Proletärer i alla länder, förena er!

BEKÄMPA DEN ÄNNU MER HUNGERSKAPANDE, FOLKMÖRDANDE OCH PRO-YANKEEIMPERIALISTISKA HUMALA-REGERINGEN GENOM ATT UTVECKLA MER FOLKKRIG!

”Mitt i ett komplicerat system av krig av alla slag kommer imperialismen och världsreaktionen att gå under och socialismen stiga upp. Följaktligen är revolutionen och kontrarevolutionen medvetna om att det endast är genom krig som de politiska förändringarna definieras. Då kriget har klasskaraktär, finns det: imperialistiska krig, såsom första och andra världskriget, vilka är rövarkrig vars ändamål är en omfördelning av världen, eller imperialistiska aggressionskrig mot en förtryckt nation såsom England mot Malvinerna (Falklandsöarna), yankee-imperialismen mot Vietnam och social-imperialismen mot Afghanistan, och nationella befrielsekrig såsom dem som äger rum i Asien, Afrika och Latinamerika.  Då det maoist-leninist-maoistiska, gonzalos tänkande folkkriget i Peru p.g.a. sin rättfärdiga karaktär och korrekta ledning, utan att underordna sig imperialistiska supermakter eller makter, utgör förtruppen, är detta en verklighet som visar oss att kommunisterna måste lägga tonvikten vid den huvudsakliga aspekten, att utveckla folkkriget som huvudformen av kamp i världen för att tjäna revolutionen.”

”Vad gäller den nuvarande situationen och framtidsutsikterna har vi gått in i världsrevolutionens strategiska offensiv inom "de 50-100 åren" under vilka imperialismen och världsreaktionen kommer att gå under och vi går in i den period då proletariatet slutligen kommer att befästa sig vid makten och etablera sin diktatur. Därefter kommer motsättningen att stå mellan socialism och kapitalism, på vägen till kommunismen. Att restaurationerna ägde rum i Sovjetunionen och Kina förnekar inte det internationella proletariatets kraftfulla utveckling, utan visar hur kampen mellan restauration och kontrarestauration går till. Av detta drar vi kommunister lärdom för att förebygga restaurationen och slutligen etablera proletariatets diktatur.”

INTERNATIONELLA LINJEN-PKP

Peruanska folk; vi inleder med att uttrycka vår ovillkorliga underordning till vårt Anförarskap Ordförande Gonzalo, till vårt ärorika Perus Kommunistiska Parti, till Centralkommittén och hela Partiets ledningssystem, samtidigt som vi återförsäkrar oss i Partiets Första Kongress, till vår oförgängliga kommunistiska ideologi marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande, huvudsakligen gonzalos tänkande. Vi sluter leden i försvaret av vår älskade och respekterade Ordförande Gonzalos liv genom att utveckla folkkrig.

Peruanska folk; Perus Kommunistiska Parti, klassens förtrupp som åtar sig sin kondition som hjältemodig kombattant, leder vår revolution i Peru och förbereder och utvecklar kampdagarna med proletariatet, bönderna och studenterna över hela landet – en kamp som förs med framstötar och bakslag, och vi åtar oss den som sig bör, krossande revisionistiska linjer inom och utanför våra led. Partiet går nu framåt i att lösa inflexionen i vårt kraftfulla och glödande folkkrig genom att greppa gonzalos tänkande för att lösa nya problem med optimismen på topp och med outsinligt förtroende för massorna.

För att förstå de villkor vårt folk kämpar under på sin marsch mot maktens erövring, i den peruanska revolutionens och i världsrevolutionens tjänst, låt oss se på följande:

Internationell situation

Kampen mellan yankeeimperialismen och de imperialistiska makterna skärps. De imperialistiska makterna Kina och Ryssland kämpar mot yankeeimperialismens hegemoni och bildar den grupp som kallas BRICS (Kina, Ryssland, Brasilien, Indien och Sydafrika). I denna kamp mellan yankeeimperialismen och de imperialistiska makterna använder de andra länder för sin geopolitiska positionering (se Syrien, Libyen, Israel, Kaliningrad, Polen, Georgien, etc.) och som arena för sin kamp.

Då den ”stora spekulationsbubblan på Nasdaq” exploderade år 2000, fick det imperialismens teknologiska och produktiva ledarställning att vackla, efter tjugo år av att ha lett den stora globala tillväxtvågen. Idag alstrar yankeeimperialismen, tillsammans med Kanada och de europeiska makterna, mindre än 50% av världens BNP. Finanskrisen gjorde det möjligt för några banker att konsolidera sig och tillägna sig andra till utförsäljningspriser; vi ser hur JP Morgan Chase tillägnade sig Bear Stearns, hur Citigroup med USA:s regerings delaktighet tillägnade sig Bank Wachovia (tillhörande Wells Fargo, den fjärde viktigaste finansinstitutionen), hur Barclays Bank PLC köpte den verksamhet som tillhörde den bankruttförklarade investeringsbanken Lehman Brothers. De s.k. globaliseringskriserna 1997 och 2008 (den senare överträffade 30-talskrisen), ledde till att mer rikedom koncentrerades i färre händer, vilket slog mot de förtryckta nationerna och skapade miljarder fattiga, mer fattigdom och elände, och genom blodig repression uttrycker så imperialismen sin monopolistiska, parasitära och döende karaktär. Misslyckandena i deras politik med preventiva krig, genomtvingad av de ”neokonservativa”, deras allierades ekonomiska försvagning, de militära nederlagen i Afghanistan och Irak, och de kinesiska och ryska imperialistmakternas ekonomiska och militära uppstigande, leder till att den nordamerikanska imperialismen visar sig oförmögen att ensidigt genomtvinga sina egna målsättningar i världen. Förlusten av dess roll som enda gendarm leder till en ny omfördelning av världen, i vilken maskopin och tvisten mellan imperialistmakterna utvecklas med en aldrig tidigare sedd militarisering, i förberedelse för världens uppdelning. Den imperialistiska aggressionen skärper huvudmotsättningen i världen mellan förtryckta nationer och imperialismen, och alstrar så mer motstånd, mer uppror, mer revolution.

Politikern John Gray, som arbetade på London School of Economics, skrev i Londontidskriften The Observer: ”Här är ett historiskt geopolitiskt skifte, i vilket maktbalansen i världen håller på att oåterkalleligen förändras. Det amerikanska globala ledarskapets era, som varat sedan Andra världskriget, är över. (…) Den amerikanska trosbekännelsen till den fria marknaden har förstört sig själv, medan länder som behöll den övergripande kontrollen över marknaderna har fått upprättelse”.

Direktören för det brittiska undersökningscentrat Chatham House, Robin Niblett, säger: ”USA ses som relativt sett varande på nedgång, och det har varit en enorm acceleration i denna perfekta storm av insikt under Bush-administrationens sista dagar. De nya makternas uppstigande, de ökade oljerikedomarna bland en del länder, och den ekonomiska maktens spridning runtom i världen bidrar till detta.”

För de Kommunistiska Partierna gäller det inte att fokusera vår uppmärksamhet på det imperialistiska världskriget, utan på folkkriget, eftersom endast ur detta kommer makten ledd av proletariatet. Vi anser att så länge imperialismen finns, så finns möjligheten att imperialistiska världskrig äger rum, och det är sant som Ordförande Mao sade: antingen förhindrar revolutionen kriget eller så får världskriget revolutionen att flamma upp. Det är nödvändigt att bilda en stor antiimperialistisk rörelse och med fasthet kämpa för att den skall vägledas av marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen, och att de Kommunistiska Partierna åtar sig ledningen genom att utveckla folkkrig för att gå vidare till ett världsfolkkrig. Detta är kommunisternas uppgift, det är vad den Proletära Världsrevolutionen kräver.

Kommunisternas kamp för att förena sig på världsnivå är hård och komplex, vilket kräver att man med fasthet tar tag i denna uppgift; Kämpa mot revisionismen! Det bör påpekas att PKP kämpar för att återförena RIR och de revolutionära organisationerna, genom att hålla internationella offentliga evenemang genom MPP – tidskriften Sol Rojo, vilka skall tjäna till att Maoismen tar befälet över den Nya Stora Vågen av Världsrevolutionen! Speciellt då vi ser det grundläggande i maoismen, som är makten, anser vi att denna fråga är just den i vilken några Kommunistiska Partier har problem vad gäller att fortsätta folkkrigets utveckling i sina länder. Den nuvarande internationella situationen möjliggör en djärv framstöt för kommunisterna.

Nationell situation

Den koncentration av jord som kallas ”landgrab” har ökat under de senaste åren i Peru och i världens förtryckta nationer, vilket fördjupar hungern och eländet. En koncentration av jord som man påstår vara till för att vidga jordbrukets gränser och öka produktionen, medan det verkliga syftet är: större utsugning, större vinster till varje pris, mer utplundring av jorden. Frihandelsavtalen som genomförs i de förtryckta länderna skapar bara mer vinster åt yankeeimperialismen och imperialistmakterna, liksom en större utsugning med eländiga löner.

I de förtryckta nationerna har de landsutförsäljande regeringarna, genom bedrägliga koncessioner eller arrenden, överlämnat mer än 226 miljoner hektar sedan 2001 till utländska företag, framför allt tillhörande yankee-kapitalet. I Peru har 70% av Amazonas överlämnats i koncessioner för att utveckla kolväteprojekt (olja och gas). Folkmördaren García misslyckades med att genomdriva sin politik ”del perro del hortelano” tack vare folket i Amazonas’ kraftfulla kamp, som exploderade i hans ansikte i Bagua och på så vis demonstrerade folkets rättfärdiga och riktiga kamp i försvar av sin jord.

Denna Humalas ännu mer hungerskapande, folkmördande och pro-yankeeimperialistiska regerings investeringspolitik i jordbrukssektorn fokuserar på de stora bevattningsprojekten, till vilka den tilldelar mer än hälften av sektorns budget. Den budget som tilldelas de områden där den överväldigande majoriteten av bondebefolkningen bor, är minimal och gör ingenting för återtagandet av jorden där fattigbönderna bor.

De nya jordområden som tas i bruk i och med mega-bevattningsprojekten tilldelas ”investerare” som kommer från andra ekonomiska sektorer. Bevattningarna har gjorts med statens resurser, d.v.s. genom skatter från folket. Vad säger deras konstitution? Den säger: ”de obrukade marker som skall tas i bruk för produktionen är Nationens marker”. Ändå implementerar denna stat spelregler som innebär att dessa marker och de vattendrag som skall bevattna dem endast skall vara tillgängliga för stora korporationer och stort kapital, inhemska och utländska. De bortser också från den norm som säger att 30% av de nya jordområdena skall fördelas för utvecklandet av familjejordbruk.

Denna hungerskapande, folkmördande och proimperialistiska regerings politik är en fortsättning på Chavimochic-modellen, i vilken en handfull ägare innehar 40 000 hektar som utvunnits från öknen.

Alla de nya bevattningsprojekten har ett enda syfte: bildandet av nya latifundier för exporten av jordbruksprodukter. Rafael Quevado, f.d. jordbruksminister, sade: ”2.8 miljarder dollar kommer att investeras i bevattningsprojekt vid kusten, med vilket man kommer vinna mer än 185 000 hektar”. Nya latifundier? Ja, eftersom de tjänar till att bilda kring femtio ”företag” med kring 3 600 hektar vardera i genomsnitt. Idag finns det flera latifundier som överstiger denna storlek.

Här i Peru finns den största koncentrationen av mark hos företagen i grupperna Gloria, Wong, Los Romero, Maple, Camposol, Damper, Agrokasa, Oviedo; ekonomiska grupper som tillhör den inhemska bourgeoisien och vilka utvecklas kopplat till yankeeimperialismen. Denna regering tjänar det imperialistiska storkapitalet och rättar in sig i den utplundring av jord som äger rum i världen; med samma linje och samma syfte. Därför, såsom en förman åt imperialismen, försöker den bereda vägen genom att tygla folkets kamper; kriminalisera dem, mörda och gripa bönder, gruvarbetare och studenter, utropa undantagszoner, samtidigt som de implementerar så kallad inkluderingspolitik, förhandskonsultationslagar, och kallar varje populistisk politik för ”inkluderande” – en ordlek som döljer den gamla statens reaktionära väsen. Revisionisterna som gör sig till med ”inkludering” känner sig självförverkligade. Denna politik har som syfte att garantera att den byråkratkapitalism utvecklas som imperialismen för fram genom att plundra jord vid kusten för den s.k. jordbruksexporten, i bergen för de imperialistiska gruvföretagen (Newmont-Yanacocha, Southern Peru, Minera Antamina, Cerro Verde, Consorcio Cormin, etc.), och i djungeln för olje- och gasföretagen, för att inte tala om havet.

Denna koncentration av jordbruksmarker skapar brist på mark för bomullsodling i norra Peru, då man prioriterar utvidgad odling av ris enligt Förenta Staternas beslut om att ersätta bomull med andra grödor kopplade till biobränslen, precis som med de restriktioner som ålagts Indien vad gäller export av bomull eller fibrer för att i stället skicka färdiga kläder. Frihandelsavtal – en lysande affär.   

Byråkratkapitalismen möjliggör den revolutionära processens utveckling och framsteg

Som vår grundare lägger fram och som Partiet idag tillämpar, så har kapitalismen inte likviderat feodalismen, eftersom vår gryende och mediokra borgarklass är oförmögen att förverkliga detta.

Av ovan nämnda skäl visar denna byråkratkapitalism sin natur, vilken inte tillåter och inte kommer att tillåta att den nationella ekonomin utvecklas, eftersom dess syfte och uppdrag i landet är att blockera steget från den merkantila cirkulationen till den industriella produktionens stadium. Därför är denna byråkratkapitalism de stora monopolens förman i de efterblivna länderna, och som sådan gör den allt för att försvara sina intressen och de utländska intressena. Imperialismen har reducerat Peru och andra efterblivna länder till maktlöshet när det gäller att utveckla kapitalism, då de är begränsade till att vara råvarulager (leverantörer) för den imperialistiska marknadens vinning. Den byråkratiska och den kompradora bourgeoisien begränsar sig till att agera som mellanhänder åt de imperialistiska korporationerna.

Endast den demokratiska revolutionen, ledd av arbetar-bondealliansen under proletär ledning, som konkretiseras i Partiet med folkkrig, kommer att kunna lyckas likvidera halvfeodaliteten och upprätta en Socialistisk Republik.

Vilken annan väg som helst leder endast till att garantera mer utsugning, mer blod, mer folkmord för mer berikning. Så står det klart att HOL:s väg, som sprider parlamentarisk kretinism och säljer sig för en grynvälling (amnesti), och LOI, som inte vill rasera eller förstöra den gamla ekonomin, som drömmer om ett folkkrig i samlevnad med storkapitalet, visar sin revisionistiska och proimperialistiska karaktär. Därför åkallar de nya omständigheter, men det konkreta är att de är skilda från verkligheten, reviderar marxismen, avsvär sig och förnekar gonzalos tänkande och följer inte folkkrigets demokratiska väg, som är den enda som kommer göra det möjligt att försvara folkets intressen och erövra makten.

Idag är vårt folk nedsjunket i än mer hunger och folkmord. Var fjärde timme blir en peruan smittad med tuberkulos, och tre dör varje dag. I bergen (Huancavelica, Cajamarca, Huánuco, Pasco och Apurímac) finns den högsta andelen kronisk undernäring, med 27,6%, följt av djungeln med 21,7%, och resten av kusten med drygt 8%. Vi har de högsta nivåerna av mödradödlighet i Latinamerika efter Bolivia.

Vårt folk kämpar mot denna regering över hela landet med djärvhet och översvämmande energi för sina rättfärdiga och riktiga kamper. Folken i Cajamarca och Espinar kämpar mot utplundringen av jord och vatten som regeringen och de imperialistiska gruvbolagen (Newmont, Yanacocha, Xstrata Tintaya) påtvingar dem. OBS! Kampen handlar inte bara om vattnet. Den 13 juni inledde lärarna sina kampdagar med en kraftfull strejk som uppvisade en högre nivå av organisering och kamp mot revisionismen inom deras led. Läkarna, sjuksköterskorna och arbetarna inom vårdsektorn mobiliserade sig på ett kraftfullt sätt, vilket kräver att kämpa mer mot de strejkbrytande revisionisterna som främjar den fackliga parallellismen och fifflet. Universitetsstudenterna kämpar idag mot reaktionära regelverk som man vill påtvinga dem, och kämpar för ett vetenskapligt och folkligt universitet i folkets tjänst, genom att sopa bort medelmåttigheten och fujimorismens formering av teknokratiska professionella (professionella utan politik, imperialismens tjänstefolk).

Då vi återförsäkrar oss i att vi utvecklar kampen för dagskraven för att tjäna kampen för makten, kallar vi vårt folk att fortsätta vår mobilisering:

Till de alstrade organisationerna; mobilisera genom att tillämpa Partiets direktiv: gråa organisationer, klandestinitet, kämpa oskiljaktigt med massorna, demokratisk centralism.

Slutligen slår vi fast att yankeeimperialismens aggressioner mot de förtryckta nationerna, de interimperialistiska motsättningarna och byråkratkapitalismens kris i vårt land skapar mer motstånd, mer uppror; vårt folk kämpar med hjältemod och ger sina bästa söner och döttrar, försvarar sin jord och sitt vatten, kämpar för högre löner och kopplar kampen för dagskrav till maktens erövring med mycket mer erfarenhet än 1980-90, mer demokratisk centralism och klandestinitet. Reaktionärerna och revisionisterna (HOL och VOL) trodde att detta årtionde skulle innebära en minskning av kamperna, en så kallad ”reträtt” – som alltid så hade de fel; svarta drömmar! De vaknar och ser att det peruanska folket kämpar varje dag med hjältemod. Det finns inga lagar och ingen repression som kan stoppa massorna, de är med Partiet, med maoisterna, och delar på uppgifterna. Klassen och folket kräver i sina kampdagar att FBA [Folkets Befrielsearmé] konfronterar de folkmördande Väpnade styrkorna och polisstyrkorna.

Partiet återförsäkrar sig i att bibehålla folkkrigets kurs till Kommunismen, och kallar det peruanska folket att bekämpa denna ännu mer hungerskapande, folkmördande och proimperialistiska regering, liksom revisionisterna som förespråkar amnesti för folkmördare och kapitulanter.

LEVE ORDFÖRANDE GONZALO, ANFÖRARE FÖR PARTIET OCH REVOLUTIONEN!
LEVE PERUS KOMMUNISTISKA PARTI!
LEVE FOLKKRIGET!
NED MED DEN ÄNNU MER HUNGERSKAPANDE, FOLKMÖRDANDE OCH PRO-YANKEEIMPERIALISTISKA HUMALA-REGERINGEN!
KROSSA OCH SOPA BORT REVISIONISTERNA, FIENDER TILL KLASSEN OCH FOLKET!
NED MED AMNESTIN FÖR FOLKMÖRDARE OCH KAPITULANTER!