de skuldsätter sig och sjunker bara mer och mer, och med sagan om globaliseringen för de över sina ”finansiella kostnader” till resten av världen, framför allt de förtryckta nationerna, och binder den europeiska gemenskapen vid denna ekonomiska modell, låt oss se: Grekland, Portugal… Spanien, och vem mer står på listan? … de går från nederlag till nederlag.

Låt oss se vad folkmördaren Obama säger: ”Om världens investerare trodde att U.S.A:s fulla pålitlighet och kredit inte hade någon uppbackning, om de trodde att vi skulle underlåta att betala våra skulder, så skulle hela det finansiella systemet kunna kollapsa”, och han tillade: ”Vi kan få en värre recession än vi redan har haft, en värre finanskris än vi redan har haft”.

De avrundar med Michel Camdessus, som säger att den finansiella avregleringen som härskade i världen under 80-talet var orsak till ”den värsta kris som den globala byn har upplevt de senaste 80 åren”.

Vågen av protester i Mellanöstern, kriget i Libyen, Syrien, har gjort att priset på råolja har skjutit i höjden, till de högsta nivåerna sedan augusti 2008, innan finanskrisen utbröt. Här finns en hegemonisk plan för att positionera sig.

Den internationella strukturen som utvecklar sig på ett komplext och motsägelsefullt sätt: Yankeeimperialismen bestämde sig för att orkestrera en fullständig omordning av världssystemet, en omordning som har haft och fortsätter att ha sina första och huvudsakliga skådeplatser i Centralasien och Mellanöstern. Krigen i Afghanistan och Irak i Mellanöstern har gett Yankeeimperialismen en unik geopolitisk dominans i en del av världen där den var inflytelserik, men aldrig kunde vara territoriellt stabil. Installerandet av militärbaser från Centralasiens hjärta till Afrikas horn och jakten på kontroll över de huvudsakliga energikällorna skänker den rollen som asiatisk makt. Vid början av 1900-talet blev den en halvklotsmakt; efter andra världskriget förvandlades den till en ”atlantmakt”; med det kalla kriget byggde den upp sig som ”stillahavsmakt”; efter kalla kriget ökade dess närvaro i Afrika, och nu expanderar den i Asien.

U.S.A. eftersträvar skoningslös kontroll över Mellanöstern för oljans skull. Detta var grunden för Truman-doktrinen, för Eisenhower-doktrinen och Carter-doktrinen. Det var därför U.S.A. backade upp apartheidregimen i Sydafrika och dess intressen i att kontrollera stillahavsområdet. Då andra världskriget var slut 1945 försökte de med Franklin D. Roosevelt att ta kontrollen över Eurasien från dess gränser. Bildandet av NATO, Marshallplanen och de militära allianserna med Japan och Taiwan hade detta mål, att bli ensam gendarm. Efter andra världskriget låg fokus i Eurasiens östraste och västraste delar, Japan och Fjärran Östern.

Grunden för projektet Nytt Amerikanskt Århundrade, eller Wolfowitz-doktrinen, i form av det preventiva krigets strategi: Imperialismen lägger fram U.S.A:s förebyggande militära intervention på vilken plats som helst; om fienden säger de ”terrorism” eller ”knarkhandel”. Pakistan, Bin Laden, är den senaste tillämpningen av detta.
Imperialismen söker en dominerande position i regionen vid Persiska Viken för att tjäna som spjutspets för framtida erövringar och för att befästa sin makt i regionen. Den siktar mot Kina och Ryssland liksom mot Syrien och Iran. Den började i Irak och körde fast; det kostade den 10 miljarder dollar i månaden och fler förluster. Den fortsätter att misslyckas. I sin iver att behålla sin hegemoni sprider den ut sig i olika delar av världen - det är där vi bör slå till; låt dem komma med sin bästa utrustning, vi kommer att ta den ifrån dem. Välkomna.

I Latinamerika lägger imperialismen fram att ”Försvars- och säkerhetsdoktrinen måste stärka och återta positioner på de strategiska platser där det finns en situation av ”osäkerhet”, i de ”misslyckade staterna”, som är grogrund för ”terrorism”, såsom Amazonas-området, Tregräns-området, Patagonien eller den andinska zonen och Venezuela…”, där det finns rikedomar i biologisk mångfald och naturrikedomar. Denna latinamerikanska region har en strategisk potential i fråga om gas-, vatten-, olje- och livsmedelsrikedomar, nästan utan jämförelse i världen.

Utveckling av imperialismens och imperialistmakternas motsättningar

Oljan står för ca. 45% av världens energiförbrukning. Det är en begränsad resurs koncentrerad på några få producenter: Centralasien, Mellanöstern, och i Latinamerika Mexico, Venezuela, Ecuador.

Efterfrågan på olja ökar exponentiellt i Kina. Man uppskattar att ”…efterfrågan där kommer att öka med 60% under de kommande 25 åren”, och i Indien förutser energimodellerna en ”ökning med 50% under de kommande 8 åren…”.

Ökningen i Kina sägs söka en ”strategisk likhet”. Den tvingar Yankeeimperialismen och några länder i EU att inta ”positioner” och geostrategiska initiativ, vilka är inriktade på att uppnå positionering av energiråvarukällorna på världsnivå, eller etablera ”relationer” med axel-länder som kan säkra deras krav. Där ser vi mångmiljoninvesteringar såsom Chevron-Texacos i Kazakstan, Shells i Nigeria, dispyten mellan Peking och Tokyo över byggandet av en pipeline från Sibirien till Japanska havet. Och Taiwan, Sydkorea, Nordkorea, Brasilien, Venezuela bland andra utgör strategiska positioner som tjänar som ”tillväxtsplattform” för imperialistmakterna i EU, Kina, Japan. Dessa injicerar kapital och etablerar en påhittad ”nivå av ekonomisk utveckling” på ett sådant sätt att de inte enkelt kan tas över av andra imperialistmakters strategiska positionering. Vi ser att Kina skall investera 10 miljarder dollar i Nordkorea, som godkände upplåtandet under 50 år av två öar till de kinesiska storföretagen, för att dessa skall överföra en del av sin industriproduktion. Scenariot mellan Kina och U.S.A. kommer att bli en öppen konflikt för den strategiska positioneringen av gas- och oljetillgångar, genom rövarkrig.

Det åligger de Kommunistiska Partierna att avslöja och bekämpa detta genom att utveckla mer folkkrig. Det är nödvändigt att stärka den proletära internationalismen, och inom detta genomför MPP den internationella kampanjen Tillämpa maoismen och krossa revisionismen! utformad som en del av uppgiften att tjäna till att genomdriva maoismen som enda befäl och vägledning för den proletära världsrevolutionen, genom att ut veckla den internationella debatten för att förkroppsliga maoismen och krossa den nya revisionismen, och tjäna till att RIM går framåt. Detta gjordes med framgångsrika aktionsdagar av kamp och konferenser genomförda under 2010, vilka avslutades i Tyskland. Detta år måste MPP fortsätta att krossa svarta små grupper av kapitulanter och degenererade som det vimlar av i utlandet, och vilka vill köpslå med folkkriget och med en ”ny intervju” göra en ny utgåva av vad legoknekten Borja gjorde .

Det bör preciseras att PKP har tjänat till RIM:s utveckling genom att utveckla folkkrig, och krossa RCP-USA:s hegemonistiska positioner; Ordförande Gonzalos mästerliga hantering av tvålinjerskampen ledde till att RIM kom så långt som att åta sig maoismen som ny, tredje och högre etapp av vår ideologi.

Ställda inför gripandet av vårt Anförarskap stack de hegemonistiska tendenserna i RIM upp sina huvuden. CoRIM, RCP och några andra Partier inom RIM valde att, i stället för att ta fast ställning och bekämpa lögnhistorien om ”breven” och ”fredsavtal”, inte sprida PKP:s Centralkommittés position. De sade att ”man måste undersöka”, och senare, under 1995, sade de: ”…att Gonzalo skulle kunna stå bakom breven” och övergav sedan kampanjen för att Försvara Ordförande Gonzalos liv.

Den ställning som PCN, medlem av RIM, har tagit för ”fredsavtalet” i Nepal och för att bli en del av den gamla staten under k. Prachandas ledning, denna kapitulation, tjänar endast reaktionens plan att tygla folkkriget, avväpna och demobilisera den revolutionära armén och integrera den i den gamla staten. PKP kallade vänstern i Nepal till att förkasta denna väg och fortsätta folkkriget, och de som ledde CoRIM försonade sig än en gång och kapitulerade inför sitt ansvar, och argumenterade för det med tvetydigheter.

Senare framlägger man inom RIM ”Avakians syntes” och ”K. Prachandas väg”, och förskjuter så mittpunkten bort från att genomdriva maoismen i världen. Konkret sett; när de borde ta fast och tydlig ställning så kommer de med att ”man måste analysera de nya omständigheterna”.

PKP slog fast: Driv fram mer folkkrig för att tjäna RIM:s utveckling och världsrevolutionen, och genomför den internationella debatten! – om tillämpningen av det grundläggande i maoismen, makten, för att utveckla tvålinjerskampen mot kapitulationen inom RIM:s led, liksom hur bekämpa den eländiga revisionistiska och kapitulationistiska hol, som genom sina handlingar konvergerar med CIA:s planer. Hur fakta visar inför världen att Merino Bartet skrev fredsbreven med Montesinos som medbrottsling, och att de s.k. självkritikerna och framträdandena (de eländiga Nancy, la Pantoja, Morote, och hela raden av kapitulanter) genomfördes med manus i hand och med Montesinos stående vid sidan om, på TV-kanaler som han kontrollerade. Bevisen är klara och tydliga.

Vi kallar proletariatet att med fasthet ena oss i att Tillämpa maoismen och oförsonligt bekämpa revisionismen! och i att RIM åtar sig sitt ansvar med fasthet - vi anser att RIM har erfarenheten såväl som stödet från alla sina medlemmar – att sammankalla ett utvidgat möte för att stärka den proletära internationalismen. Den centrala punkten är att stödja de folkkrig som håller på att utvecklas och inledas.

Det peruanska samhället. Byråkratkapitalismen.

Under den folkmördande och landsutförsäljande Fujimori-regeringens första år – i syfte att utveckla byråkratkapitalismen med kompradorbourgoisiens fraktion, och förinta folkkriget i strategisk jämvikt, inför statens ineffektiva och korrupta administration liksom p.g.a. det ”fackliga” trycket från byråkratbourgeoisien, vilka medan de hyllade de förändringar regeringen förespråkade, krävde mer ”protektionistiska” ekonomiska åtgärder – beslutade fascisten att genomföra den s.k. självkuppen för nationell återbyggnad, med stöd från Yankeeimperialismen och med CIA:s koordination med de väpnade styrkorna.

Gripandet av Ordförande Gonzalo ledde till att kompradorbourgeoisien slog mynt av det och försökte legitimera sig genom att kalla till den Demokratiska Konstituerande Kongressen, vilken återvaldes 1995. Mitt i detta visade Yankeeimperialismen, med sitt finanssystem och sin bourgeoisie, sin fullständiga belåtenhet, då de ansåg att de så säkrade kontinuitet och fördjupande av byråkratkapitalismen, med mer reaktionarisering av staten, och valde den fascistiska regimen. Med sikte på ”införandet i det internationella systemet”, som inte betyder något annat än att servera sig på silverfat till den som ger det högsta budet, övergav de vägen med FTA [frihandelsavtal] och gav oss rollen som exportör av råvaror: gas, guld och allt som kan säljas från kust, berg och djungel. Idag påstår clownen Garcia att han argumenterar politiskt i ”Perro del Hortelano”, och det är ingenting annat än ett häftigt uttalande typiskt för hans egocentrism, en grotesk och utmattad ansträngning för att visa upp sig som imperialistlakej.

Denna politik ledde till att byråkrat- och kompradorbourgeoisien försökte anpassa sig till prisjusteringarna och de öppnade marknaderna, till utförsäljningen av offentliga företag och skatteskyldigheten, och gav SUNAT mer makt såsom organ för polisaktig utpressning.

Den sänkta inflationen fick kompradorbourgeoisien att centrera i uppdelningen av marknaden och genomföra åtgärder för att befästa sig genom att söka kapital för att överleva, konsolidera sig i marknadernas öppnande och avreglering, liksom privatiseringarna. Utan framgång sökte de internationell finansiering för att slå sig samman som ”joint venture” med företag från imperialistmakterna och vara i stånd att bli en ”marknad” i den s.k. globaliseringen av världen.

Detta ledde till att omdefiniera den gamla statens roll som framdrivare av ekonomiska regler, av socialpolitik som inkluderade den extremt fattiga befolkningen i bergen och djungeln (se Hernando de Sotos förslag om att Få din äganderätt (COFOPRI) och be mig om kredit – sedan behåller jag din gas, ditt guld, koppar etc. – nu vill de upprepa detsamma). De drev fram skattehöjningar för företag inom offentlig service vilka privatiserats av utländskt kapital som åtnjuter monopol. Byråkratbourgeoisien längtar efter den gamla regimen med statligt skydd, som inte har autonomin hos ”organen för multilateral kredit”. Idag i de nuvarande valen presenterar kompradorbourgeoisien folkmördarens dotter som galjonsfigur, för att tävla med byråkratbourgeoisien (Humala). Båda står för vem som bäst tjänar storkapitalet, de är redo att underteckna vilka åtaganden som helst för att sedan fortsätta suga ut och förtrycka folket.

Således har folket endast en väg, den demokratiska vägen, folkkriget; att förstöra den gamla staten. Att inte ställa upp som en svans bakom någon av fraktionerna, så som revisionisterna skamlöst gör: den revisionistiska och kapitulationistiska hol med sitt förslag om kapitulation med fredsavtal. De har inte uppnått någonting annat än mer hunger, mer arbetslöshet, mer undernäring, mer repression från den gamla staten med deras politik att kriminalisera kamperna, att skoningslöst bekämpa varje protest. Byråkratkapitalismen gör att förutsättningarna för revolutionen och segern mognar.

Folkkriget och det peruanska folkets kamper

Vi återförsäkrar oss i att ”Partiet måste vara organiserat på den demokratiska centralismen, med enhetliga stadgar och med en disciplin som är samma för alla och "med ett enda ledningsorgan i spetsen, nämligen:. Partikongressen samt, under tiden mellan kongresserna Centralkommittén, med minoriteten underordnande sig majoriteten, de olika organisationerna de centrala organen, och de lägre organisationerna de högre”.

Sprid en klar förståelse av folkkriget vid dess 31:a årsdag, vårt historiska förlopp, den nuvarande situationen och vårt perspektiv för att klassen, bönderna och folket i allmänhet skall känna till det: att genom att tillämpa våra lagar kommer vi att komma till vårt mål kommunismen. Revolutionen understöds i första hand här, och stödet från utlandet är nödvändigt. Vi kommer att fortsätta kämpa och förbereder oss för alla eventualiteter. FBA:s framgångsrika aktioner som skakar landet från nord till syd och öst till väst, genomförs genom att kämpa tillsammans med massornas kamper för dagskrav, under Partiets ledning.

Klassen, folket och massorna deltar i folkkriget som så uttrycker sin karaktär som ett massornas krig. Massorna uttrycker ett språng i att koppla sin kamp för dagskraven till den politiska kampen, och de ser den reaktionära statens roll, den stat som måste bekämpas med en högre nivå av organisation, med planer, och i alla eventualiteter har Partiet har alltid varit med gruvarbetarna, lärarna, med samhällena i djungeln, universitetsstudenterna; de är än mer redo att ge sina liv för att försvara sina folks vatten, deras mark, deras dagsverk, deras arbetsstabilitet, att kämpa mot SERVIS. Kongressledamoten Gloria Ramos säger: ”den främsta orsaken till konflikterna i vårt land är regeringen. ’Med utfärdandet av paketet med juridiska förordningar (DL) inom ramen för implementeringen av frihandelsavtalet vill man skada bonde- och urbefolkningens territorier och förenkla storkapitalens intåg utan medgivande eller tillåtelse från de som bor i samhällena’; de 99 juridiska förordningarna måste ses över, de skadar urbefolkningens territorier. Skapa de nödvändiga mekanismerna och strategierna för att fullgöra Avtal 169 i OIT och sträva efter att främja en hållbar utveckling för samhällena i Amazonas och Anderna.”

I Peru finns 233 sociala konflikter. Av dessa är 159 ”aktiva” och inom denna grupp finns det 92 som befinner sig i en ”dialogprocess”, enligt den sista rapporten från Defensoría del Pueblo [”Folkets ombud” –transl.]. Ytterligare 74 befinner sig i ”latent” tillstånd. Så nu säger de aktiva, dialoger och latenta – de förstår inte att det är kamper för dagskrav som går framåt i sin förståelse och ser den politiska karaktären; det finns språng i förhållande till 90-talet och de går framåt i sitt klassmedvetande.

Enligt rapporten från Defensoría del Pueblo ”finns det största antalet sociala konflikter i departementet Ancash (26 fall), Puno och Lima (21 fall). De social- och miljörelaterade konflikterna utgör 50,2% (117 fall) av de totala. Därefter följer konflikter rörande den lokala regeringen med 11,2% (26 fall) och konflikter rörande den nationella regeringen med 10,3% (24 fall)”.

I alla dessa kamper reser sig folket med beslutsamhet och konfronterar lagar som ger fria händer att skjuta för att döda; lag 29166: en lag som slår fast regler för bruk av våld för de väpnade styrkornas personal på nationellt territorium, lag 28222, i vilken den exekutiva makten antog elva juridiska förordningar för att lagstifta rörande organiserad brottslighet, och som går rakt emot denna konstitution, genom att t.ex. slå fast straff för den som blockerar en motorväg, suspension för offentliga tjänstemän som stöder arbetsrelaterade krav, eller att ge immunitet åt medlemmar av de väpnade styrkorna och den nationella polisen som orsakar skador eller död ”i utförandet av sin plikt”, bland andra, och med reaktionära journalisters skamlösa angiveri, journalister som filmar för att överlämna till polisen; vi kommer att slå till som sig bör mot dessa eländiga springpojkar. Det konkreta är att det finns en ökning och högre kvalitet i det peruanska folkets kamper; de återförsäkrar sig i det rättfärdiga och korrekta revolutionära våldet för att försvara sig och erövra sina dagskrav, redo att betala priset. De är på det klara med att de kämpar mot den gamla staten, och att förhandlingsborden är förrummet till mer repression. Den ansvarige för området sociala konflikter på Defensoría del Pueblo, Roland Luque, menar: ”…under de senaste tre åren har 80 personer dött och 1200 har blivit skadade”. Antingen underskattar han antalet, eller så är han rädd för att säga sanningen.

Konkret så reser folket sina kamper för dagskraven och Partiet står alltid vid dess sida. Därför förkastar och fördömer de de eländiga från hol, kapitulanter som bara vill sätta sig bekvämt till rätta i parlamentets stolar eller stadshusen, vara auktoriteter för att fortsätta ge order till polisen och vara till förfogande för byråkratkapitalismens fraktioner.

Å andra sidan använder imperialismen och reaktionen, i sin iver att förinta folkkriget, massorna som kanonmat; så det som framträder är en strid om massorna – folket blir mer och mer en stridsarena och motsättningen utvecklas blodigt och komplext mellan å ena sidan reaktionen och imperialismen för att mobilisera massorna för sitt kontrasubversiva krig, och å andra sidan oss, för att mobilisera dem för folkkriget.

Peruanska folk, vi kallar er at bojkotta dessa val, de är bara till för att byta ut dem som skall suga ut och förtrycka folket mer; det är en nödvändighet för byråkratkapitalismen. De säger att det skall komma förändring, ärlighet, etc. De döljer sina verkliga klassintressen, hur de skall implementera sitt livsmedelsmonopol, fortsätta med sina SERVIS, för att hålla ner lönerna. Det är en tävlan mellan komprador- och byråkratbourgeoisien, det är kampen om vem som skall förtrycka folket medan de framställer sig som folkets försvarare – det är nog nu – VAL, NEJ! FOLKKRIG, JA!

LEVE DEN XXXI ÅRSDAGEN AV FOLKKRIGET!
LEVE DET ÄRORIKA PERUS KOMMUNISTISKA PARTI!
LEVE ORDFÖRANDE GONZALO!
LEVE MARXISMEN-LENINISMEN-MAOISMEN, GONZALOS TÄNKANDE, HUVUDSAKLIGEN GONZALOS TÄNKANDE!
VAL, NEJ! FOLKKRIG, JA!